Projekt eller hängmatta?

Vår goda hemgjorda rabarbersaft har möglat. Synd. Å andra sidan var det inte mycket kvar. Annars tänkte jag försöka komma ur mina funderingar över smått och stort som jag tycks ha snöat in på. Det är inte lätt med tanke på att Israel nu ger sig på FN- posteringar också. Istället tänkte jag snöa till lite om förändringar och utveckling. Också ett kärt och återkommande tema. Apropå snö ser jag att Åmåls kommun går back i budgeten p.g.a. snöröjningen i vintras. Kommer du ihåg hur det var så här i rekordvärmen? Vill man ju helst glömma annars. Inte en sån vinter till säger jag bara!

Vad ska man med en sommarstuga till? Mycket vill jag säga. Förr hade man sin stuga eller torp. Fixade lite lagom i eventuella rabatter och så. Målade om fönstren kanske och stänkte på lite fräsch faluröd. Inga större åthävor och man fick tid att läsa och lyssna på radio. Bara vara.

Idag är stugan mer ett projekt. Lite osäker över om jag nu hamnar i genusträsket men jag tror att det otäcka könet är det som ändå är den pådrivande parten. Har jag fel? Jag har i varje fall inte fel när jag konstaterar att det är bra mycket lugnare här på vår lilla rara gata i Lugnet i Gustavsberg än omkring stugan på udden i Vänern. Sommarstugan. På udden pågår projekt. Ständiga. Man må förstå att 30 kvadratmeter inte längre räcker eller hur? Och visst behöver vi bygga in en mulltoa så att vi slipper gå 10 meter till dasset. Det är ju inte fel att ha det lite bekvämt! Men den riktige finsmakaren vet så väl att ett välvårdat utedass är en formidabel guldgruva för kloka tankar och nya insikter. Ett ställe att sitta länge på och njuta av. Bekvämligheten har sitt pris. Vill du se ett praktexempel på dass, där man dessutom satt flera samtidigt och pokulerade, så besök von Echstedska gården i Västra Smedsbyn i Värmland lite norr om Kila och inte långt från Säffle.

Hur som helst, stillsam njutning har ersatts av hårt arbete. Stugan, eller snarare projektet, blir aldrig klart och det är väl heller inte meningen. Hammarslagen ekar oavbrutet mellan gran och tall och ut över vattnet hela sommaren. Alla somrar. Vad är det som driver oss? Tycker vi innerst inne att vi gjort för lite på jobbet under året och nu måste vi på något sätt bevisa för oss själva – om inte annat - att vi duger? Eller längtar vi tillbaka till de gammeldags gedigna jobben som man fick blåsor i händerna av? Då karlar var karlar. Bra karl reder sig själv, du vet. Kanske är det så enkel som att vi väldigt konkret ser resultatet av vårt arbete, kanske t.o.m. får en dos beröm, vilket möjligtvis inte är så vanligt på jobbet nuförtiden? Eller helt enkelt en måste-göra-något-neuros som sätter an just när semestern börjar? Kontrasten mot resten av året skulle bli för stor och ohanterlig annars och leda till en annan slags neuros -lugnspader. En panikkänsla värre än värst. Säljs det förresten några hängmattor fortfarande? Varför i så fall?

Jag kan i alla fall inte låta bli att undra om något annat väsentligt har gått förlorat under vägen. Jag kan undra om detta bara är förändring eller om det faktiskt är utveckling? Inte lätt att veta.