Nyår? Borde det inte vara nu?

Hemma i Gustavsberg igen. Nu gäller det att byta skepnad från Åmålit till Gustavsbergare. Det tar några dagar. Det var faktiskt lättare förr, då de båda samhällena mera liknade varandra. Man kunde känna lite av samma kultur. Lite av intim bykänsla och bruksortsanda. En av anledningarna att jag valde att bosätta mig här. Idag har Gustavsberg, liksom hela Värmdö, skenat iväg som en skrämd fåle åt ett annat håll. På gott och ont som vanligt i en mångfasetterad värld. Men det är tur att vi har Gustavsbergs Vänner som åtminstone försöker hålla lite stramt i tyglarna. Å andra sidan skulle nog Åmål önska sig några uns av det som sker här men det är inte lätt att skapa i en avfolkningsbygd. Någon skyskrapa som bräcker Turning Torso i Malmö finns definitivt inte i Åmåls planer. Som det alltså finns om inte planer på så i alla fall tankar om här i Gustavsberg. Nåja, den som lever får se.

Vädret slog om samtidigt som semestern tog slut. Kan man ju tycka är bra men det blev lite väl kompakt och hastigt på nåt sätt. Stack näsan utanför dörren igår kväll och fick direkt novemberkänsla och det är väl lite väl tidigt ändå? Nåväl, vårt nya vårdträd på udden i Vänern, våra Värmländska paradisäpplen, är nu omsorgsfullt planterat och väl ingärdat som skydd mot älgar, rådjur och andra smågnagare. Visst är det underligt att dom bland skogens alla miljoner växter nosar upp just våra små och omsorgsfullt planterade kulturväxter? Vårt pampiga Åkeröträd (se bilden ovan från i våras) här i G-berg har dessvärre tagit illa vid sig av den torra sommaren syns det mig. Några grenar har t.o.m. dött – tror jag - och äpplena är små som kart och ramlar redan i backen. För sent att nu göra något åt. Körsbären blev desto fler och godare som tröst. Det är mest synd om de förhatliga rådjuren som vi brukar bjuda ut frukterna till under vintern för att de ska överleva. En känslomässig paradox som väl visar på livets alla spretiga betingelser. Alla fåglar som gillar rönnbär bör dock vara gladare i år så som klasarna dinglar röda på alla rönnbärsträd. Räven är mycket sur.

Slår gör det mig att nyår ligger alldeles fel i almanackan. Nyår borde ligga nu när semestern tar slut och man går in i ett nytt arbetsår, en ny fas, eller hur? Det är ju nu man får kämpa med alla omställningar - farväl till friheten, in i selen igen, farväl till värme och alla festligheter i goda vänners lag, farväl till det välgörande ljuset och sovmornar, alla ljusa sommarnätter, farväl till blommande trädgårdar, farväl till bad och kortbyxor, farväl till alla uteserveringar, utekonserter och andra trevliga utefester. Gemenskap. Det är ju nu vi går in i ett långt spann av arbete, mörker och kyla. Isolering. TV-tittande som ersättning. Kanske är jag lite dystrare än nödvändigt. Hösten kan ju också vara en varm, skön och vilsam årstid men ändå. Vintern ruvar runt hörnet och vintern har jag svärt värre att försonas med född som jag är på årets ljusaste dag, och det måste ju ändå ha viss betydelse.

Hörde Lars Ohly utfrågas i morse i radions P1. Tyckte att han gjorde mycket bra ifrån sig. Ska bli spännande att höra hur de andra klarar sig.