Det här blir den sista lilla betraktelsen för ett tag framöver. Bara så att du vet. Jag undrar förresten hur våra Värmländska paradisäpplen mår hemma i Dalsland på udden i Vänern? I regnandet. Bättre, förhoppningsvis, än Citroënen som står med trasig generator uppe i Falun. Man får ändå inte klanka på den gamla damen som tjänat oss så väl under åren och många många mil. Sju varv runt jorden faktiskt. Många av dom på citroënvägar, d.v.s. dåliga. Hon får nu god omvårdnad hos City Bil, det vet jag, och ska snart vara tillbaka i familjens hägnad.
Annars är det väl politik som gäller dessa tider. Hur förutsägbar är inte en valrörelse för oss som varit med ett tag? Trist tycker jag. Precis som om man vart fjärde år tar fram samma gamla mall. I år tycks man förstås satsa lite extra på grenen följa John. Min tidigare bild av Kiviks marknad står sig och blir t.o.m. ännu mer befäst. Samtidigt är vi alla medvetna om att vi blir lurade. Inte sjutton kan något av partierna uppfylla alla sina svulstiga och febriga vallöften! För att inte tala om garantierna som jag tidigare gisslat. Men som vanligt händer inget för det. Snacka om spel och vi är alla medskyldiga som mot bättre vetande går på’et! År efter år.
Bilden av världen som målas upp i valrörelsen är statisk och förändringen linjär. Alltså; det blir ungefär som förut men med lite mer av allt. Bättre. Men så funkar ju inte den verkliga verkligheten, det vet vi också allihop. Händelser sker abrupt och oplanerat och förändringen tar sina egna språng. Ovisshet. Därför vore det så oerhört givande att höra den politiker som vågade vara lite mer visionär och som insåg att vi antagligen befinner oss mitt uppe i ett paradigmskifte, d.v.s. en större förändring än vi är vana vid. Att det kanske inte längre handlar om att förbättra sitt språk genom att ständigt lära nya glosor utan att det är ett helt nytt språk som gäller. En ny uppsättning regler att tolka vår värld utifrån. Svåra grejor att smälta eller hur?
Är det i avsaknad av denna funderande och upplyste visionär som ungdomarna sviker det rådande politiska systemet? Dom anar redan det nya? Är det därför som alla förståsigpåare inom ekonomi och samhällsvetenskap så ofta hamnar helt bort i tok i sina analyser och profetior? Deras gamla käpphästar funkar inte längre men som vanligt håller man sig då hellre ännu mer fast i kartan än ser till verkligheten. Som om det gamla istället för det nya stod runt hörnet. Är det därför som politikerna av alla sorter dansar runt i en ring hållande varandra i byx- eller kjollinningen? Är det därför som arbetslösheten inte längre följer dom spelregler som gällt så länge? Är det därför som börsen är så skakig trots det bästa ekonomiska läget på många år? Det måste vara därför som Cecilia Wikström och den klämkäcke skolgeneralen Björklund med CO inte inser vilka signaler från en grumlig botten en svensk litteraturkanon skickar i dagens Sverige. Att vara liberal är att vara kluven, sägs det. Men för den skull behöver man väl inte klyva landet? Vem visste förresten tidigare vad en kanon var bortsett från körsångare och militärer? Vi har trots allt lärt oss nåt nytt genom Fp:s tokroliga utspel. Se där minsann!
Håller det helt enkelt på att hända nåt helt nytt som vi lite äldre inte förmår att se blockerade som vi är av våra gamla och väl inpräntade föreställningar om hur verkligheten är? Eller snarare borde vara! Vi som fortfarande tror att bredband är en platt kabel. Vi sorterar bort sånt som inte passar in i vår gamla mall som dumheter eller flum. Det är fullt mänskligt men dom nya vinnarna är dom som först får syn på de nya stora dragen. Jag säger inte trender för det känns både för futtigt och kortsiktigt. Som mode ungefär. Sen behövs det en kritisk massa för att nåt ska hända.
