Min vän Jess påpekar stillsamt att jag inte borde lägga ut sommarbilder så här års. Hon har naturligtvis rätt som vanligt, hon är en klok en. Och hon känner min vånda inför den vår som de svage kallar höst. Jess vet alltså att jag tillhör just de svage. Varför påminna oss alla utvalda i svaggruppen om den förlorade sommarens alla underbara fröjder bara för att få en massa tappade höstsugar som följd? Så menar hon ungefär, visserligen med glimten i ögat men ändå, och det kan man ju instämma i. Det är nu vi behöver gaska upp oss och kavla upp ärmarna! Tända ljus och stå i. Jess, jag lovar att inte göra om’et utan istället leta upp några riktigt präktiga höstbilder att gotta sig i och styrka sig med! Dessutom tänkte jag nu bjuda på en sedelärande liten historia som faktiskt har höst- och vinteranknytning. Kommer som följer.
Man kan undra över seden att montera upp stora speglar i just badrummet? Där borde de väl sist av allt sättas upp? I badrummet där man mer eller mindre raglar in på morgonen, inte helt i full blomning av den man vore ämnad att vara när man stod på toppen av sin utstrålning. Den första man möter är helt enkelt en bedrövlig skepnad som dessutom utger sig för att vara en själv. Det är inte bra för självkänslan, särskilt inte nu på senare tid när ynglingen mest möter en trött gammal gubbe! Inte blir det bättre av att den bilden också är det sista man möter innan man å kvällningen kurar ner sig i slafen igen. En ännu tröttare gubbe med påsar under ögonen efter hela dagens slitsamma värv. Obegripligt att det inte startas en gerillarörelse mot ofoget med speglar i badrummet! Sätt dem i garderoben. Vänd på dem! Eller kunde inte någon uppfinna en spegel som speglade det sanna jaget som finns inuti? Där inne, där jag bor alldeles naken utan det lite luggslitna skalet.
Det värsta jag varit med om i spegelväg var när jag för några år sedan bodde på hotell. Ett anrikt gammalt hotell dessutom. Strunt samma vilket. Jag hade arbetat på orten tillsammans med en grupp medarbetare och vi avslutade dagen med ett hisnande julbord. Det var i den dystra månaden december när t.o.m. koltrasten är tyst av ren förfäran. Nu är jag inte särskilt förtjust i julbord men okey, för nån enstaka gång, och detta var verkligen en dignande historia. Ett verkligt mästerverk i sin genre. Naturligtvis åt jag, liksom alla andra, alldeles på tok för mycket. Precis som vanligt med julbord och buffé. Kände mig mer än hälsosamt uppblåst. Som en ballong ungefär, redo att spricka vilken sekund som helst. Det var faktiskt en lisa när gruppen sent om sider gav sig av hem och jag fick vanka iväg till mitt bokade rum. Toaletten! Slängde av mig kläderna – som alla kändes klart för trånga – och satte mig befriad på pottstolen. Då! Just då upptäckte jag, det gick helt enkelt inte att undvika, att nån missdådare hade monterat upp en spegel i helkroppsformat precis i blickfånget. Vilket tilltag! Och det var sannerligen ingen vacker syn som mötte en, det kan jag lova. Där satt inte jag utan en stor uppblåst padda på stolen! Sprängröd i fejan. Inte blev det bättre av att jag redan före julbordet hade lovat mig själv att gå ner 5-10 kilo! Jag hade svårt att somna efter chocken och hade jag inte haft så kloka vänner så hade terapiräkningarna blivit skyhöga. Men så där får man bara inte göra! Sätta upp speglar på det där viset. Jo, jag gick sedan snabbt ner 5 kilo. Det blev heller inga fler julbord.
Tur ändå att man inte är ung brukar jag tänka. Att vara ung idag måste vara högst kravfyllt så oerhört kroppsfixerat som nulivet tycks vara. Och det ända vi med säkerhet vet är att vi blir äldre och allt mindre fasta i hullet. Tufft att veta, när ytan är kapitalet. Tyvärr är det inte lika inne att hylla eller att se fram emot den tid när man mognat tillräckligt för att ha ett visst överseende med sig själv. När man slipper spänna runt och låtsas. När man istället generöst kan le åt bilden i skrattspegeln utan att det tär på självkänslan. Så, speglarna får väl sitta kvar i badrummet…….. Go’morron och go’ kväll käre gamle gubbe. Men du vet var jag bor!
20061031
Spegel, spegel på väggen där.....
Av Uffe H kl. 17:25
Ämnen: Betraktelse
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar