Vill eller måste? Det gör skillnad!

Väckarklockan ringer. Nu måste jag gå upp, måste hinna duscha innan frukosten som får bli snabb. Måste hinna med det tidiga bussen. Väl på jobbet får jag sno mig på för jag måste hinna skriva rapporten före mötet som jag måste gå på. Och nu måste jag få lunch, jag är jättehungrig. Just det, jag måste hämta barnen på dagis i eftermiddag! Sen måste jag handla, kylskåpet är tomt. Måste hinna se Rapport innan jag läser sagor för barnen. Och visst ja, jag måste ringa morsan och höra hur det är. Nu måste jag sno mig med räkningarna för snart måste jag gå och lägga mig. Fast först måste jag borsta tänderna!

Känns lite tungt eller hur? Jag har förstås överdrivet men hur ofta använder vi inte ordet måste? Här kommer ett alternativ:

Väckarklockan ringer. Nu vill jag gå upp, vill hinna duscha innan frukosten som får bli snabb. Vill hinna med det tidiga bussen. Väl på jobbet får jag sno mig på för jag vill hinna skriva rapporten före mötet som jag vill gå på. Och nu vill jag få lunch, jag är jättehungrig. Just det, jag vill hämta barnen på dagis i eftermiddag! Sen vill jag handla, kylskåpet är tomt. Vill hinna se Rapport innan jag läser sagor för barnen. Och visst ja, jag vill ringa morsan och höra hur det är. Nu vill jag sno mig med räkningarna för snart vill jag gå och lägga mig. Fast först vill jag borsta tänderna!

Åtminstone jag tycker att det nu känns lättare att andas.

Kära sambon sliter som lågstadielärare. Hon älskar sitt jobb och är sannolikt en bra och erfaren coach och – bäst att tillägga – kunskapsförmedlare. Igår kväll kom hon hem bedrövad efter ett utvecklingssamtal. Lilla Kajsa-Lotta i trean hade tagit så illa vid sig av krysset i rutan - Riskerar att inte nå sitt mål - i formuläret som sambon tvingas fylla i och som tjänar som utvecklingssamtalets underlag. Kajsa-Lotta hade tystnat för resten av mötet. Inne i henne pågick en process. Något tappade henne på energi.

Men tydlighet och utvärdering är nödvändiga verktyg för att eleven ska veta var hon/han står och vad är det för fel på – riskerar att inte nå sitt mål? Visst är både tydlighet och utvärdering viktiga verktyg – i rätta och varsamma händer. Man hade också kunnat formulera ”betyget” så här: Är nära att nå sitt mål, vilket ger ungefär samma information men mer positiv energi och bjuder in till ett helt annat samtal. Och det var väl syftet? Slarva inte med orden, som Alf Henriksson sa, de har betydelse. Vitsen med en utvärdering är väl knappast att den ska stjäla energi utan att den ska föra framåt, tillföra energi? Att den ska öppna för samtal, inte stänga.

Måste är piskan i kravets händer. Fyrkantighet dess former. Med hårda ord följer ofta också hårda attityder. Ett hårdare och repressivt klimat där konkurrens går före samarbete. Är det gynnsamt för inlärningsprocessen frågar jag mig? Det låter så bra med ordning och reda, vilket i sig ingen motsätter sig tror jag, frågan är återigen hur man åstadkommer det. Om det blir ett mål i sig, ett självmål, och därför bäddar för en kyligare kultur eller om ordning och reda följer som effekt av en sund respekt för lärare och kamrater, för varandra. Något som följer av ett mänskligt klimat där auktoritet betyder att se upp till en person för hennes mänskliga och sakliga kvaliteter och inte härleder till rädsla och maktmissbruk. Ledarskap måste man som bekant förtjäna, chef (lärare) blir man formellt utnämnd till.

De två berättelserna ovan berättar precis samma historia men på olika sätt. Läs dem gärna igen och känn efter. Med lite fantasi kan de representera två olika inriktningar i skolan och pedagogiken.

Jag är osäker på om kravivrarna i Folkpartiet och annorstädes med Björklund i spetsen förstår den lika subtila som viktiga skillnaden. Om de har fantasi nog. Framtiden får utvisa.