Kanske har jag fel, det är nog inte dom första pionjärerna som är vinnare, det är dom därpå följande. Första ledet brukar bara bli förlöjligade. Räknas bort som vettvilliga original. Petter i Ala som man säger i Dalom. Förr blev man helt enkelt ett huvud kortare. Men du, gå ut och spana ändå! Kanske är det du som får syn på spännande nya saker att berätta eller hålla tyst om. Lyssna mellan raderna. Hör vad som inte sägs. Framför allt, försök att i valrörelsen hitta nån som är visionär och som vågar kolla runt hörnet! Runt alla hörn!
På återhörande om en lite längre tid.
20060826
Valspurt. Visioner en våt men fåfäng dröm!
20060823
Maria Wetterstrand och regnväder
Jag vill lova att det regnar just nu. Håller takpannorna frågar jag mig även om dom är nya sedan ett år – för dyra pengar. Regnmätaren har tippat omkull men ingen bryr sig längre. Konstigt väder i vår del av världen. Säkert i alla hörn av världen förresten. Inte en droppe på hela sommaren och sen regn varenda dag. Man tackar ju i och för sig för att det inte var tvärtom. Möjligen hänger det här vädret samman med de större klimatförändringarna. Svårt att veta. Hur som helst kan man inte beskylla Maria Wetterstrand för det som händer. Hon var på tur idag, sist i gänget, i stolen i radions utfrågning i P1. Jag tycker hon klarade sig bra med undantag för en fråga om pacifism och vapenexport samt några små saker till. Men säg den som reder ut en sådan stor och filosofisk fråga i ett direktsvar på en rak fråga. Frågan om våld och ickevåld är svår hur illa vi än tycker om den.
Även om jag tycker att mp ibland svävar lite i det blå tycker jag dom behövs som blåslampa bland betonghäckarna. Och dom har ju visat sig ansvartagande under 8 år, ett faktum värt att begrunda. Epitetet betonghäck gäller inte bara sossarna utan i högsta grad alliansen – de fyra musketörerna. Nu först börjar dom yrvaket nämna miljöfrågorna. Man kan höra samtalet på det utmärkta hotellet Blå Blom här i Gurraberg. Besök det! ”Fan, grabbar och Maudan, vi har ju glömt bort miljön! Vi måste ha nåt om’et i alla fall! Om inte annat som lockbete åt gröntomtarna och mullarna på marginalen. Maudan, har du inget gammal skräp i garderoben vi kan kasta ut lite fräscht omförpackat?” Och Maudan är inte sen utan sprutar ur sig vad grabbarna vill höra. Med ena öra förstås, det står ju viktigare saker på dagordningen som exempelvis språktester. Trovärdigt eller?
Så nu återstår bara att bestämma sig själv. Inte helt lätt. Ett ganska trött gäng sossar utan visioner – goda förvaltare ja - men med lite piggare vapendragare i ryggen som det ena alternativet om nu inte Lars Ohly snubblar sig själv över kanten. Mot detta en käck kvartett som i stort saknar utrikeserfarenhet och engagemang i globala frågor och det vet vi ju tack vare Bush hur sånt kan sluta. Dessutom; en allians kan väl sägas vara en äktenskaplig form eller i alla fall nåt liknande? Vad händer statistiskt i många äktenskap. Jo, där inträffar en infekterad treårskris. Alliansen har nu hållit ihop i två år……….
Och du, det där med fastighetsskatten. Det visar sig nog vara svårare än man först förstått. Ha inte för höga förväntningar. Och du vet, det där med gungor och karuseller…..
Väl mött nästa gång!
20060822
Partiledarutfrågningen i P1 - fortsättning
Hörde Göran Persson igår och Maud Olofsson idag i radions valutfrågning i P1. Vad att säga? Persson först. Ångade på i gammal sedvanlig stil i tryggt hägn av sin erfarenhet. Persson är tung, det bara är så. Blev ändå positivt överraskad över att han behöll sitt lugn och gav bra svar även till många rätt upphetsade och arga utfrågare i den senare delen av utfrågningen när vanligt folk får ringa upp och ställa frågor. Det är väl naturligt så att den som innehar makten blir hårdare ansatt och kritiserad för de rådande, underförstått här undermåliga, förhållanden. Där tyckte jag som sagt att han klarade sig mycket bra. Mindre bra, rent av dåligt, var det att skylla grumligheter i valmanifestet, framför allt om insatser för att minska arbetslösheten, på brist på analysförmåga hos journalisterna och folk i allmänhet. En gammal klok sanning säger att all kommunikation sker på mottagarnas villkor. Sossarna verkar faktiskt lite trötta och behöver nog byta ut sina spinndoktorer (se nedan) som obegripligt nog missat att arbetslöshetsfrågan kommer att vara ett av flera huvudnav i debatterna oavsett hur god ekonomin än är. Att jobben finns runt hörnet har vi hört så många gånger förr att det ekar Peter och vargen.
