Sanningen är den att....

Idag vill jag vara lite politisk igen. Skolpolitiken väcker känslor. Skolgeneral Björklund har ju åter varit i farten med sina nationella prov. Fast egentligen är det nog inte skolpolitiken i sak som väcker energi den här gången utan mer något annat, vad det nu kan vara. Kanske är det alliansens dogmatiska hållning. Jag blir knottrig på folk som i likhet med Maud Olofsson säger – …men så här är det…. Ett av hennes absoluta favorituttryck. Jan Björklund å sin sida briljerar i stället med – sanningen är den att….. (se DN-texten länken ovan: "Men sanningen är att den viktigaste förändringen i svensk skolpolitik..."). Sen gammalt har vi ju också Bildt med sin enda vägens politik. Alla synnerligen modiga anspråk!
Jag vet, jag är farligt nära att kasta sten i glashuset, jag kan nog också uttrycka mig väldigt kategoriskt ibland. Men ändå, det gör knappast saken bättre eller hur? Och aldrig att jag så tvärsäkert gör anspråk på sanningen. Den som vill undersöka vådan av en sådan hållning uppmanas istället att ringa Jojje. Bush alltså, med sin svart-vita världsbild. Sitt polariserade sätt att se världen. Med eller mot. Inget däremellan.

Tala sanning! – det har vi som barn ofta i bästa välmening fått höra och det är klart att vi ska tala sanning. Det ska vi efter vår bästa förmåga för sanningen är nog en mer komplicerad företeelse än vi möjligen går omkring och tror sen barnsben. Bland annat finns den i oerhört många skilda upplagor, alla lika sanna! Bara en sån sak.
Nu kan man kanske tycka att det här endast är ett semantiskt – språkligt – problem. Sanningen är den att… jag menar förstås att jag inte tror att det är så enkelt. Jag är övertygad om att hur vi uttrycker oss också återspeglar en given livshållning och följande sätt att tolka omgivningen. Livsrummet. Vår syn på människan. Ju mer kategorisk livshållning, desto snävare tolkning. Ju mer dogmatisk livshållning, desto mer tunnelseende och intolerans. Och enkla lösningar.

Nu fjärmar jag mig långt ifrån någon sanning, när jag gissar vilt, när jag provokativt påstår att det antagligen främst är jag-svaga personer som söker den enda vägen, den enda sanningen, de enkla lösningarna ity det helt enkelt är enklast och bekvämast så. Jag kan i så fall känna en viss respekt för detta i den oerhört komplicerade värld vi lever i idag med alla sina snabba förändringar och gråzoner. Och visst hemfaller vi alla då och då åt de enkla lösningarna eller hur? Inte minst då det gäller barnuppfostran.

För att återvända till bloggens favorit Jan Björklund och hans nya förslag. Jag har sagt det förr, det går inte att invända mot ordning och reda i skolan och mycket annat han förespråkar. Det finns en hel del i hans tankar som jag ärligt kan ställa upp på. Åter, det är inte främst sakfrågorna som stör mig, det är den dogmatiska hållningen och förtjusningen i de enkla lösningarna. Frånvaron av problematiserande. Frånvaron av fördjupade och insiktsfulla analyser och resonemang om intrikata orsakssammanhang. Jag tror att JB med sina klämkäcka tilltag missar oerhört mycket av allt det subtila, allt det osynliga som styr. Det är väldigt många trådar som är sammanvävda till en invecklad väv. Bara det att entydigt definiera begreppet kunskap! Och vad är skillnaden mellan kunskap och kompetens? Hur kommer begreppet förmåga in i bilden och hur mäter vi den? Det har betydelse vem som säger sig äga definitionen, en slags sanning och utgångspunkten för alla mätningar. Foto: Pawel Flato

Nationella prov i trean? Jag tycker trots allt att det går att både förstå och försvara detta bara man är medveten om farorna. Alla mätningar är en form av enkla lösningar och riskerar därför att missbrukas som ersättning för mer fördjupade analyser och relevanta insatser - av ren bekvämlighet eller i följd av mer eller mindre medvetet tunnelseende. Vi väljer utifrån vår privata sanning vad vi vill se ibland. Och vem vet, det kanske inte är eleverna som ska utsättas för nationella prov utan lärarna? Detta sagt med den största respekt för vår lärarkår och kanske mot bättre vetande. Bilden av den goda läraren/pedagogen är så komplex att den aldrig låter sig mätas eller avtecknas rättvist i något som helst dokument eller certifikat.