Vintern damp ner - dock inte oförhappandes, vi var förvarnade - och bjöd in stockholmarna till en yster dans på hala sulor. Dans förresten, det blev väl inte så mycket till dans så packat som dansgolvet blev. Själv hade jag för en gångs skull varit ute i god tid och bytte däck redan i lördags. I strålande solsken i lugn och ro. Tänkte att jag i år skulle slippa ligga i mörker, kyla och snöstorm och panikbyta. Som brukar vara det vanliga. Å andra sidan var jag inte ute på vägarna i onsdags utan satt hemma och njöt vid brasan. Men bara vetskapen att rätt däck satt på värmde nästan lika varmt som spisen. Jag var alltså lite klokare än alla andra korkade slappskaft som satt fast ute på vägarna! Jojo! Inget värmer så skönt som självförhärligande, håll med om det!
Fast jag har också ett bekymmer som har med vintern att göra. Skatorna och kråkorna käkar upp småfåglarnas mat. Det kommer att bli en dyr vinter om det fortsätter så här. I somras föddes en hel stor kull nya skatungar i vår skogsdunge vid norra gaveln. Skator är i och för sig trevliga djur som är skojiga att betrakta med alla sina hyss. Och kråkor är både kloka och kluriga och också roliga att kolla in. Högst sociala också. Men de lever rövare vid fågelborden! Vänder upp-och-ned på automaterna och bär sig åt när de inte kommer åt innehållet. Fiffigt men högst irriterande! Man vill ha bort dem. Jag tror t.o.m. att de sväljer talgoxarnas talgbollar hela!
Eftersom jag är född tvilling lever jag normalt ett kluvet liv men nu är det värre än vanligt. Frågar jag mig alltså eftertänksamt: varför skulle just kråkfåglarna förvägras vintermat? För att bordsskicket är uselt, man vänder inte runt på matbordet? Ett ganska bra argument. Å andra sidan brukar vi ju uppmuntra den uppfinningsrikedom som det dåliga bordsskicket faktiskt är ett resultat av. Lite klurigt alltså. Man kan också fråga sig varför just småfåglarna ska gynnas? För att de är gulligare och sötare? Inte så luggslitna. Inget hållbart argument trots att motsvarande förhållningssätt är det vanliga hos oss människor. För att de är billigare i drift? Inte heller så lysande. Känns bara gnidet. Man vill ju inte hamna i direkt vanrykte hos hela fjäderfägänget. Traktens värsta snåljåp. Skulle de sitta där hela släkten på tallegren utanför köksfönstret och peka vinge åt en. Vore svårt att i en sådan stund mumsa på och njuta av värsta oxfilén!
Jag har funderat på att sätta ut två skilda matstationer men har kommit till slutsatsen att det inte skulle fungera. Även hos våra bevingade vänner – stora som små - råder åsikten att det är grönare på grannens sida av staketet. Det skulle bara bli dubbelt så dyrt.
Man skulle önska sig en fåglarnas Jan Björklund som vips kunde bringa lite reda i oredan men tills han dyker upp får det väl vara som det är. Kanske är det rent av bäst att de klarar upp’et alldeles själva. Det kan ju hända att de har en helt egen ordning som jag med mina förutfattade meningar inte ens kan skönja? Håll dig lugn och fyll på! Helt enkelt.
20061103
Vem har rätt till det dukade bordet?
Av Uffe H kl. 10:18
Ämnen: Betraktelse
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar