Akta dig!

Alltmedan koltrasten sjunger. Vår egen koltrast som under vintern tacksamt tagit emot det vi bjudit på – solrosfrön, äpple, nötter, m.m. Nu ger han oss mångdubbelt åter när han flyger från trädtopp till trädtopp runt huset och låter oss njuta av den skönaste fågelsången av alla. Timtals morgon och kväll. Låter oss ana en djupare samhörighet. Det är mäktigt och det är oförställd lycka! Det är något att vara mycket rädd om i en tid där vår gemensamma livslögn lurar på oss tron att konsumtion är vägen till salighet.

Två andra saker har också gjort mig lycklig i veckan. Peter är naturligtvis inte en sak men han har gjort mig lycklig. Peter är i alla fall i mina ögon relativt ung. Han renoverar vårt badrum, något jag själv hade tänkt göra men är glad att jag avstod från nu när jag vet hur mycket jobb det verkligen är. Och hur mycket skicklighet som krävs för att sätta kakel, särskilt som inga vinklar är räta och plattorna ska sitta på diagonalen. Nu är det inte att jag slapp göra jobbet som gjort mig lycklig. Det är Peters noggrannhet. Hans yrkesstolthet, ytterst hans självaktning. Jag som trodde sådant var något utdött, inte minst inom hantverkarskrået. Jag som trodde att girigheten helt tagit över. Som när jag sa till honom att strunta i de små luckor som blev när han kaklade runt dörrkarmen eftersom de ändå skulle komma att täckas över av dörrfoder. Han klarade inte det utan skar till små trekantiga snibbar att passa in. Det är känslan, sa han. Och nej, han går inte på timpenning! Här handlar det om en hög existentiell ribba. Att Peter också är en mycket varm och trevlig människa faller sig liksom naturligt.

Den andra saken är heller ingen sak egentligen utan filmen jag såg på TV1 igår – Insider. Med verklighetsbaserad bakgrund. För dig som inte såg den – om en man som trots ett mycket högt personligt pris – skilsmässa, sparken från jobbet, vanheder, och mycket annat - går emot det stora tobaksbolaget, hans tidigare arbetsgivare, för att avslöja den ynkliga och förljugna värld som i girighetens helga namn är beredd att gå hur långt som helst. Människans hälsa väger lätt i sammanhanget. Framför allt handlar filmen förstås om självaktning. Peter och filmens huvudperson – Jeff - har mycket gemensamt. Det är känslan. Känslan som kommer av att uppleva sig själv som sann och äkta. Som någon värd att akta.

Koltrastens sång berättar oss just detta: det finns värden dyrare än de som räknas i kronor, dollar, euro eller pund. Akta dessa värden!

Såg i DN att gubbarna i ABB:s styrelse tjänar 290 000 kr per möte eller drygt 41 000 kr i timmen. Det är gubbar av samma skrot och korn som ojar sig över satsningen på att höja kvinnolönerna inom Handels med några ynka kronor i timmen. Många skulle nog må bra av att lyssna lite mer uppmärksamt till koltrastens sång.