En riktigt tung smäll!

Igår var en dag som sent avslutades med en präktig smäll. Sov till att börja med ganska länge. Låg sedan lite halvvaken och njöt av min nya – dyra - tempurmadrass. Skön grej fast lite hård just när man lägger sig. När den är kall. Som att lägga sig på en planka men sen, ganska snart, sjunker man djupt ner i Morheus mjuka famn. Förmiddagen gick som brukligt åt till diverse måsten och fix. Det är bara att acceptera. Glömde att ge fåglarna sin dagliga frukost och fick skäll av både talgoxar, blåmesar, grönfinkar och fan vet vem när jag var ute med soporna. Man tror att fågelkvitter bara är gulligt men jag vet nog, det kan vara nog så skarpt uppfordrande.
Kvinnorna i huset är och roar sig på spa i Nynäs hela helgen – tjejgrej du vet, mor och döttrar - så det tunga ansvaret för allt fixet har de helt sonika lagt på mina axlar. ”Eftersom du ändå är hemma”. Säg det liv som är rättvist. Jag putsar på min karriär som martyr

Å andra sidan hade jag sen en mycket trevlig lunch och eftermiddag i sällskap av min vän Annika Borg. Bjöd på broccolisoppa med heta och halstrade gambaräkor. Får man förresten äta sådana? Jag menar hotar de miljön på något sätt eller är de själva utrotningshotade? Måste jag ta reda på. Och jag är för en gångs skull inte sarkastisk. Gott var det i alla fall. Lyssna förresten på Annikas ”Tankar för dagen” som hon har med jämna mellanrum i radions P1 kvart i sju på mornarna. Jag lovar att du får nya insikter! Dessutom är det en bra start på dagen.

Hyrde sen – i min trista ensamhet… en video. Troja. Tänkte passa på att fräscha upp mina historiekunskaper. Orkade se halva filmen innan jag fick nog av alla fältslag och allt dödande. Storslaget naturligtvis, skickligt filmat och en imponerande mängd statister, men slakt tycker jag vi har nog av i verkligheten, inte minst i Irak förstås. Jag behöver inte ännu mer historiskt våld. Tar det nånsin slut?

Satte mig istället och lyssnade till gamla vinylskivor lämpliga för att tyckte synd om sig själv till. Funderade på att gå ut och sätta på en vittvätt, bara som en demonstration liksom, men insåg det löjliga i det hela. Och vem brydde sig? En demonstration behöver publik. Jag putsar vidare på min martyrkarriär.

Hann knappt sätta mig ner innan huset skakade till nåt alldeles förfärligt av en jättesmäll. Hela berggrunden skakade. Lyftes nästan ur fåtöljen. Tankarna for runt i huvudet; vad i hela heta helvete var det? Det var i alla fall ingen vanlig fyrverkerismäll utan något mycket tyngre. Var kom smällen ifrån? Klockan 23. Jag såg att grannarna samlades på gatan och jag anslöt i mina tofflor i regnet. Alla lika förundrade. Det måste ha varit gasoltanken nere i hamnen, föreslog någon som också tog bilen för att kolla. Nej, det var det inte. I hamnen var det lugnt. Nån villapanna som exploderat? Men det syntes ingen brand nånstans. Bilar började köra runt, antagligen för att kolla. Så ropade nån att ”det står i Aftonbladet på webben”. Jag gick in igen, ganska blöt, och kollade själv. Mycket riktigt. Det var en bil som hade exploderat. Vad jag förstår av smällen att döma måste den ha varit fullproppad med dynamit. Idag står det att läsa att det antagligen handlade om ett självmord. Tragiskt! Man får ändå vara glad att personen i fråga inte smällde av sitt självmord närmare bebyggelse än han/hon gjorde. De närmaste husen fick tydligen ändå vissa skador. Kan man förstå när smällen kändes ända ut på Ingarö som ändå är flera mil från platsen ifråga.

Trots allt somnade jag gott. Och idag är det en ny dag. Livet går vidare utom för en som av okänd anledning gav upp livsgnistan. Fåglarna kvittrar vidare, ovetande och obekymrade om nattens dramatik. Idag i gladare tongångar ity de har fått sin frukost i laga ordning.