Maudan så. Finns det någon vänligare och mer snällsinnad person än Maud Olofsson? Jag tror inte det. Idealmormor. Men min magkänsla, som dock inte alltid är att lita på, säger att hon i all sitt välmenande också är lite naiv. Eller så här är det - för att travestera Maud själv; hon är lite som den desperata värdinnan som gör allt för att hålla stämningen på topp under en fest som så smått är på väg mot haveri. Kan inte alla vara sams och ha kul tillsammans? Liksom. Och vad säger landsbygdens folk som helt tycks ha tappats bort i det enda parti som tidigare verkligen brytt sig? Varför skulle dom rösta på centern idag?
Nu är det bara Maria Wetterstrand kvar. Blir spännande att höra. Den yngsta av dom alla.
Lite trött blir jag av tjatet om kunskapsskolan. Vad är kunskap? Vilken kunskap? Vem ska bestämma? Jag anar att de ivrigaste förespråkarna – Jan Björklund och Mats Gerdau t.ex. – önskar sig tillbaka till kadaverdisciplinskolan. Finns där möjligen personliga motiv? Alternativt att dom aldrig har fattat. Visst behövs lugn och ro i klassrummen, visst behövs bättre kunskap i matte och svenska. Men kunskap kan också vara självkännedom, konfliktlösning, kulturinsikter, kreativ förmåga med mycket mer som jag anar herrarna skulle betrakta som flum. I mitt vuxna yrkesliv har jag aldrig mött någon som varit handikappad i brist på mattekunskap. Däremot har jag mött mången med bristande självkännedom vilket ibland försvårat för personerna i fråga att ha ett fullgott arbetsliv. Och hur mycket bättre skulle det inte vara i samhället med mer kunskap om konflikter, inte minst om hur man kan lösa dom? Det är lätt att hamna vilse bland begreppen vetskap, kunskap, insikt, förmåga, motivation med mera!
För dig som i likhet med mig inte riktigt fattat vad en spinndoktor är och vad den gör så bjuder jag här på några rader om saken.
Begreppet ”spinndoktor” är så nytt att det inte ens
går att slå upp i uppslagsverk. Men i Nationalencyklopedins
nätupplaga hänvisar man till en artikel av Olle Svenning: ”Han
fick symbolisera Blairs spindoktorer, de som med mediekontroll
och undersökningar av fokusgrupper söker marknadsföra regeringschefen.”
Maria-Pia Boëthius skriver i sin Mediernas svarta
bok så här om fenomenet: ”Spin-doctor är en person vars uppgift
det är att sätta snurr på t ex politiska utspel i medierna; ett slags
mediefixare.” Det finns alltså inte ens ett etablerat sätt att stava
detta begrepp om personer vars uppgift det är att få igång debatter,
få fart på olika frågor i media och därmed i det allmänna
medvetandet.
20060818
Partiledarutfrågningen i P1
Nu har vi hört Lars Ohly, Fredrik Reinfeldt, Lars Lejonborg och Göran Hägglund frågas ut av journalisterna i radions P1. Hur gick det? Vad fick vi veta? Att alla är ordentligt pålästa är helt klart. Det vore att ta lättköpta poäng att raljera över att dom bara bollar med siffror över huvudet på oss vanliga dödliga för visst får vi även en del konkreta och viktiga besked. Inte desto mindre tycker jag det som inte sägs, eller snarare det som sägs mellan raderna, är mer spännande. Hur det sägs.
