Värmländska paradisäpplen och Radio Väst

Utsikt från min plätt på udden i Vänern i skrivande stund – bilden. Den gör inte ont kan jag säga. Det är svårt att bli arg, irriterad eller ens kritisk med en sådan vy. Och varför skulle man egentligen behöva bli det? Att vara på hugget hör nog hösten till vad gäller mig i alla fall. I november är det lätt att vara förbannad på allt och alla.


Dock har jag som vanligt en del tankar och funderingar. Inflationen är låg och under kontroll säger de som begriper. Å andra sidan begriper just begriparna mest bort i tok. Men nu tänker jag i första hand på orden. Ord som drabbas av inflation. Det senaste i raden är väl garanti? Jag vet inte hur många garantier som partierna nu i valspurten lovar ut. En garanti är ett legalt åtagande som om villkoren inte uppfylls måste åtföljas av nån påföljd. Skulle tro att t.ex. Kd ligger rätt risigt till som kallar hela sitt partiprogram för nån slags garanti om jag fattat saken rätt. Att bara lova att anstränga sig för att uppnå utlovade leveranser, för att ta till ett annat inflationsdrabbat ord, räcker inte. Det kan ju vem som helst göra, det är inte garanti. Eller att kompromissa om saken med alliansens andra partier. En garanti kan inte kompromissas om. Vem skulle t.ex. köpa en begagnad, eller för all del, en ny bil på dessa villkor?

Raskt över till ett annat och större problem. Var ska jag plantera vårt äppelträd av sorten Värmländska paradisäpplen som vi igår inhandlade på von Echstedtska gården som tillsammans med Julita vårdar gamla svenska äppelsorter. På von Echstedtska handlar det förstås om värmländska sorter.
Här har vi precis röjt bort en massa sly och träd på tomten och så går vi och köper nya träd! Men jag kunde inte motstå och vann över kära makans milda protester. För övrigt kan jag starkt rekommendera besök både på Julita och von Echstedtska med sitt vackra dass, som jag tidigare beskrivit.

På udden gäller Radio Väst. Visserligen är jag stark programmerad för P1 och P2 men lokal-, eller snarare regionalradion, kan jag inte motstå här. Radio Stockholm lyssnar jag till endast om jag behöver höra trafikrapporten nån enstaka gång. Jag gillar den lugnare tonen och det lugnare tempot i Radio Väst. Intimiteten och närheten. Att de också spelar lite mer blandad vuxenmusik och inte bara babypop till beatmaskiner. Minns med saknad Harald Norbelies tid (han som byggde upp Radio Stockholm) med salig trafikreportern Sven-Roland Engström som faktiskt stupade på sin post. Tvärdog i sin studio som han gjorde. Radio Stockholm var mer personlig på den tiden – det som Radio Väst fortfarande är. Jag tror det är en jättemyt att lokalradion i huvudstaden nödvändigtvis måste vara så flashig och överdrivet tempodriven. Och att sen kalla det - underförstått - professionellare än…. Tvärtom tror jag det utesluter många av oss som inte längre bekymrar oss om acne men ändå inte har hunnit bli överjästa. Vi kanske rentav utgör flertalet potentiella lyssnare? Aldrig att jag t.ex. hört tonårsdottern sätta på Radio Stockholm.

Nu ska jag istället fundera över var äppelträdet ska stå. En särskild hälsning till vännen Jess vars semester nu lider mot sitt slut!