Är du anpasslig?

Vill sig gör det inte för alliansen, den borgliga regeringen. Till och med hos ledarskribenterna på DN börjar man ana en viss misströstan vilket för det goda med sig att de nu begynner göra riktigt nyktra analyser över det politiska läget – om än fortfarande kryddade med en svag doft av väljarförakt. Att opinionssiffrorna ser ut som de gör kanske inte bara beror av att folket inte förstått utan på att vi kanske just gör det! Journalisterna, inte minst de borgliga, medverkar för övrigt i högsta grad själva till att uppfylla profetian som ger vänstern greppet om problemformuleringsinitiativet. Jag klagar inte, jag bara konstaterar.

Jag klagar heller inte över regnet. Det är torrt nu. Ett under att mina vanskötta jordgubbsplantor – av gammal rar dalsländsk sort - alls orkar ta sig upp ur den cementhårda lerjorden i det vi i högsta högmod kallar bärlandet. Nu torka, för bara ett par månader sedan dränkta i en vårflod, eller snarare sjö, med ett par tre decimeter högt vatten. Jag tror att de t.o.m. en period var helt infrusna. Snacka om anpassningsförmåga!

Består förresten inte hela livet av anpassningar kanske – inte bara för ledarskribenterna på DN? Det är därför vi numera inte simmar omkring i havet som en Ichtyostega, den fyrbenta kvastfeningen, utan knallar omkring och föröder vår jord som Homo sapiens. Utveckling eller förändring kan man fråga sig? Å andra sidan, vi måste väl tro på tekniken även om det illvilligt sägs att varje teknisk lösning skapar två nya problem. Ett slags perpetum mobile. Antagligen pillar man väl ihop nån genmodifierad och värmetålig variant av oss människor som andas svavel och käkar plutonium. Det du Aldous Huxley! Eller så hamnar vi tillbaka plums i vattnet och får börja om.
Förresten tror jag modern vetenskap inte längre anser Ichtyostega som den felande länken mellan vatten- och landlevande, utan betraktar gamla kära ”Iche” som en av naturens många språng och gåtfulla nycker. Om det nu kan vara nån tröst. Bortsett från spelmanslaget ”Felande länken”, som jag var med att starta på Nacka musikskola, så upphör väl själva begreppet felande länken den dag man finner den eller hur? Och världen blir ett mysterium fattigare.

Alla våra bekanta småfåglar är nu på plats utom möjligen lövsångaren. Den svartvita flugsnapparen är senast anländ och har besiktat sin gamla holk. Domherren har sent om sider flugit till skogs tror jag, det var ett tag sedan han var här och snackade. Kalle Koltrast har välförtjänt skruvat ner sitt tempo något men som han stått i hela våren! En sann vän som glatt oss både mornar och kvällar och för all del även på dagarna ibland. Och vår kompis grävlingen har visat sitt tryne till kära sambons stora och oförställda förtjusning. En järv ville hon först ha honom till vilket hade varit både kul och en stor sensation. Men tyvärr. Visst är det kul med alla kompisar som också bor just här. En kompis mindre har det dock blivit sedan Snobben, grannens katt, åt upp en kopparödla igår. Alla traktens katter verkar förresten samlas hos oss. Nu sprider jag ut nåt illaluktande men ofarligt preparat – Mota bort katt eller nåt sånt - som ska göra dem förvirrade. Luktar gör det sannerligen men inte tycker jag de verkar mer förvirrade än vanligt. Ska man pudra själva katten med pulvret kanske? Fast det verkar lite väl omilt, vi vill dem ju inget illa och lite smickrande är det ju att de trivs så bra här.

Nej, jag säger som Filip 7 år: Ett syskon är någon som man både älskar och hatar. En väldigt kär skitunge, helt enkelt. Så kanske det är. Och nu ska jag göra mig en kopp kaffe. Glädja mig åt mina vänner. Människan är sina relationer säger filosofen Martin Buber. Så kanske det också är. Då är jag lyckligt lottad!