Generellt liknar ändå – som vanligt - valspurten Kiviks marknad och här gäller det att plussa på så mycket som möjligt i den allmänna budgivningen. Kom till mig! Kom och köp! Man kan bli lite trött. Man saknar visionerna, de framåtblickar som ser längre fram än till nästa utspel. Hur vill vi utveckla EU? Hur hanterar vi globaliseringen? Hur ska vi kunna åstadkomma det hållbara samhället? Hållbar utveckling. Vilken plats ska forskningen ta i vårt samhälle och hur ska den på bästa sätt administreras? Hur kommer vårt landskap att se ut med bl.a. kraven från energiomställningen? Vad menar vi med ett mångkulturellt Sverige och hur ska vi hantera den frågan? Med mycket mera. Den politiker som kunde sätta ihop alla dessa viktiga frågor i ett och samma sammanhang – för allt hänger ihop – och sedan berätta livfullt för oss om sin vision, den skulle få min ovillkorliga röst! Så här vill jag att det ska se ut när dina barnbarn blir stora! Det är att ta ansvar i likhet med t.ex. indianhövdingen Oren Lions ( som jag tidigare nämnt) som har ansvar för 7 generationer framåt.
Författaren Amos Oz har just besökt Sverige. På den stora och svåra frågan hur man löser världens konflikter, inte minst apropå mellanöstern, AO är palestinier och bosatt i Israel och fredsivrare, svarar han: med humor och fantasi. Jag tror han har rätt. Kattrakandet som nu pågår saknar både fantasi och humor!
Nu kan jag inte motstå att recensera de hittills av P1 drabbade.
Ohly: rak och tydlig. Konsekvent. Svamlar inte. Antagligen lätt att intervjua. Jag tror han är klok men att det fortfarande delvis skyms av den bild han själv skapade genom de tidigare och halsstarriga galenskaperna runt att vara kommunist eller ej.
Reinfeldt: försöker ta efter Göran Perssons statsmannamässiga patos som kan var tröttande nog hos originalet. Blir lätt grötmyndig men framför allt tråkig och riskerar att upplevas som likgiltig. Resonerande vilket lätt skapar otydlighet. Men apropå min önskan om visioner ovan – han verkar totalt ointresserad av utrikespolitiken. Inte bra i en tid av stark globalisering. Och vad säger ungdomarna som far kors och tvärs över kontinenterna?
Lejonborg: Kändes totalt uppbunden av alliansen. Hallå! Vad vill du Lars!? Vad har det blivit av den gamle Lejonkungen? Så defensiv, så uppslukad av Reinfeldt? Är du, Lars, i själva verket less på alla tokerier som de senaste åren hittats på i ditt Fp? Framför allt av din skojige korpral Björklund inom området skola och inom området integration.
Hägglund: jag antar att det är lätt att bli defensiv i en allians, bakbunden som man är av alla kompromisser och lojaliteter, men här kom trots allt en frisk fläkt! Den roligaste intervjun hittills! Tordes t.o.m. visa humor. Har fattat att humor och seriositet inte är motsatser. Drivande och lite jävlar anamma. Glöd. Kul! Och allt detta törs jag säga trots att jag har svårt för en del av Kd:s gamla unkna ideal. Byt parti Göran H så ska jag rösta på dig!
Ska bli spännande att höra de andra nästa vecka!
20060816
Jag älskar Bodil Malmsten
Njut av följande referat ur Bodil Malmstens bok ”Priset på vatten i Finistère” – en pärla.
”Ett stort problem för mig är namnen, alla dessa namn som ligger så nära ord med andra betydelser. Ju mer medveten om fällan jag är, desto lättare faller jag i den.
Hos monsieur H i järnhandeln:
’God dag herr Homofil, pardon jag frågan, stenet. Titta. Den cement’
Visar upp min kakelplatta:
’Det måste för på vatten. Å väldigt snällt tack tack’
Går med varuprov, kommer tillbaka nästa dag:
’Goddag herr Homofil. Nej pardon pardon tack så mycket tack tack. Jag frågar er om den ett inte det produkt. Tack mycket snällt, tack tack. Tänka jag på. Tack tack’
Kommer tillbaks nästa dag, fru H står i butiken:
’God dag fru herr Homofil’
Visar fram produkten. Pekar:
’Ert man den produkt.’”
Eller….
