Jag har mött en ängel

I en tid där själlös och krass ekonomism i frihetens namn blivit upphöjd till ideologi, där medel blivit mål, där allt som hör till vänster hjärnhalva betecknas som kunskap medan det som hör höger hjärnhalva till - empati och intuition, förmåga att se helheter och samband, kreativitet och fantasi – i nedlåtande ton ofta stämplas som flum. I en tid där girigheten har skiftat skepnad från att vara en av de sju dödssynderna till att bli ett åttonde sakrament. I en tid när vi springer förbi varandra och oss själva i jakten på nuet, eller lyckan, finns det fortfarande hopp.

Det är på Akademiska jag möter en ängel. Du heter Therese och är 27 år gammal. Du är en ganska nyutexaminerad sjuksköterska. Absolut inget ont om någon annan i personalen på avdelningen men du Therese äger den där alldeles speciella gåvan vad den nu är. Kanske, och trots din ringa ålder, den naturliga auktoritet i handlaget som är något helt annat än den auktoritet som numera så hett efterlyses i kraven på ordning och reda? Kanske att du lyckas förena professionalitet med en stor portion empati? Må du aldrig förlora den goda kombinationen! Kanske att din självkänsla är lika hög som din självsäkerhet är låg?

Nu slutade du Therese på Akademiska för att börja ett nytt jobb på lasarettet i Örebro. Det må låta patetiskt men den värme du förmedlade när du civil kom upp på avdelningen bara för att ge detta vårdpaket till gubbe som var jag en avskedskram och önska lycka till, den värmen hade en starkt läkande kraft, det kan jag lova dig. Jag tror att filosofen Martin Buber skulle ha kallat mötet med dig för ett äkta jag-du-möte, en nådegåva.

Jag har sedan dess naturligtvis funderat över detta varma möte under några för mig svåra dagar. Ju mer jag tänker på det, i desto bjärtare kontrast träder tidens aggressiva, arroganta och egofixerade anda fram. Handlingar och förhållningssätt med rötter i den värdegrund du verkar stämplas lika enkelt som enfaldigt som flum. Det har kliat i fingrarna, och jag har gjort mina försök, att skriva om skillnaden mellan den värdegrunden respektive den ihåliga och fyrkantiga omsorg som kännetecknar räknenissarnas syn på utanförskap. Även om många säkert har ett gott uppsåt paradoxalt nog. Det har kliat i fingrarna att klä upplevelsen i ett politiskt perspektiv men jag har avstått, det har känts så himla jäkla futtigt! Istället önskar jag att alla fick uppleva ett äkta jag-du-möte.

Och lycka till Therese! Du är en mycket viktig person i ett viktigt arbete! Örebro är bara att lyckönska. Som sagt, än finns det hopp!


PS Nu blir det åter tyst på bloggen en tid framöver. Nya utmaningar väntar. DS

Läs vidare...

Tillbaka...