Bäva månde skolan!

Är du vinkännare? Jag är det tyvärr inte men har ändå smaklökar nog att känna att vin inte bara smakar sött eller surt. Jag anar den mustiga komplexiteten som ger den unika smakupplevelsen. Jag anar vilket arbete som ligger bakom. Jag anar insikten och kunskapen hos vinodlaren efter många års erfarenhet och tradition. Att locka fram ett utsökt gott vin är inget löpandebandarbete


Metaforen må halta men vore alliansens skolförståsigpåare vinkännare skulle de på sin höjd kunna skilja mellan sött och surt. Bäva månde skolan!
Jag har inget emot ordning och reda i skolan, tvärtom så är det en av de grundläggande förutsättningarna för bra resultat. Vem vill inte ha arbetsro? Det jag vänder mig emot är vägen dit och den totala bristen på insikt i nyansernas och dynamikens världar som alliansen ger uttryck för. Läraren kan verkligen jämställas med vinodlaren vad gäller nödvändigheten av djupa insikter efter lång förvärvad erfarenhet. Nu väntar en tid av tro på mer formalia, d.v.s. gamla kända löpandebandåtgärder som ordningsregler och tidiga betyg. Sånt är lätt. Men sen då? Utöver det?

Vad kännetecknar den goda läraren? Är det hon som bankar ordning och reda med pekpinnen i katedern eller hon som begriper vad som rör sig i den brokiga själen hos tonåringar? Är det hon som törs ha självdistans till både sig själv och sitt ämne och kanske vågar slå igen matteböckerna för att istället tala om vad som hände på rasten? Är det han som vinner respekt och auktoritet genom att inte vara auktoritär men istället behandlar eleverna med värme och respekt? Är det han som förmår entusiasmera eleverna för sitt ämne? Är det hon som vågar bjuda på sig själv och förklarar för eleverna att betygen inte har det minsta att göra med mänskliga värden? Eller han som får arbetslaget att samverka och lösa konflikter istället för att verka i konkurrens?

Framför allt; är skolan verkligen så dålig som det görs gällande? Och vad ser vi i yrkeslivet är de största bristerna hos alla nuvarande medarbetare? Är det att så få inte kan lösa ekvationer eller kan det exempelvis vara bristande samarbetsförmåga och brist på kunskap om konflikthantering? Det ena behöver inte utesluta det andra men en ensidig fokusering ger aldrig bra resultat.

Så här skriver min vän Lars Lagerstedt om kulturen på våra arbetsplatser. Andemeningen är säkert giltigt även för skolan. Om inte annat för att den fostrar de blivande medarbetarna på våra arbeten.

På de flesta arbetsplatser finns minst två kulturer. En professionell och en mellanmänsklig. Den ena syftar till att stödja näringen och den andra finns för att skapa närhet. Historien har gjort många organisationer starkt präglade av fokus på näringen, d.v.s. själva verksamheten. I en organisation beskriver man t. ex kulturen med "här frågar vi inte varandra hur vi mår, utan hur det går". Det är naturligt - organisationer finns till för att åstadkomma saker.

Men kulturen får slagsida om vi bara presterar tillsammans, likaväl som om vi bara relaterar. Genom att bjuda in och skapa balans mellan de två kulturerna, kan vi istället finna vägar där de förstärker varandra.


professionell - mellanmänsklig
näring - närhet
mål - värde
prestation - relation
aktion - reflektion
yrkeskompetens - mänsklighet
krav - tillit
intellekt - känsla
konkurrens - omtanke
mäta - uppleva


Vi kan t.ex. sätta mål för värden, se mänsklighet som yrkeskompetens, konkurrera med omtanke, mäta upplevelser och fundera ut hur vi får med känslan i våra beslut.


Härmed uppmanar jag Björklund & CO att kolla filmen ”Döda poeters sällskap”!