”Till målarens telefonsvarare:
’God dag vara madame, jag är glömma på sak när ni sakerna jag be. Sänget på foten passerad. Jag är hinner inte av den.’
Bandet slut, ny uppringning:
’Ja! Det madame igen. Igen. Det vägget, den ny inte bra kan jag det på franskan god kväll.’
Till målaren när han kommer:
’God dag herr M, jag frågar mig om ni har ett mycken stark strumpbyxa. Jag är själv bara vanligen klistrig. Inte alls, inte alls, men jag är rädd att han ska ramla totalt. Tack så mycket tack så mycket, det är mycket snällt, tack tack. Merci Beacoup’”
Tur kanske att Bodil slapp Folkpartiets språktest. Trots sitt språkliga handikapp lyckas hon ändå köpa, renovera hus och trädgård på bästa sätt i sitt älskade Finistère. Finns kanske annat som förenar och skapar förståelse än grammatik och syntax? En mycket trevlig bok att bli glad av – läs den! Ska Folkpartiets andra tokroliga förslag om en svensk litteraturkanon bli verklighet så kräver jag att denna bok ska vara med! Basta!
Hörde Lejonborg idag. Mycket defensiv. Kanske är det så att en allians alla kompromisser och lojaliteter leder till en defensivs hållning?
20060815
Ondskans olika ansikten
Allting i vårt universum tycks balanseras mellan motstående krafter. Ljus-mörker, svag-stark, sött-surt, glädje-sorg, liv-död o.s.v. i en oändlig rad. Vi förstår t.ex. ljuset i relief mot mörkret. Motsatsparen blir varandras referenspunkter som gör att vi kan tolka vår tillvaro. Många av balanserna i vår vardag är konkreta eller ska vi kalla dem naturvetenskapliga. Dom går liksom att ta på. Värre blir det med kärlek kontra ondska. Himmelrike kontra helvete. Vi behöver kanske ta till religiösa förklaringsmodeller, inte alltid så himmelskt tilltalande måhända. Att jag alls tar upp frågan, som ju är tillräckligt intressant för att ha sysselsatt människor i tusentals år, beror som vanligt på P1 där man igår diskuterade fenomenet. Jag vet tyvärr inte vilket program det var eftersom jag slumrade till före och efter. Men tankar väckte det hos mig.
Kan man födas ond? Har jag faktiskt svårt att tro. Har du träffat en ond baby? Däremot tror jag att tidiga och smärtsamma erfarenheter – istället för kärleksfulla - kan dana en att senare i livet begå onda handlingar. Eller handlingar vars effekter blir onda. Där finns en skillnad. Tänk t.ex. på en skilsmässa. Avsikten att vilja skiljas behöver inte vara ond men i många fall så upplever ändå den försmådda parten handlingen som ond. Det gör ont och skapar ofta hämndkänslor som i sig väl också kan betraktas som onda. En ond spiral säger vi. Barnen upplever mycket ondska som de tar på sig skulden för. Onda gärningar, eller t.o.m. icke onda avsikter, som ombud åt ondskan?
Nu kan man betrakta verkliga illgärningar på två olika sätt: att ställa den ”onde” parten till sitt mänskliga ansvar för sina handlingar. Så gör vi ju också oftast genom vårt rättsväsende. I ett mer filosofiskt eller religiöst perspektiv kan vi tänka oss att den ”onde” redan som liten drabbats av ondskan – då genom mänskliga mellanhänder i sin närhet. Den ”onde” som ett besatt offer. Det kan kanske vara nyttigt att inte blanda ihop dessa två perspektiv i den pågående valdebatten om hårdare tag mot brottsligheten? Något som i och för sig visat sig lika lite problemlösande som krig i konflikter men som ändå alltid har sina företrädare. Bäst att satsa ändå…..Det handlar inte om ansvar och straff – antingen eller – utan om två helt skilda perspektiv vi kanske kan lära något av.
Även om jag själv har svårt att föreställa mig hur den kan se ut kan jag ändå fantisera om en universell kamp mellan kärlek och ondska. Kanske behövs dom också båda två för att definiera varandra? Kärleken hade s.a.s. blivit utan botten. Den som varit i ett kärleksfullt hägn, och likaså behövt utstå onda handlingar/ondska, vet att skillnaderna är så stora att de känns påtagligt fysiskt i kroppen. Vet att det verkligen är två krafter mot varandra. Sen må var och en skapa sig sin egen fantasi eller tro att bli lycklig på.
