Inkommande: våren!

Grått, grått, grått är det. Men koltrasten sjunger igen och snödropparna tittar upp. Tussilago lär ha siktats på Ekerö om jag hörde rätt. Rådjuren slår sina lovar runt huset för att kolla in läget i det blivande skafferiet. Ljuset återvänder och snart ska vi ställa om klockorna till rätt tid – sommartid. Man anar våren! För många är våren en tung period har jag förstått, för mig är den bara lycka. Man kan ju fundera över om den lyckokänslan skulle infinna sig hösten och vintern förutan? Hur skulle det vara att leva i ständig vår eller sommar för oss nordbor? Mina släktingar på Madeira gör ju det och de verkar vara lyckliga. Å andra sidan vet jag ju att känslan ”att komma i mål” efter en särskild ansträngning är lite utöver det vanliga. Att stapplande av utmattning spränga målsnöret smakar liksom sötare än att bara lugnt promenera i mål. Ljuset i slutet av en lång och mörk tunnel är ljusare än ljuset bredvid. Samtidigt, att lida pin för att senare kunna njuta sitt otium påminner om mannen som slog sig själv i huvudet med en hammare bara för att det var så skönt när han slutade. Hur som helst, våren är på intågande och så här säger Profeten, inte om lycka men väl om glädje och sorg:

Och han svarade:

Er glädje är er sorg utan mask. Samma källa, från vilken ert skratt porlar, har ofta varit fylld med era tårar. Och hur kan det vara annorlunda? Ju mer sorgen urholkar er varelse, desto mer glädje kan ni rymma.
Är inte den bägare, som innehåller ert vin, just den bägare som brändes i krukmakarens ugn?
Är inte den luta, som lugnar er ande, samma stycke trä som urholkades med knivar?
Då ni är lyckliga, skåda då djupt in i era hjärtan och ni skall finna att endast det, som berett er sorg, nu ger er glädje. Då ni är sorgsna, blicka åter in i ert hjärta, och ni skall se att ni i verkligheten gråter över det, som en gång skänkte er glädje.
Några av er säger: ”Glädjen är större än sorgen”, och andra säger: ”Nej, sorgen är större.”
Men jag säger er, att de är oskiljaktiga. Tillsammans kommer de, och när den ene sitter ensam med er vid bordet, kom då ihåg, att den andre sover i er säng.
I sanning, ni är som en våg mellan er sorg och er glädje. Endast då vågskålarna är tomma, är ni stilla och i jämvikt. När Skattmästaren lyfter er för att väga sitt guld och sitt silver, måste er glädje eller er sorg, antingen stiga eller falla.