Buskörning

Visste inte igår hur bra dessa tankar skulle passa in idag, fredag.

Jag är inte emot privatskolor men det som sker i Tibble/Täby känns skrämmande. Nu har alltså (enligt DN:s pappersupplaga) gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden i Täby gett klartecken till den privatisering av gymnasiet i Tibble som 84 % av medarbetarna motsätter sig. Man kan tänka sig reaktionerna på den borgliga sidan vid omvända roller. Hade det möjligen skrikits högt om sovjetliknande konfiskering?

Processen runt Tibble gymnasium visar på ett tydligt sätt på den generella klimatförändring som ägt rum sedan alliansen tillträdde. I någon form av historisk frustration och ideologisk berusning tycks alla medel vara tillåtna i arbetet att forcera fram förändring. Det är som om man inte trodde på ett liv efter 2010. I mina ögon handlar det alltså mindre om vad som görs – förändringen i sig kan många gånger vara befogad - men mer om hur.
Krav på rimliga handläggnings- och remisstider ställs nästintill systematiskt åt sidan. Förslag efter förslag hafsas fram, ständigt försvarat av mantrat – vi gör bara det vi lovade. Som om alla fasoner hade absolution bara för den skull. Lyssningen verkar vara noll. Respekten för våra demokratiska spelregler brister. Klimatet har blivit hårdare, inte friare.

Rimmar det inte väldigt illa med Reinfeldts tal om en regering för hela folket att köra över stora delar av det? Rimmar det inte väldigt illa, ställt mot den tidigare oppositionens kritik av sossarna för nepotism och maktmissbruk, att busa på än värre? Nu skulle det ju bli skillnad, nu skulle det lyssnas till folket, var det inte så? Lite elakt skulle man kunna säga att maktens berusning tog skruv fasligt snabbt och har gjort hörseln dålig och minnet behagligt kort.

Jag är övertygad om att de här frågorna spelar en stor roll i alliansens svaga opinionsstöd i väljarbarometrarna. Ändamålet helgar medlem heter det. Möjligt, men som politisk strategi är det vanskligt. Folk ser, hör och tänker.

För övrigt tycker jag att Peter Wolodarski i DN är en ganska pigg en. Nu har han tagit sig till att skapa en rankinglista över effektiva ministrar. Kul idé! Hoppas han fortsätter att med jämna mellanrum publicera denna ”tio i topp”.
Kuriöst nog - när jag ser att Jan Björklund innehar en topplacering jämte Borg, Lejonborg, Littorin och Odell – kan jag misstänka att de andra, de på undre halvan av listan, är de som möjligen just står för den lyssning, respekt och eftertanke som jag efterlyser? Undrar hur listan skulle se ut om folket fick trycka på sina mentometerknappar?