Idag hörde jag Fredrik Reinfeldt i P1. Klarade sig också bra men hans – stilade eller naturliga – trygghetsröstläge riskerar att få honom att låta likgiltig istället. Som en torr rabblande kamrer. Jag skulle vilja peta karl’n i magen och säga bu! Hallå, här är jag och vad vill du med mig? Eftersom mitt hjärta klappar rött och sitter till vänster så kommer jag nog inte att rösta på alliansen i alla fall……..
20060814
Nyår? Borde det inte vara nu?
Hemma i Gustavsberg igen. Nu gäller det att byta skepnad från Åmålit till Gustavsbergare. Det tar några dagar. Det var faktiskt lättare förr, då de båda samhällena mera liknade varandra. Man kunde känna lite av samma kultur. Lite av intim bykänsla och bruksortsanda. En av anledningarna att jag valde att bosätta mig här. Idag har Gustavsberg, liksom hela Värmdö, skenat iväg som en skrämd fåle åt ett annat håll. På gott och ont som vanligt i en mångfasetterad värld. Men det är tur att vi har Gustavsbergs Vänner som åtminstone försöker hålla lite stramt i tyglarna. Å andra sidan skulle nog Åmål önska sig några uns av det som sker här men det är inte lätt att skapa i en avfolkningsbygd. Någon skyskrapa som bräcker Turning Torso i Malmö finns definitivt inte i Åmåls planer. Som det alltså finns om inte planer på så i alla fall tankar om här i Gustavsberg. Nåja, den som lever får se.
Vädret slog om samtidigt som semestern tog slut. Kan man ju tycka är bra men det blev lite väl kompakt och hastigt på nåt sätt. Stack näsan utanför dörren igår kväll och fick direkt novemberkänsla och det är väl lite väl tidigt ändå? Nåväl, vårt nya vårdträd på udden i Vänern, våra Värmländska paradisäpplen, är nu omsorgsfullt planterat och väl ingärdat som skydd mot älgar, rådjur och andra smågnagare. Visst är det underligt att dom bland skogens alla miljoner växter nosar upp just våra små och omsorgsfullt planterade kulturväxter? Vårt pampiga Åkeröträd (se bilden ovan från i våras) här i G-berg har dessvärre tagit illa vid sig av den torra sommaren syns det mig. Några grenar har t.o.m. dött – tror jag - och äpplena är små som kart och ramlar redan i backen. För sent att nu göra något åt. Körsbären blev desto fler och godare som tröst. Det är mest synd om de förhatliga rådjuren som vi brukar bjuda ut frukterna till under vintern för att de ska överleva. En känslomässig paradox som väl visar på livets alla spretiga betingelser. Alla fåglar som gillar rönnbär bör dock vara gladare i år så som klasarna dinglar röda på alla rönnbärsträd. Räven är mycket sur.
Slår gör det mig att nyår ligger alldeles fel i almanackan. Nyår borde ligga nu när semestern tar slut och man går in i ett nytt arbetsår, en ny fas, eller hur? Det är ju nu man får kämpa med alla omställningar - farväl till friheten, in i selen igen, farväl till värme och alla festligheter i goda vänners lag, farväl till det välgörande ljuset och sovmornar, alla ljusa sommarnätter, farväl till blommande trädgårdar, farväl till bad och kortbyxor, farväl till alla uteserveringar, utekonserter och andra trevliga utefester. Gemenskap. Det är ju nu vi går in i ett långt spann av arbete, mörker och kyla. Isolering. TV-tittande som ersättning. Kanske är jag lite dystrare än nödvändigt. Hösten kan ju också vara en varm, skön och vilsam årstid men ändå. Vintern ruvar runt hörnet och vintern har jag svärt värre att försonas med född som jag är på årets ljusaste dag, och det måste ju ändå ha viss betydelse.
