Sveriges största rondell

Att vara äldre är det som att vara ung men silad genom erfarenhetens alla filter? På gott och ont. Grundkänslan är väl i alla fall densamma. Jag minns när jag i min gymnasieungdom var gravt förälskad i handbollen – som vi ofta spelade i Gubbängens gymnasium där jag gick. Gubbängen var känd för sin höga handbollskvalitet. Minns att jag förskräcktes av tanken att en dag bli för gammal att ränna runt på handbollsplanen med förbjudet klister inkletat i hålfoten på skon. Smack, sa det när man studsade bollen i golvet.
Nu är jag där – för gammal för handboll alltså - men inte är det någon katastrof. Man ersätter successivt sina passioner med annat tills man en dag sitter där med släktforskningen som största intresse. Där är jag inte än men jag finner stort nöje i hembygdsföreningen. Nu ska jag genast tillägga att vår förening Gustavsbergs Vänner långtifrån är en mossig samling kaffesörplande stofiler utan en högst livaktig förening med stor kompetens, inte minst inom plan- och byggområdet. Och byggs gör det ju härute. För mycket kan jag tycka ibland. Å andra sidan behöver centralorten verkligen en uppryckning och har en viktig funktion att fylla som kulturell – förhoppningsvis – motvikt och mötesplats mot alla köpcentra som växer upp i utkanterna. Vi har ju i de fria och okontrollerade marknadskrafternas namn välsignats med flera stora marknadsplatser eller köpcentra som det heter idag. I sin tur har det skapat Sveriges största rondell med påföljande miljöbelastning samtidigt som det lämnat alla icke bilburna (gillar det ordet!) utanför. Numera har vi bevars en politisk koalition som fattat att politikernas uppdrag just är att avväga och styra, och som vågar göra det. Heders och hurra för vår koalition!


Som en bjärt kontrast står utvecklingen i min andra högst älskade hemort Åmål. Fucking Åmål you know. Visst, det finns även här ett utslängt köpområde lite sydväst om stan men i huvudsak och medvetet satsar man på stadskärnan. Helt rätt naturligtvis – tycker jag! Förra året minskade befolkningen med omkring 25 personer om jag minns rätt om vad som stod i avisan PD – Provinstidningen Dalsland. Läs den! Eller åk till Åmål vet jag och ta en fika nere vid Marinan som du ser på bilden. Det sägs att Åmål är Sveriges båttätaste stad per capita räknat. Se alla fina blomsteruppsättningar som trots ansträngd kommunal ekonomi ändå prunkar på gator och torg. Själen mår bra i Åmål eller Ömårdh som stan hette på 1300-talet, fast det inte var stad då. Visste du förresten att mårdh betyder djup eller mörk skog som mården i Kolmården?

Just nu pågår en livlig diskussion om huruvida man ska sätta in lapplisor i stan eller ej. Till de som talar om parkeringselände i Åmål säger jag bara – allt är relativt! Det är väl ingen katastrof att behöva gå till fots 200 meter om det vore så? Men än så länge finns varken parkeringsautomater, lapplisor eller trafikljus bortsett från signalerna vid järnsvägsövergången i norra änden av Västerlånggatan. Och det är väl bra att de finns där! Åk till Åmål! Det gör inte ont att omgivningarna också är överdådiga i sin skönhet. Dalsland är ett vackert och behändigt litet landskap som bjuder stor variation. Ett tips till Kurt Svensson & CO (lokala regeringen); stöp inte om Åmål eller Dalsland i kampen om turisterna. Vi har redan tillräckligt många exempel på orter som berövats all den charm orten en gång ägde och som då var anledningen till dess popularitet. Jag är övertygad om att just det ursprungliga inom kort kommer att vara en hett eftertraktad kvalitet!

Vårdträdet är nu planterat om du undrar.