Som bloggare riskerar man att hamna i en massa förnumstigt tänkande och tyckande. Det är alltför lätt att bli beskäftig. Ärligt talat kan jag ibland bli lite trött på mig själv. Därför tänkte jag låta både dig och mig själv vila från mig idag för att istället få fundera över följande kloka ord som någon vän skickat mig. Tyvärr är jag okunnig om vem som tänkt till, vem som är upphovsperson. Du kanske vet?
Det spelar ingen roll för mig vad du arbetar med. Jag vill veta vad du längtar efter, och om du vågar drömma om att tillgodose din längtan.
Det spelar ingen roll för mig hur gammal du är. Jag vill veta om du vill satsa din värdighet för kärlekens skull, för dina drömmar, för äventyret att vara levande.
Det intresserar mig och jag vill veta om du berört kärnan i din sorg, om du öppnat dig för livets svek eller blivit skrumpen och instängd av rädslan för mera smärta. Jag vill veta om du kan klara smärta, min eller din egen, utan att göra något för att dölja den eller trubba av den.
Jag vill veta om du kan vara fylld av glädje, min eller din egen, om du kan dansa vilt och låta hänryckningen fylla dig ut i finger- och tåspetsarna utan att uppmana oss att vara försiktiga, att vara realistiska, att inte glömma människans begränsningar.
Det spelar ingen roll för mig om det du berättar för mig är sant eller inte. Jag vill veta om du kan vara sann mot dig själv trots att du gör en annan besviken; om att du kan stå ut med att anklagas för förräderi utan att förråda din egen själ, om du kan vara trolös och därmed trovärdig.
Jag vill veta om du kan se skönhet, även när den inte är vacker.
Jag vill veta om du kan leva med misslyckande, ditt eller mitt, och ändå stå vid randen av en sjö och säga ja till livet.
Det spelar ingen roll för mig var du bor eller hur mycket pengar du har. Jag vill veta om du kan gå upp efter en natt med sorg och förtvivlan, uttröttad och förkrossad, och göra vad som behövs för att fortsätta säga ja till livet.
Det spelar ingen roll vem du känner eller hur du kom hit. Jag vill veta om du kan stå mitt inne i elden tillsammans med mig och inte fly.
Det spelar ingen roll för mig var eller vad eller med vem du studerat. Jag vill veta vad som stödjer dig inifrån, när allting annat faller.
Jag vill veta om du kan vara ensam med dig själv och om du verkligen tycker om det sällskap du har i de tomma ögonblicken.
För mig okänd person
20061107
Det spelar ingen roll....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar