Lever andra livet åt dig?

Du har hört Spanarna på radions P1 antar jag? De som spanar efter trender i samhället. Om inte så har du verkligen missat något. Nu tänkte jag själv leka spanare för jag tror mig ha kommit något på spåret. Antagligen inte särskilt originellt men ändå. Häng med!

Det lär ju publiceras en ny kokbok om dagen i Sverige. Hyllorna svämmar över och det gör den hemma hos mig också, köksbokhyllan. Samtidigt lägger vi ner allt mindre tid på att faktiskt laga mat. Snabbmatshyllorna i affären växer också rekordartat. En paradox och mitt första indicium.

Trädgårdsmästare är nästa inneyrke. Så till den grad att intagningen till kvalificerad utbildning idag kräver både högsta betyg och viss erfarenhet. Jag skulle själv inte ha något emot att vara trädgårdsmästare men det hör egentligen inte hit. Man – det låter så vederhäftigt, som en pålitlig källa – antar att det kommer att finnas gott om jobb på privata marknaden eftersom folk inte själva hinner med sina trädgårdar. Mitt andra indicium.

Om trädgårdsmästaren härjar runt på ens utedomäner så huserar inredningsarkitekten inomhus. Stilar om hemmet åt en eftersom det, ja just det, inte finns tid att gör’at själv. Om den skojiga alliansen nu också kommer att förse oss med en kader lågavlönade städare så förstärker det bara bilden av att vi inget hinner göra hemmavid. Mer än möjligtvis bo där några korta stunder på dygnet. Eller snarare vara där. Gå runt och titta på allt som hänt och händer när man är borta. Tredje indiciet.

Jag skulle kunna räkna upp fler liknande indicier men nöjer mig med dessa. Min givna slutsats är givetvis följande: andra lever våra liv! En rätt omskakande slutsats egentligen. Ordstäv som – resan är målet – saknar förstås all giltighet. Vad gör vi då hela tiden medan andra lever våra liv? Tja, inte vet jag. Snor runt för att ha råd att betala de andra att leva våra liv?

Som ett komplicerande sidoindicium skulle jag kunna föra in tidens lika otvetydiga som enorma kroppsfixering med tjejernas läpp- och bröstförstoring som värsta avarter och grym våldföring av kroppen. Helt onödig dessutom. Och killarna förstör sig med piller. Vill man vara fin får man lida pin – ett till skillnad synnerligen aktuellt ordstäv. Som komplement till mitt tidigare resonemang, mina tidigare indicier, skulle en annan dyster slutsats kunna vara: ytan har blivit viktigare än innehållet. Har jag rätt i min spaning och i mina slutsatser måste följande tes vara sann: att visa upp sig, sin trädgård, hemmet, brösten, biceps, o.s.v. har blivit själva meningen med livet. Inte att leva det.

Så - se upp kära/käre färdkamrat på livets väg, det beramade tjänstesamhället – den nya tidens ställföreträdare - berövar oss våra egna och äkta liv! Låt oss återta livet med lite jord under naglarna, halvt vidbrända kastruller efter en härlig holmgång i köket, hängbröst och lite slappa biceps. Vad betyder lite skit i hörnorna när vi är i dans med oss själva!