Kalsongmysteriet

Om jag fattat rätt så är det billigare för sjukhusen att köpa nya kalsonger än att låta tvätta de använda. Sånt väcker förstås spännande frågor i dessa dagar präglade av en nymornad miljömedvetenhet. Låter ju som ett mysterium om jag utgår från min egen situation. Tror knappast att det skulle bli billigare för mig att slänga kallingen efter en dag och köpa nytt. Nu är väl mina kalsonger i alla fall något mer sofistikerade än sjukhusens sladdriga höftskynken, och inte köper jag dem i Kina heller, så det gör kanske viss skillnad. Å andra sidan borde det väl vara effektivare och billigare i styckepris räknat att koka ett helt lastbilslass fillingar än den veckoranson jag ägnar mig åt? Men jag har i grunden ingen anledning att ifrågasätta uppgiften, den stämmer säkert. Mysteriet pekar dock på en generell problematik – miljö kontra ekonomi och socialutveckling. Det visar på hur komplex vår vardag har blivit och hur svårt det är att vara konsument – stor eller liten - idag.

Att odla bomull belastar miljön liksom all odling gör. Men det ger en välkommen utkomst åt odlarna och lantarbetare, i det här fallet troligen i något utvecklingsland. Likaså ger hela processen från åkern till färdiga kalsonger arbete och inkomster till en hel rad människor, antagligen också i något utvecklingsland. Och processen, åtminstone vissa delar, påverkar miljön negativt. Sen ska kalsongerna skeppas över till Sverige för att bekläda patienterna. Det ger jobb åt rederierna och ger, säg filipiner, en chans att förtjäna sitt levebröd som matroser. Varvsarbetarna får förstås också jobb med att bygga fartygen. Och miljön påverkas. Här hemma blir det tvärtom. Tvätteriarbetarna mister sina jobb men miljön slipper eventuella gödande och i värsta fall giftiga utsläpp. Till det har vi frågan om vad som händer med de skitiga kalsongerna.

Mer vardagsnära finner vi samma problematik när vi t.ex. talar om att bara köpa närodlade grönsaker. Miljön vinner kanske men en fattig bonde i Kenya förlorar samtidigt möjligheten att försörja sig. Miljön vinner kanske, skriver jag. Det borde nog ha stått - på kort sikt - för hur ska utvecklingsländerna komma ikapp och ha råd att investera i hållbar teknik, system och strukturer som gynnar miljön om vi tar deras utkomstmöjligheter ifrån dem genom att bl.a. inskränka handeln? Om vi raserar något som borde vara positivt för oss alla på längre sikt?

Så vad är rätt och vad är fel i denna ytterst komplexa väv av plus och minus? Denna väv av miljöhänsyn, ekonomi och social utveckling. Denna väv av på kort och lång sikt i en värld där allt har ett pris. Till allt detta behöver vi idag lägga den tidspress som klimathotet utgör. Så vad göra som den lilla människan, den lilla konsumenten, utan möjlighet att helt och fullt sätta sig in i alla livscykelanalyser (LCA) och miljökonsekvensbedömningar (MKB)? Ja, faktiskt även om man kunde det. Vad göra när den intellektuella kompassnålen vägar peka ut den enda rätta vägen?
Sämst av alla alternativ måste väl ända vara att förhålla sig dogmatiskt till det ena eller andra även om det vore bekvämt. Bättre då att våga se den komplexa helheten och kanske, som en liten kugge i det stora maskineriet, följa de råd varav hjärtat är fullt?