Lös utan seder?
Jag tänkte på en sak. Moral. Om moral kan man säga mycket, särskilt om andras som oftast är lägre. Make me feeling good! Förresten, låg moral kan väl också vara hög? Hög men fel så att säga. De riktiga drumlarna till slappskaft lider väl närmast brist på både hög låg och hög hög moral. Är du nu själv osäker på var du står och vill ta reda på hur du bör förhålla dig är ordspråk en utmärkt källa. Hör:
” Det finns inget smutsigt arbete, smutsigt kan bara samvetet vara.” Visserligen ryskt men ändå! Då gillar jag bättre:
”Den som uppfann arbetet måste inte ha haft någonting att göra.” Heja Tyskland! Eller den här:
” En dålig arbetare skyller på sitt verktyg.” - som jag själv har prövat med viss framgång. Typiskt engelsmän. I Sverige är vi mer subtila:
” Arbete befrämjar hälsa och välstånd.” Punkt och slut och tjo faderittan! Sen kan vi lysa upp tillvaron med:
” Eget beröm luktar illa” Visst! En klassiker. Som tröst för vissa av oss kanske följande:
” Dygd är bättre än skönhet.” Jojjomen, men å andra sidan ” Utan frestelse ingen dygd” – så det så! Apropå dygd och mer tysk insikt:
”Blygsamhet är en dygd, men man kommer längre utan den.” Och danskarna hakar på det här med blygsamhet:
”Överdriven blygsamhet är detsamma som högmod.”
Där har du ingredienserna. Nu är det upp till dig själv att koka ihop din egen höga dygdebrygd. Men du, vad du än kokar ihop – glöm inte saltet!
20060429
Jag tänkte på en sak..
20060428
Dalsland? Man kan aldrig veta!
Du läser väl PD? Hur ska du annars få reda på vad som händer i Åmålstrakten? Kolla t.ex. rubriken på sidan 11 i torsdagsnumret: Dalsland kan vara en tankefälla. Se där en rubrik som utmanar just ens tankar. Vad menas? Så här står det bl.a. att läsa: ”Dalslänningar hör till de få i Sverige som identifierar sig med landskapet. Det är dalslänningar och skåningar som gör det. Dalsland finns som en identitet, men finns det i verkligheten? säger Anders Källström.”
Spännande tanke. Om du sedan lyssnade till P1 och programmet Tekno i onsdags – som handlade om folk som gör stora pengar genom att investera i en virtuell låtsasvärld – så blir man lätt lite orolig. Jag som har min stuga hemma i Dalsland, finns den eller har jag bara inbillat mig? Finns jag på riktigt eller är jag endast en digital blipp på skärmen? Skatteverket tror i alla fall att stugan verkligen finns. Trösterikt! Och fastighetsskatten betalar jag i riktiga pengar och inte i PED eller vad valutan kallas i den virtuella världen. Kanske är dumt av mig? Tänk om Skatteverket bara är ett påhitt!
Förresten tycker jag att jag känner igen alltihop från mina totalt misslyckade aktie- och fondaffärer. Säger bara Telia. Vad gäller börsen känns det verkligen som nån bara sitter där med en joy-stick i handen och hånleende lurar skjortan av mig - jag lilla digitalkryp.
Men nu har jag kommit långt från Dalsland. Visst finns Dalsland. Bokhandeln i Åmål är en mycket trevlig realitet! Tyvärr också föreställningen bland ungdomar att det är fult att trivas i Åmål. Artikeln väckte många tankar hos mig som jag gärna vill återkomma till om du inte protesterar. Nu blir det lite fredag svin. Fredagsvin ska det nog vara. Ska testa det omtalade sydafrikanska vinet Rijk’s Shiraz. Till det: spagetti carbonara.
20060427
Skäll aldrig på långsamma tanter!
Var nyss och handlade. Lite bröd bara att ta med hem till gamla mamma ett par kilometer från affären. Nu lägger jag brödet, solgalsögonen och plånboken på biltaket, väl medveten om faran att göra så. Säger därför högt till mig själv: tänk nu på att plånboken ligger här!!!
Nåväl, låser upp, plockar in och sätter mig i bilen. Far iväg den korta biten hem till mamma. Får genast framför mig en gammal tant i en rostig Opel Astra. Tanten är benhård på hastighetsbegränsningen. Det är mest 30 hela vägen. Och inte en knop fortare kör hon, snarare tvärtom. Heders, men visst kryper det lite i kroppen.
Jag parkerar utanför mamma och plockar brödet och lite annat jag skulle ta med ur bilen. Borde inte plånboken också ligga här i baksätet? Jävl…! Kan man vara så senil att en medveten tanke inte stannar kvar i ens 10 sekunder? Jag varnade ju mig själv högt och tydligt, eller hur!
Du som har förstått rubriken rätt har också förstått att plånboken låg kvar där fint och stilla på biltaket! Hade det inte varit för den gamla tanten så. Inte för att jag tycker att man ska köra fortare än 30 när det är 30 men ändå. Sens moral: innan du retar dig på gamla tanter i Oplar – besinna att de kan vara utsända av högre makter! Tack du okända ängel!
20060426
Jag tänkte på en sak...
Fogligt illojal?
Jag tänkte på en sak. Fogsvans. En såg att såga fina fogar med. Fast egentligen tänkte jag nog mer på begreppet - att foga sig. Dessutom har faktiskt namnet fogsvans inget alls att göra med fog, som man lätt skulle kunna tro, utan med räv som Fuchs på tyska eller fox på engelska. Den, sågen alltså, heter så för att den helt enkelt liknar en rävsvans.
Hur som helst, är du en foglig en? En medgörlig, undfallande, lydig och eftergiven typ? Naturligtvis inte, vem vill vara det! Det låter inte så eftersträvansvärt eller hur. Lojal låter trevligare men så är det ju inte heller synonymt. Men lite ändå?
Sen tänkte jag på fixstjärnor i betydelsen självlysande personer. Sådana personer som är lite utöver det vanliga. Sällan fogliga men lite läskigt spännande. Utmanande. Får saker att hända. Tänjer gränser. Går sina egna vägar. Klart bångstyriga personer alltså som hellre hävdar att - inte utförda handlingar ofta utlöser en katastrofal brist på följder – än gläds över att debet och kredit går ihop i tertialrapporten. Inga direkta hjältar kanske men möjligen något av hemliga förebilder, lite i smyg sisådär och med fingrarna i kors bakom ryggen.
Synd tänkte jag till sist, att så få organisationer tycks passa fixstjärnorna. Dom går väl inte ihop med förvaltningsetik, kvalitetssystem och andra normer antar jag. Och – Gud bevars - dom är inte bara bångstyriga, dom kan ju upplevas som direkt illojala! Det finns gränser! Eller hur var det nu, är det inte direkt fogliga dom var?
20060425
Vilken soppa!
Soppan så. Receptet enligt Kajsa Warg – man tager vad man haver. Det räckte till 2 personer. Och så här gjorde jag:
> kokade upp 1 liter vatten med tre hönsbuljongtärningar
> tärnade (små tärningar) ca 1 dl rotselleri och som jag kokade mjuka i mikron (ca 4 minuter)
> tärnade (små tärningar) ca 1 dl parmesanost
> mixade rotsellerin och osten tillsammans med lite av buljongen
> hällde mixen i kastrullen och spädde med tjock grädde, kanske nån dl eller så. Ujuj!
> klickade i ett par matskedar Chavroux, fransk färsk getost
> vispade i 1 äggula (sen får soppan inte koka), några droppar Tabasco, vitpeppar och salt
> sist hällde jag i frysta gröna ärtor och sockerärtor att sjuda med ett tag
> jo, jag hade i en klick smör också, jag erkänner, men det är absolut inte nödvändigt!
