Fredrik - mer osynlig än borta?

Det finns likheter mellan min kära vänerbok och Fredrik Reinfeldt. Båda har försvunnit. Vänerboken försvann nog sorgligen vid flytten hit ut till fagra Värmdö anno datzumal. FR försvann vid flytten från det ljuva livet i valrörelsen till det mer karga i regeringskansliet. Dock - en liten skillnad; medan min bok definitivt är borta så sägs FR bara vara osynlig. Man vet att han finns men han syns inte. Ska jag vara lika ärlig som jag lovat föräldrarna måste jag tillstå att jag saknar boken mest. FR får ursäkta. Jag hittar inte ens en ny på något antikvariat. Där finns väl inte heller FR, inte än på ett par år i alla fall. Men nu ska jag inte vara dum, ty även jag smälter inför dessa ögon, sorgsnare än hos den mest nedstämda spaniel, och känner mig benägen att ta honom i försvar, vurmat för de utsatta som jag alltid har.

Klart han är sorgsen. Vem skulle inte vara det efter en sådan rivstart – med backen i! Ett debacle som knappast gagnar självförtroendet. Och det vet vi ju, har det väl börjat jävlas…. Inte ens sedan han fått ordning på växlarna får han några applåder för all bränd gummirök. Illvilliga tungor säger att visst, rivet är okey, men nu kör hela teamet åt fel håll. Fort och fel alltså. Att höra sånt prat tär även på den mest självtillitsfulle. Helt begripligt om man vill göra sig lite osynlig för att slicka på såren.

Faran med rivstarter, åt vilket håll som helst, är att de på kort tid slukar otroligt mycket energi. Och nu verkar det som om FR & CO står där lite snopet med soppatorsk. Man har redan bränt av sitt krut liksom. Det här med trygga mantrat jobb och utanförskap är redan uppkört så att säga. Förbrukat. Mantra riskerar att ganska snart tjata hål i öronen på folk så att de till slut bara hör ordet klyscha ringa. Energin rinner ut, innehållet urholkas och värdet devalveras. Undantaget är förstås M’ Odell som inte har förstått det här med soppatorsk utan mekaniskt oförtrutet bara tutar på. Kan ingen plocka batterierna ur karl’n?

Nu vill nån pracka på FR att företräda – driva - nya visioner med energi nog i att räcka mandatperioden ut. Att effektivisera den offentliga sektorn skulle kunna vara en. Hur kul är det att sticka in labben i det röda getingboet för att röra om? Och apropå labb, särskilt inte som att FR tydligen gjort dygd av att vara Perssons raka motsats, d.v.s. väljer att stå i skuggan av allianssyskonen och hålla hela handen i schack bakom ryggen. De klantiga försök som hittills gjorts manar väl heller inte till efterföljd direkt. Dessutom har regeringen Persson inte precis krattat manegen utan snarare tvärtom med sina obegripliga och dyra myndighetsrockader runt om i landet. Åmål som verkligen är behövande fick f.ö. ingen myndighet!

Europafrågan skulle kunna vara en annan. Men Jösses då! Här har FR, som saknar allt inom området som ger tyngd och auktoritet – inget ont i det, it hasn’t been his cup of tea - att tampas med sin lika hårt uppumpade som bångstyrige och kunnige utrikesminister. Som dessutom är en jävel på att blogga. Hur ska det sluta? FR gillar ju skuggan men lite solglans att spegla sig i behöver väl även han ändå?

Klimatproblematiken då? Han måste helt enkelt lyckas göra det till en vision. Inte heller inom detta område är väl FR:s tyngd och trovärdighet så överväldigande att man hoppar jämfota. Men här måste vi tro att övning ger färdighet och att en omvändelse är en omvändelse om än under galgen.

Så heja Fredrik! Livet är en kamp. Och precis som lilla Joel 6 år så klokt konstaterar: ”Världen slutar aldrig för den är rund. Så man kan inte stiga av.”