Var finns mystiken?

Farbror Gunnar hade inte bara Skönstaviks maffigaste bil, en Standard Vanguard, han var dessutom kvarterets Joe Labero och det långt innan Joe själv tog sina första stapplande steg i denna den yttersta av världar. Som farbror Gunnar trollband oss traktens ungar hemma i sitt kök genom att exempelvis plocka ägg ur näsan eller örat och trolla fram kort från lite här och var! Köket på Finbagarvägen var en plats för magi. Bilen, eller snarare bilarna, bara förstärkte hans redan mytomspunna status. Farbror Gunnar var förutom barnkär trollkarl också handelsresande, som det hette då, och hans bilar var aningen mer originella än de som våra mindre mystiska pappor hade, om de alls hade några förstås, bilen var knappast var mans egendom på femtiotalet. Bland små svarta Folkor, PV:ar med takgök och en och annan Opel Rekord så kom farbror Gunnar glidande i sin Vanguard, stans första Citroën DS 19 Break eller sin stora amerikanska herrgårdsvagn vars märke jag tyvärr har glömt. Visst gjorde det skillnad!

Min kompis Mats var också magisk. Rättare sagt, han hade magiska saker hemma i vardagsrummet. En stor brun möbel med ett litet fönster mitt i. Televisionsapparat kallades den och visade rörliga bilder vissa timmar i veckan om än inte under alla dagar. Onsdagar t.ex. var televisionsfria. Alla vi barn på Finbagarvägen samlades hemma hos Mats, framför den bruna stora möbeln, för att begapa Andy Pandy, Lassie och Äventyr i helikopter – grabbarnas favorit. Det var mysigt och det var mystiskt.

Jag kom att tänka på dessa gamla minnen i morse när jag vaknade och undrade vart all mystik tagit vägen? Idag tycks inget vara mystiskt längre, i alla fall inte i betydelsen hemlighetsfullt. Den ursprungliga och andliga betydelsen vet jag inte så mycket om. Är det inte ett fattigdomsbevis att aldrig låta sig förvånas, tänkte jag. Att aldrig låta sig överraskas. Be smart, never be overruled! Liksom. I vårt överflödssamhälle verkar det mesta bli så banaliserat och trivialiserat. Här finns inte längre någon hemlig liten vrå att gömma sig i för att ägna sig åt lite mystik – du är väl uppkopplad! Och hur leker man kurragömma i GPS:ens tidevarv?

Jag vet inte om den här tanken är långsökt eller inte men jag tror att den som ständigt är uppkopplad och nåbar, den som kan se sina TV-program eller lyssna till sina favoritradioprogram i snart sagt vilken apparat som helst när som helst, den råkar ut för väldigt lite mystik. Trots ett stort eget teknikintresse har jag börjat känna en kväljande mättnad över alla de möjligheter som sköljer över oss i frihetens namn. Jag börjar känna mig ofri, nästan kvävd, och har faktiskt gömt undan mina iPods och andra möjlighetsapparater. Har slutat spela in program på TV som jag riskerar att missa. De samlas i alla fall bara i en frustrationshög. Nu tänker jag istället låta mig missa en massa saker – TV- och radioprogram, telefonsamtal, mejl, sms, - och bara njuta av min nyvunna (återvunna?) frihet! Att missa något måste ju betyda att jag faktiskt väljer något annat före eller hur? Jag tänker välja att låta mig överraskas mera. Jag tänker välja att förtjust häpen traska vidare genom livet på jakt efter något mystiskt! Ska du hänga med?