Höstsentenser

Hösten är definitivt här och skvallrar om att vintern lurar runt kröken. Såvida du inte bor i Norrland förstås, då har du ju redan fått smaka på med råge. Jag undrar om jag tänker bli sen med skiftet till vinterdäck? Som vanligt. Inte hann (!) jag heller gå igenom snöslungan så som jag hade tänkt mig när jag ställde ner den i källaren i april. Du vet – det är gott om tid. Det där tar jag sen, lite senare. Inte just nu. Och de nya vindbräderna, skulle de inte målas? Ett nytt räcke på verandan lyckades jag i alla fall tränga in under det korta sommarhalvåret! Inte dåligt!

Nu tycker jag det är dags för en rejäl dos Stanislaw Jerzy Lec innan de dåliga samvetena bedövar mig helt och hållen. Den första sentensen jag ramlar över är passande nog följande:

Varje regim blir till slut till ancien régime. Den tillägnar jag sossarna men också i rättvisans namn alliansen som snarare är de tror kommer dithän om de fortsätter på det här viset.

Jag skulle ha förstått många saker om man inte hade förklarat dem för mig. Självklart tillägnad skolgeneralen Jan Björklund & CO. Hej å hå!

Sen hade jag tänkt ge - Människan andas lättare om hon håller käft – till, nja det säger jag nog inte förresten. Hon måste få en chans. Kom också på att det där kan slå tillbaka på en själv!

En av de absoluta favoriterna: Inte utförda handlingar utlöser ofta en katastrofal brist på följder. Får man tänka till lite på! Och det är väl just vad sossarna gör just nu?

En sentens till vår nya Borg, finansministern. Det är lite lurigt med just det där efternamnet. Varumärket är liksom upptaget sedan länge. Hur som helst: Jag är inte överens med matematiken. Jag anser att nollornas summa är ett farligt tal. Fast den passar kanske bättre till nån annan än just finansministern?

Livet berövar människan mycket tid. Till oss alla att fundera över.

Den här kan vår nye ärkebiskop Anders Wejryd få fundera över: Vad sker med en djävul som slutar upp att tro på Gud? F.ö. saknar jag K.G. Hammar och hans visa funderingar!

Det ögonblick då hon insåg sin otillräckliga begåvning var en snilleblixt. Den höll jag sånär på att tillägna avgångna statsråd men det hade varit att passera anständighetens gräns. För så var det ju inte! Och de har verkligen fått så det räcker ändå.

Människan växer med det pris hon betalar. Så sant, så sant!

Och så till slut lite upplyftande: Jag är vacker, jag är stark, jag är vis, jag är god. Och allt detta har jag upptäckt själv! Den kan vi väl alla gotta oss åt!

Nu ska jag ta ett varv i trädgården men istället för att se alla dåliga samveten - som soffa och bord som skulle lyftas in (bilden) - tänkte jag njuta av alla de starka färgerna som nu bara vara en kort stund till! På återhörande.