Vackert vit soppa – och mycket god – men nyttig? Tja, det är ju en grönsakssoppa i alla fall, eller hur! Och man behöver inte ha starkgrädde heller skulle jag tro. Variera efter eget behag! Kokosmjölk kan nog passa bra. Pröva! Chavrouxen kan kanske vara svår att finna men ta då nån annan mild getost eller så. I kväll blev det bruna bönor och falukorv.
Mot bättre vetande?
Hörde nyss på TV om den stora flyttkarusellen i regionalpolitikens helga namn. Myndigheterna ska ut från det förkättrade Stockholm till verkligheten. Varför har inte Åmål fått sig tilldelad nån myndighet trots att kommunalrådet Kurt Svensson ropat så högt? Här skulle vi verkligen behöva en rejäl myndighet utöver allt annat! Gör något åt orättvisorna!
Eftersom jag arbetar på en myndighet som är åtminstone partiellt berörd har jag kunnat följa dumheterna på nära håll. Det är en så dyr och erbarmligt usel process – ingen ansvarig vill ju stå för den - att jag nu bara orkar konstatera just detta. Visst, du kan säga att jag är partisk men också att jag faktiskt vet vad jag talar om.
Dock, istället för att gnälla vidare över faktum kan man fundera över eventuella mönster. Ett framträder i eldskrift: nya utmaningar - gammalt tänk! Och det tycker jag karaktäriserar mycket som händer eller inte händer idag och gäller tvärs över alla politiska färger, trots en del valsprattel i marginalen. Det gäller många andra yrkesgrupper också för den delen. När hade t.ex. en ekonom rätt i sin analys och prognos? Nu skulle man kunna sätta upp den tvetydiga devisen – Mot bättre vetande! Devisen passar bättre in i vårt tidevarv än man först tror just för sin tvetydighet. Jag är övertygad om att vi befinner oss mitt uppe i ett paradigmskifte där vi håller på att släppa det gamla men ännu inte ser det nya. Klart vi är förbryllade och i värsta fall håller än mer krampaktigt fast i något gammalt och tryggt hur dåligt det än fungerar. Strular det så ös på med mera av samma sak bara – mot bättre vetande! Ett paradigmskifte är ingen lek, det handlar inte om förändringar i laguppställning och taktik, det handlar om en helt ny spelplan! Och ett annat spel! Troed Troedson har länge och pedagogiskt, och inte minst på ett roligt sätt, försökt upplysa oss om vad ett paradigmskifte är. Läs eller möt honom och du kommer ut både glad och mer insiktsfull! Jag lovar.
Det gamla håller på att kollapsa, om det inte redan har skett, medan vi ännu inte i vår kultur präglad av kortsiktighet fått syn på det nya. Eller att vi inte vågar se. Nånstans i bakhuvudet vet vi med oss att det brukar gå illa för pionjärerna. Hur gick det t.ex. för dem som var först ut med att jorden snurrade runt solen eller att jorden var rund? De blev huvudet kortare och det kan man bli än idag om än inte på samma handgripliga sätt.
Mod kommer alltså att krävas för att ta täten med den andra sidan av mottot på fanan – mot bättre vetande. Mod och god spaningsförmåga. Talang att se helheter och sammanhang. Pedagogisk fallenhet för att göra trovärdigt för oss andra skraja och tvivlande. Man vet vad man har….Jag betvivlar att anförarna står att finna i de äldre generationerna.
Själv ser jag framför mig en skola som mer hålls samman av andra förutsättningar än en tegelbyggnad och inrutade tider och åldersklasser. Ett arbetsliv med mer flytande gränser mellan fritid, operativ tid, ideellt engagemang, förkovran och personlig utveckling – långt från vällingklocka och stämpelur alltså. Kanske har vi alla en grundläggande samhällslön oberoende av i vilket skeende vi råkar befinna oss i. Inga transferingskostnader. Fler små och flexibla företag som mer liknar globala nätverk – där vi nästan redan är idag. Girigbukarna i toppen på de nuvarande pyramiderna kommer att spjärna emot länge förstås. Men OK, jag bara gissar, jag vet ju inte heller. Medge att det i alla fall kittlar lite i magen av nyfikenhet! Vilka möjligheter för dugliga och modiga nybyggare! Och sen för oss andra.
