Det var bättre förr. Eller hur?

Det var bättre förr, eller hur? Är du en 50-plussare så är sannolikheten mycket hög att du svarar jakande. Och så har det antagligen hållit på generation efter generation. Så förr är verkligen ett relativt begrepp. Kanske beror det på att man längtar tillbaka till tiden när man var yngre och starkare och utan krämpor, en tid när man hade framtiden för sig ständigt på väg framåt och uppåt. Kanske beror det på att intrycken från barn- eller ungdomstiden bildar norm för hur det ska vara? Kanske beror det på att sinnet stelnar och man får allt svårare att hänga med i den snabba (teknik)utvecklingen som snarare kommer att upplevas som ett hot. Vad vet jag.

Trots frågans relativa karaktär kan man ändå undra om det verkligen inte finns en absolut bättre tid, en tid då allt faktiskt var bättre? Frågan måste ju besvaras subjektivt men kanske finns det ett kollektivt subjektivt svar? Ett kollektivt subjektivt svar för varje generation.

Ta bara Gustavsberg. Nu håller den gamla bruksorten snabbt på att omdanas. Hamnen och fabriksområdet förändras. Inget egentligt fel i det men jag anar att den äldre generationen saknar tiden då deras enorma hantverksskicklighet gjorde Gustavsberg till ett världsberömt varumärke. Då, när fler än tusen arbetade i bruket. Då var det bättre. Då frodades en stark individuell självkänsla och en stor kollektiv stolthet för vad man åstadkom. Tänk vad fort en sådan immateriell tillgång kan ruineras! Man kan bara ana hur det känns att gå från den upplyfta situationen till många gånger krass arbetslöshet! Det var bättre förr och det är sant. För väldigt många. Liknande utvecklingar återfinns på många ställen i landet. Värt att fundera över.

Eller ta Åmål för några decennier sedan. En blomstrande industriort, likaså med omvittnat stor hantverksskicklighet hos arbetarna. Här fanns järnvägsverkstäderna, ÅSI-verken - varvet, Nordverken som tillverkade väghyvlar, Håkanssons, Didrikssons, Bröderna Lindqvists mekaniska verkstad, bryggeriet, Nordiska Kardan (som fortfarande finns kvar), SEM (som också finns kvar i Opconkoncernen) med många flera. Även i Åmål fanns en kollektiv stolthet som jag kan tro den äldre generationen längtar tillbaka till – bortsett från att det också fanns jobb vilket inte är fallet i Åmål idag. Även i Åmål har alltför många blivit berövad den stolthet som god hantverksskicklighet skänker. Trots att det tillkommit en del småindustrier så var det helt enkelt bättre då för tiden. Förr. För många.

Vad dagens 20-åringar kommer att längta tillbaka till törs jag faktiskt inte ens gissa men något är det, det är jag nästan säker på. Vad tror du? Kan det möjligen vara att det var lugnare förr? Trots ett redan nu för högt uppskruvat arbetstempo så har jag svårt att se hur uppåtspiralen ska kunna brytas utan ett revolutionärt inslag, evolutionen känns mer som en autonomisk process ledande åt fel håll. Värt att fundera över?