Unika partiet

Unika partiet. Linda Rosing. Jag har läst och hört en hel del gliringar och mindre smickrande kommentarer om Linda och hennes tilltag att bilda ett nytt parti. Det är dumt tycker jag. Jag har ingen aning om Lindas kvaliteter – har faktiskt aldrig sett en enda dokusåpa - men jag har förstått att hon inte har nån särskilt omfattande utbildning. Men so what? Hon kanske har andra erfarenheter. Och är det så att hon tidigare levt ett ytligt liv så kan man väl förändras?

Bortsett från det så är det ett spännande tecken på något. På vad? Det bildas fler småpartier än nånsin, framför allt på kommunal nivå. Ett välkänt faktum är ju att programledare och artister kan ”slitas ut” om de exponeras för mycket. Vi tröttnar på dom helt enkelt. Kan det vara så att vi tröttnat på våra politiker som bara känns så förutsägbara? Eller har makten kommit för långt ifrån oss som den ska tjäna? Mångfald, närhet till väljarna och möjlighet att påverka är demokratins hörnpelare.
Annars har det första regnet fallit över sommarparadiset. Kändes bara skönt och välbehövligt. Riktigt ovant men inte oävet att ligga i en lite svalare säng än annars denna mäktiga sommar och lyssna på hur det smattrar mot taket. Det börjar tyvärr bli tid att packa ihop för årets supersommar och bege sig tillbaka till Värmdö. Inte helt fel det heller i sanningens namn. Tomaterna börjar mogna i växthuset. Faktum är att plantorna tagit över växthuset helt. Vi borde nog ha tuktat dom lite bättre. Vi är sannerligen amatörer.

Hade tänkt att skriva mer om politik men jag ids inte. Längtar efter visioner som sträcker sig lite längre än till nästa väljarbarometer. Politiker i valtider påminner mig mest om handelsresande i korta varor. Vi har nyss haft besök av barn och barnbarn. Vad är det för värld vi lämnar till barnbarnet som med lite tur ska leva till 2090? Jag träffade för ett par år sedan indianhövdingen Oren Lions som berättade att dom hade ansvar för 7 generationer framåt. Det kallar jag visionärt!