Hörde Lars Ohly utfrågas i morse i radions P1. Tyckte att han gjorde mycket bra ifrån sig. Ska bli spännande att höra hur de andra klarar sig.
20060813
Unika partiet
Unika partiet. Linda Rosing. Jag har läst och hört en hel del gliringar och mindre smickrande kommentarer om Linda och hennes tilltag att bilda ett nytt parti. Det är dumt tycker jag. Jag har ingen aning om Lindas kvaliteter – har faktiskt aldrig sett en enda dokusåpa - men jag har förstått att hon inte har nån särskilt omfattande utbildning. Men so what? Hon kanske har andra erfarenheter. Och är det så att hon tidigare levt ett ytligt liv så kan man väl förändras?
Bortsett från det så är det ett spännande tecken på något. På vad? Det bildas fler småpartier än nånsin, framför allt på kommunal nivå. Ett välkänt faktum är ju att programledare och artister kan ”slitas ut” om de exponeras för mycket. Vi tröttnar på dom helt enkelt. Kan det vara så att vi tröttnat på våra politiker som bara känns så förutsägbara? Eller har makten kommit för långt ifrån oss som den ska tjäna? Mångfald, närhet till väljarna och möjlighet att påverka är demokratins hörnpelare.
Annars har det första regnet fallit över sommarparadiset. Kändes bara skönt och välbehövligt. Riktigt ovant men inte oävet att ligga i en lite svalare säng än annars denna mäktiga sommar och lyssna på hur det smattrar mot taket. Det börjar tyvärr bli tid att packa ihop för årets supersommar och bege sig tillbaka till Värmdö. Inte helt fel det heller i sanningens namn. Tomaterna börjar mogna i växthuset. Faktum är att plantorna tagit över växthuset helt. Vi borde nog ha tuktat dom lite bättre. Vi är sannerligen amatörer.
Hade tänkt att skriva mer om politik men jag ids inte. Längtar efter visioner som sträcker sig lite längre än till nästa väljarbarometer. Politiker i valtider påminner mig mest om handelsresande i korta varor. Vi har nyss haft besök av barn och barnbarn. Vad är det för värld vi lämnar till barnbarnet som med lite tur ska leva till 2090? Jag träffade för ett par år sedan indianhövdingen Oren Lions som berättade att dom hade ansvar för 7 generationer framåt. Det kallar jag visionärt!
Den förkättrade fastighetsskatten
Fastighetsskatten är aktuell i valspurten. Vi är nog många som under årens lopp funderat, kanske svurit, över den. Själv kommer jag inte till någon riktig klarhet. Önskar att jag vore som politikerna som verkar kunna se allt i svart eller vitt. Det spännande är att där den ena sidan bara ser svart ser den andra vitt. Och tvärtom. Inte så lätt för alla oss som tycker världen är fylld av regnbågens alla färger!
Ingen har hört, eller kommer att få höra mig klaga på skatten även om det vore att överdriva att som Mona Sahlin kalla det sexigt att betala skatt. Jag vet vad man får för skatten och är starkt för en rättvis fördelningspolitik.
Men fastighetsskatten är svår att omfånga. Oerhört orättvis å ena sidan, rättvis å andra. Nu bortsett från vad den inbringar ekonomiskt. Oftast har jag lutat åt det orättvisa hållet och har önskat avskaffa skatten. Argumenten är då att:
•du betalar skatt på ett fiktivt värde. Du vet inte vad fastigheten slutligen är värd
•du straffas med högre skatt om du vårdar och utvecklar ditt hus, t.ex. i miljövänlig riktning
•du straffas med högre skatt när grannfastigheter dyrt köps upp av rika tyskar, holländare eller norrmän – som t.ex. i Bohuslän, Småland och i Värmland/Dalsland
Det känns rent omoraliskt när exempelvis äldre skärgårdsbefolkning tvingas flytta p.g.a. skatten. Likaså känns det totalt baklänges att miljöförbättrande åtgärder ska straffa sig. Att sen hålla på att bry sig om ifall det är kakel i badrummet eller i köket verkar rena 1700-talet. Alla de här negativa argumenten strider mot det allmänna rättsmedvetandet – det är jag övertygad om - med starka känslor som följd.
