Saft, mandelkubb och PV 444

Den som det verkar nymornade insikten om en annalkande miljökatastrof väcker paradoxalt nog sköna barndomsminnen hos mig. Paradoxalt därför att minnena berör händelser som minst av allt var miljövänliga. Tvärtom. Miljöfrågan var i och för sig ännu inte uppfunnen på 50-talet när jag växte upp. Allt var frid och fröjd och livet andades optimism (jag undviker nogsamt att beröra genus- och jämställdhetsfrågan!). Det första uppvaknandet kom väl med Rachel Carson’s klassiker ”Tyst vår” i början av 60-talet. DDT och kvicksilverbetat utsäde blev heta diskussionsämnen.

Saft och mandelkubb. Klassiska barndomsminnen i min generation. Saft, mandelkubb, tallbarrsdoft och en rutig lite luggsliten filt. Det hör ihop. Nu höll jag på att glömma den fyrkantiga kakburken i plåt – med lock och målat motiv – och plåttermosen. Reseradion! Transistorradions föregångare och en stadig klump på en fem kilo eller så. Bara ett måste vid söndagsutflykten med PV:n 444. Söndagsutflykter företogs företrädesvis med bil till någon liten skogsglänta, gärna i sjönära läge som det heter idag, och gärna så att bilen kunde parkeras så nära filten som möjligt. Det var praktiskt för efter saft och mandelkubb vidtog arbetet. Barnarbetet. Nu gällde det att göra rätt för förplägnaden. PV:n var naturligtvis svart, det var nästan alla bilar på den tiden, vilket hade till följd att vägdamm syntes mycket tydligt. De flesta vägar var för övrigt dammiga grusvägar. Bilen behövde alltså dammas! För ändamålet fanns en liten borste eller vippa med skaft som förvarades i ett runt plåthölje. Den var indränkt i okända kemikalier och luktade mycket gott. Idag säkert farlig. Om jag minns rätt hette den Nenette. (Jag ser nu på webben att jag mindes rätt och att den fortfarande finns – kolla här!). Damningen föll oftast på lillesyrrans lott, det var ett arbete för klena. Själv hade jag den biffiga utmaningen att ta mig an de vita sidorna på däcken, något som nästan alla bilar också var besmyckade med. Synnerligen opraktiskt! Så blev det vita fältet med åren också smalare och smalare tills de helt försvann. Salig farsan var en god och omdömesgill bilförare men även en sådan har emellanåt oönskad kontakt med trottoarernas kantstenar. Rent förödande! Så här gällde det att skrubba. Med vad har jag glömt. Rotborste? Även för detta ändamål fanns självklart hjälpmedel, nån effektiv kemikalie som man applicerade på däcket för att sedan kunna skölja bort den allra värsta svärtan. Då var det ju praktiskt att ha sjön nära! Det var det även om bilen var mer lerig än dammig men då körde man helt sonika ner den till stranden så att den nästan doppade däcken i sjön. När PV:n så på endera sättet var skinande blank och ren skulle den vaxas. Tungt slavjobb! Vi talar nu hårdvax. Sist men inte minst var det kromen. Här fanns till hands nån sorts mjuk stålull som hette Duraglitt – och som också lever kvar ser jag på webben.

Behövde bilen mer teknisk service var det helt okey att t.ex. byta olja på plats. Kanske inte på stranden dock. Den gamla uttjänta oljan rann ju helt galant rätt ner i jorden och var - vips - borta. Och vad gjorde väl en skvätt olja här och där? Ärligt talat så tror jag aldrig att farsan gjorde så. Vi hade ju gud bevars garage att tillgå vilket inte var så vanligt. Han hade också en naturlig vördnad för livet och naturen. Dessutom var han en ivrig pippitittare, en s.k. ornitolog. Grönklädda människor med kikare ständigt hängande runt halsen. Här bröt han nog mot någon kod för grönklädd var han aldrig. Istället hade han ofta två kikare. Ingen fattade varför.

Nåväl, syrran och jag fick ju vår saft och vår mandelkubb, som ju var fullständigt omöjlig att äta utan saften att skölja ner den med. En kubb utan saft bara växer i munnen tills den riskerar att kväva en. Tallbarrsdoften var bonus. Och bilen var lika skitig när vi kom hem igen. Å andra sidan gav det en god anledning att göra om eskapaderna påföljande söndag igen. Och nästa…


Bon Voyage!

PS. Det blev lindrigare när vi i början av 60-talet bytte PV:n mot en ny vit Amazon. Tvådörrars med röd klädsel! Den var dyr - 13 800 kr kontant var priset. DS