Oj vad det kom ord idag! Egentligen hade jag bara tänkt bjuda på ett recept till en soppa jag gjorde i går kväll. Inte direkt mager men god. Du får vänta ett tag till på det.
20060424
Sveriges största rondell
Att vara äldre är det som att vara ung men silad genom erfarenhetens alla filter? På gott och ont. Grundkänslan är väl i alla fall densamma. Jag minns när jag i min gymnasieungdom var gravt förälskad i handbollen – som vi ofta spelade i Gubbängens gymnasium där jag gick. Gubbängen var känd för sin höga handbollskvalitet. Minns att jag förskräcktes av tanken att en dag bli för gammal att ränna runt på handbollsplanen med förbjudet klister inkletat i hålfoten på skon. Smack, sa det när man studsade bollen i golvet.
Nu är jag där – för gammal för handboll alltså - men inte är det någon katastrof. Man ersätter successivt sina passioner med annat tills man en dag sitter där med släktforskningen som största intresse. Där är jag inte än men jag finner stort nöje i hembygdsföreningen. Nu ska jag genast tillägga att vår förening Gustavsbergs Vänner långtifrån är en mossig samling kaffesörplande stofiler utan en högst livaktig förening med stor kompetens, inte minst inom plan- och byggområdet. Och byggs gör det ju härute. För mycket kan jag tycka ibland. Å andra sidan behöver centralorten verkligen en uppryckning och har en viktig funktion att fylla som kulturell – förhoppningsvis – motvikt och mötesplats mot alla köpcentra som växer upp i utkanterna. Vi har ju i de fria och okontrollerade marknadskrafternas namn välsignats med flera stora marknadsplatser eller köpcentra som det heter idag. I sin tur har det skapat Sveriges största rondell med påföljande miljöbelastning samtidigt som det lämnat alla icke bilburna (gillar det ordet!) utanför. Numera har vi bevars en politisk koalition som fattat att politikernas uppdrag just är att avväga och styra, och som vågar göra det. Heders och hurra för vår koalition!
Som en bjärt kontrast står utvecklingen i min andra högst älskade hemort Åmål. Fucking Åmål you know. Visst, det finns även här ett utslängt köpområde lite sydväst om stan men i huvudsak och medvetet satsar man på stadskärnan. Helt rätt naturligtvis – tycker jag! Förra året minskade befolkningen med omkring 25 personer om jag minns rätt om vad som stod i avisan PD – Provinstidningen Dalsland. Läs den! Eller åk till Åmål vet jag och ta en fika nere vid Marinan som du ser på bilden. Det sägs att Åmål är Sveriges båttätaste stad per capita räknat. Se alla fina blomsteruppsättningar som trots ansträngd kommunal ekonomi ändå prunkar på gator och torg. Själen mår bra i Åmål eller Ömårdh som stan hette på 1300-talet, fast det inte var stad då. Visste du förresten att mårdh betyder djup eller mörk skog som mården i Kolmården?
Just nu pågår en livlig diskussion om huruvida man ska sätta in lapplisor i stan eller ej. Till de som talar om parkeringselände i Åmål säger jag bara – allt är relativt! Det är väl ingen katastrof att behöva gå till fots 200 meter om det vore så? Men än så länge finns varken parkeringsautomater, lapplisor eller trafikljus bortsett från signalerna vid järnsvägsövergången i norra änden av Västerlånggatan. Och det är väl bra att de finns där! Åk till Åmål! Det gör inte ont att omgivningarna också är överdådiga i sin skönhet. Dalsland är ett vackert och behändigt litet landskap som bjuder stor variation. Ett tips till Kurt Svensson & CO (lokala regeringen); stöp inte om Åmål eller Dalsland i kampen om turisterna. Vi har redan tillräckligt många exempel på orter som berövats all den charm orten en gång ägde och som då var anledningen till dess popularitet. Jag är övertygad om att just det ursprungliga inom kort kommer att vara en hett eftertraktad kvalitet!
Vårdträdet är nu planterat om du undrar.
20060423
Mycket papper blir det...
Härlig morgon. Igen faktiskt. Blir alltid på gott humör när jag lyssnat till ”På minuten” som ju sänds i repris i P1 på söndagsmorgonen. Tack för att det finns! Och tack för att P1 finns med alla sina utmärkta program. Ta bara ”Tankar för dagen” – en guldgruva till nya insikter. Här kan du bland många andra kloka personer höra bl.a. prästen Annika Borg. Jag kommer säkert att återkomma till henne. En absolut favorit.
Dagens stora och enda projekt blir att plantera ett vårdträd - en vit rododendron - med anledningen av ett nytt litet liv, mitt bonusbarnbarn. Resten av dagen får gå i linje med carpe diem.
Man kan bli lätt trött av morgontidningen. Nu tänker jag inte på innehållet utan alla bilagor som bara ramlar ur när man öppnar den. Idag smyger man också in reklambilagor har jag noterat. I alla händelser växer sig pappershögen snabbt allt högre under veckan och ligger där och sprider dåligt samvete. Hur mycket hinner du läsa? Själv uppskattar jag att jag hinner med kanske 5% av veckans innehåll. Tänk vad många ord och tankar som begravs i återsamlingskontainern olästa! I bästa fall. I sämsta fall blir orden skräp på trottoaren eller annorstädes att trampas på.
Såg just i tidningen att Naturvårdsverket klagar på nedskräpningen i Sverige. Med all rätt! Man vadar ju numera i skräp, åtminstone i storstäderna. Problemet är enligt min mening inte bara en ordningsfråga, det är allvarligare än så, det handlar om förlorad respekt. Det handlar om självaktning och värdighet. Du förlorar något väldigt värdefullt varje gång du kastar skräp omkring dig. Det kanske luktar lite gammeldags nymoralism men känn efter!
Upprymd blev jag av en debattartikel i fredagens DN ”Kunskap är viktigare än objektivitet” av Henrik Berggren. Läs artikeln om du har möjlighet! I all sin enkelhet ett viktigare budskap än allt trams om auktorisering av lärare och annat politiskt hårklyveri. Nu begriper du att en av mina absoluta favoritfilmer är ”I döda poeters sällskap”. Du begriper också att jag kommer att ha mycket svårt för den beskäftige Jan Björklund som eventuell utbildningsminister utan att därför hylla dagens situation i skolan. Känner du till Kahlil Gibran och hans ”Profeten”? Han har tankar om undervisning som jag tänker återkomma till.
Nu ska jag ut och gräva!
20060422
Jag tänkte på en sak...
Inveckling
Jag tänkte på en sak. Utveckling. Man kan inte stoppa utvecklingen, säger vi ofta. Kanske lite uppgivet och med en djup suck. När vi säger så undrar jag om vi inte längtar tillbaka till något som inte bara var, utan också var bättre. Det var bättre förr liksom. Och det kan ju vara sant, i alla fall med det vi tänker på just då. Men är det nu också sant att vi inte kan stoppa utvecklingen? Vi skulle alltså bara vara värnlösa offer? Jag undrar om vi inte menar förändring när vi säger utveckling - för förändringen går väl knappast att stoppa. Sätter du dig frankt ner med armarna i kors så går förändringen raskt förbi dig vare sig du vill det eller inte. Du skulle så att säga fara med rumpan före in i framtiden. Med utveckling skulle det kunna vara annorlunda såvida vi då menar en önskvärd förändring. En förändring mot något gott. I så fall bör vi väl kunna påverka och styra eller hur? Annars blir ju förändringen inte den önskade. Gick det alldeles snett kunde vi till och med stoppa den.
Å andra sidan slår det mig att min utveckling kan bli din förändring, och vise versa, och hur blir det då? Är summan av all utveckling, alla våra önskade förändringar, negativ? Summan blir en förändring som ingen vill ha? Då är vi på sätt och vis offer i alla fall. Offer för varandras utveckling. Vad konstigt det blev. Jag får nog tänka till lite mer.
