Utanförskapet – alliansens trojanska häst?

Alliansen upprepar frenetiskt och mekaniskt sina mantra ju mer ansatta de blir i olika frågor. Littorin är värst med sitt jobbprogram och sänkta a-kassa. Är karl’n en robot eller? Att som de alla gör ihärdigt påpeka att – ”det är inga nyheter, allt fanns med redan i alliansens valmanifest” – är inte så värst intelligent eftersom ny kunskap ständigt kommer fram. Mönster tar sin tid att skönja. Det tog lite tid även på Shakespeares tid – "Så går beslutsamhetens friska hy i eftertankens kranka blekhet över."

Att moderaterna skulle vara det nya arbetarepartiet finns det inget stöd för i något mönster alls annat än möjligen i retoriken. Tvärtom. Men låt Littorin hållas med sitt hafsverk, tids nog uppenbarar sig nog verklighetens komplexitet och han får i lugn och ro begrunda sin Shakespeare. Man kan ändå inte låta bli att förundras över denna brådska som okänsligt kör över allt vad respekt heter för just dem som alliansen säger sig värna om – utanförskaparna. ”Paketet”, d.v.s. begreppet utanförskapet, är mycket skickligt marknadsfört, det må man erkänna. Som en trojansk häst i vars inre de sanna avsikterna gömmer sig. Mönstret förstärks av skolgeneralen Jan Björklunds bakåtsträvan i skolan. Först marknadsför man massivt den svenska skolans bedrövlighet. Sen kan man i lugn och ro klippa till. Illa nog men etter värre sen den marknadsförda bilden av skolan är falsk eller i varje fall alls inte helt sann. Läs Aftonbladet 061031.

Värst av allt, och vad jag förstår, inte annonserat i valmanifestet – den i princip helt omotiverade nedläggningen av Arbetslivsinstitutet! Var finns alla sansade krafter i alliansen? Den enda förklaringen jag har sett är att man vill minska byråkratin. Då behöver man tydligen påpeka att all myndighetsutövning eller offentligt driven verksamhet inte är byråkrati i den förklenande betydelsen som ordet har givits. Här verkar Arbetslivsinstitutet bara haft oturen att råka falla på näthinnan hos någon av alliansens företrädare vid något slumpvis tillfälle. Otur med timingen liksom. Såvida det inte, och det är den enda rimliga slutsatsen, såvida det inte handlar om ett helt igenom politiskt beslut. Alliansen vill inte veta av den kunskap som institutet producerar. Eller kanske snarare, den kunskap man fruktar skulle komma fram efter några år med alliansens jobbpolitik? De tror helt enkelt inte själva på sin politik? Att nedläggningen på något enda sätt skulle gagna intentionerna i ett nytt arbetarparti är svårt att se. Dessutom kastar man ju ut ytterligare ca 400 kvalificerade medarbetare i arbetslöshet men det är väl bara en trist bisak. Först måste det bli värre…..

Det är kanske onödigt att påpeka att jag inte röstade på alliansen men samtidigt ändå tyckte det kunde vara lite spännande med lite ny fräschhet. Lite ungdomlig entusiasm. Och sossarna behövde en välförtjänt pausvila för att ladda upp batterierna. Visst stod det mycket i alliansens valmanifest. Det stod mest om vad. Inte hur. Nu vet jag att det är många med mig, även bland de som röstade med alliansen, som idag inte förvånas över vad-frågorna men väl förskräcks desto mer över hur-frågorna. Hur alliansen väljer att gå till väga i fråga efter fråga. Är det så att alliansens (eller moderaternas, de andra är så tysta) sanna avsikt, vilken den än må vara, låg gömd i den skickligt införda trojanska hästen?