Vilka är då argumenten för? Naturligtvis går det inte att komma ifrån själva skatteinkomsten runt 30 miljarder. Det är mycket pengar och hus försvinner inte utomlands. Ett annat argument är rättviseargumentet. Jag tycker t.ex. att det är OK att folk som lyckats sno åt sig de bästa – ofta strandnära – tomterna i Djursholm, Lidingö eller Saltsjöbaden för att bygga slottsliknande hus på ska betala en god slant för detta. Dom borde dessutom ha råd.
Vinner alliansen avskaffas skatten och ersätts med en kommunal avgift. Ska i så fall bli spännande att se hur den ska konstrueras. Inte helt lätt har jag förstått. Vinner sossarna blir det nån slags time out om jag fattat rätt. Som sagt, jag tycker frågan inte är helt lätt.
20060804
Värmländska paradisäpplen och Radio Väst
Utsikt från min plätt på udden i Vänern i skrivande stund – bilden. Den gör inte ont kan jag säga. Det är svårt att bli arg, irriterad eller ens kritisk med en sådan vy. Och varför skulle man egentligen behöva bli det? Att vara på hugget hör nog hösten till vad gäller mig i alla fall. I november är det lätt att vara förbannad på allt och alla.
Dock har jag som vanligt en del tankar och funderingar. Inflationen är låg och under kontroll säger de som begriper. Å andra sidan begriper just begriparna mest bort i tok. Men nu tänker jag i första hand på orden. Ord som drabbas av inflation. Det senaste i raden är väl garanti? Jag vet inte hur många garantier som partierna nu i valspurten lovar ut. En garanti är ett legalt åtagande som om villkoren inte uppfylls måste åtföljas av nån påföljd. Skulle tro att t.ex. Kd ligger rätt risigt till som kallar hela sitt partiprogram för nån slags garanti om jag fattat saken rätt. Att bara lova att anstränga sig för att uppnå utlovade leveranser, för att ta till ett annat inflationsdrabbat ord, räcker inte. Det kan ju vem som helst göra, det är inte garanti. Eller att kompromissa om saken med alliansens andra partier. En garanti kan inte kompromissas om. Vem skulle t.ex. köpa en begagnad, eller för all del, en ny bil på dessa villkor?
Raskt över till ett annat och större problem. Var ska jag plantera vårt äppelträd av sorten Värmländska paradisäpplen som vi igår inhandlade på von Echstedtska gården som tillsammans med Julita vårdar gamla svenska äppelsorter. På von Echstedtska handlar det förstås om värmländska sorter.
Här har vi precis röjt bort en massa sly och träd på tomten och så går vi och köper nya träd! Men jag kunde inte motstå och vann över kära makans milda protester. För övrigt kan jag starkt rekommendera besök både på Julita och von Echstedtska med sitt vackra dass, som jag tidigare beskrivit.
På udden gäller Radio Väst. Visserligen är jag stark programmerad för P1 och P2 men lokal-, eller snarare regionalradion, kan jag inte motstå här. Radio Stockholm lyssnar jag till endast om jag behöver höra trafikrapporten nån enstaka gång. Jag gillar den lugnare tonen och det lugnare tempot i Radio Väst. Intimiteten och närheten. Att de också spelar lite mer blandad vuxenmusik och inte bara babypop till beatmaskiner. Minns med saknad Harald Norbelies tid (han som byggde upp Radio Stockholm) med salig trafikreportern Sven-Roland Engström som faktiskt stupade på sin post. Tvärdog i sin studio som han gjorde. Radio Stockholm var mer personlig på den tiden – det som Radio Väst fortfarande är. Jag tror det är en jättemyt att lokalradion i huvudstaden nödvändigtvis måste vara så flashig och överdrivet tempodriven. Och att sen kalla det - underförstått - professionellare än…. Tvärtom tror jag det utesluter många av oss som inte längre bekymrar oss om acne men ändå inte har hunnit bli överjästa. Vi kanske rentav utgör flertalet potentiella lyssnare? Aldrig att jag t.ex. hört tonårsdottern sätta på Radio Stockholm.
Nu ska jag istället fundera över var äppelträdet ska stå. En särskild hälsning till vännen Jess vars semester nu lider mot sitt slut!
