Partiledarutfrågningen i P1 - fortsättning

Hörde Göran Persson igår och Maud Olofsson idag i radions valutfrågning i P1. Vad att säga? Persson först. Ångade på i gammal sedvanlig stil i tryggt hägn av sin erfarenhet. Persson är tung, det bara är så. Blev ändå positivt överraskad över att han behöll sitt lugn och gav bra svar även till många rätt upphetsade och arga utfrågare i den senare delen av utfrågningen när vanligt folk får ringa upp och ställa frågor. Det är väl naturligt så att den som innehar makten blir hårdare ansatt och kritiserad för de rådande, underförstått här undermåliga, förhållanden. Där tyckte jag som sagt att han klarade sig mycket bra. Mindre bra, rent av dåligt, var det att skylla grumligheter i valmanifestet, framför allt om insatser för att minska arbetslösheten, på brist på analysförmåga hos journalisterna och folk i allmänhet. En gammal klok sanning säger att all kommunikation sker på mottagarnas villkor. Sossarna verkar faktiskt lite trötta och behöver nog byta ut sina spinndoktorer (se nedan) som obegripligt nog missat att arbetslöshetsfrågan kommer att vara ett av flera huvudnav i debatterna oavsett hur god ekonomin än är. Att jobben finns runt hörnet har vi hört så många gånger förr att det ekar Peter och vargen.

Maudan så. Finns det någon vänligare och mer snällsinnad person än Maud Olofsson? Jag tror inte det. Idealmormor. Men min magkänsla, som dock inte alltid är att lita på, säger att hon i all sitt välmenande också är lite naiv. Eller så här är det - för att travestera Maud själv; hon är lite som den desperata värdinnan som gör allt för att hålla stämningen på topp under en fest som så smått är på väg mot haveri. Kan inte alla vara sams och ha kul tillsammans? Liksom. Och vad säger landsbygdens folk som helt tycks ha tappats bort i det enda parti som tidigare verkligen brytt sig? Varför skulle dom rösta på centern idag?

Nu är det bara Maria Wetterstrand kvar. Blir spännande att höra. Den yngsta av dom alla.

Lite trött blir jag av tjatet om kunskapsskolan. Vad är kunskap? Vilken kunskap? Vem ska bestämma? Jag anar att de ivrigaste förespråkarna – Jan Björklund och Mats Gerdau t.ex. – önskar sig tillbaka till kadaverdisciplinskolan. Finns där möjligen personliga motiv? Alternativt att dom aldrig har fattat. Visst behövs lugn och ro i klassrummen, visst behövs bättre kunskap i matte och svenska. Men kunskap kan också vara självkännedom, konfliktlösning, kulturinsikter, kreativ förmåga med mycket mer som jag anar herrarna skulle betrakta som flum. I mitt vuxna yrkesliv har jag aldrig mött någon som varit handikappad i brist på mattekunskap. Däremot har jag mött mången med bristande självkännedom vilket ibland försvårat för personerna i fråga att ha ett fullgott arbetsliv. Och hur mycket bättre skulle det inte vara i samhället med mer kunskap om konflikter, inte minst om hur man kan lösa dom? Det är lätt att hamna vilse bland begreppen vetskap, kunskap, insikt, förmåga, motivation med mera!

För dig som i likhet med mig inte riktigt fattat vad en spinndoktor är och vad den gör så bjuder jag här på några rader om saken.



Begreppet ”spinndoktor” är så nytt att det inte ens
går att slå upp i uppslagsverk. Men i Nationalencyklopedins
nätupplaga hänvisar man till en artikel av Olle Svenning: ”Han
fick symbolisera Blairs spindoktorer, de som med mediekontroll
och undersökningar av fokusgrupper söker marknadsföra regeringschefen.”
Maria-Pia Boëthius skriver i sin Mediernas svarta
bok så här om fenomenet: ”Spin-doctor är en person vars uppgift
det är att sätta snurr på t ex politiska utspel i medierna; ett slags
mediefixare.” Det finns alltså inte ens ett etablerat sätt att stava
detta begrepp om personer vars uppgift det är att få igång debatter,
få fart på olika frågor i media och därmed i det allmänna
medvetandet.