En verklig diagnos

Som om nya häpnadsväckande rön hade framkommit! Självklart sjunker antalet sjukskrivningar i takt med att man sänker sjukpenningen. Folk söker sig andra vägar att överleva drägligt. Man behöver knappast vara forskare för att inse det självklara i det. Det handlar om vår naturliga överlevnadsinstinkt som vi alltid varit utrustade med och som idag i vår avhumaniserade värld alltmer betraktas endast som uttryck för god eller dålig moral. En viktning som undantagslöst tycks ske med ekonomi som skålpund i den andra vågskålen. Inte medmänsklighet! Det handlar om något mycket mer obehagligt, och större, än att ”bara” hantera vår gemensamma budget på ett ansvarfullt sätt. För det måste vi naturligtvis göra. Jag anar mörka undertoner av förakt som berör mig väldigt illa. Vad händer under ytan, i exempelvis en så behjärtansvärd process som att minska utanförskapet, när vi i den vita kartongen för God Vandel – självklart i bästa välmening och för de berördas allra bästa – sparkar in folk i den svarta kartongen för Låg Vandel eller klämmer åt dem som redan är där. Vad händer i och vad händer med oss? För hela synsättet/systemet bygger ofrånkomligen på ansatsen att folk som ”lever på bidrag” per definition är parasiterande och lättjefulla fuskare som dessutom inte vet sitt eget bästa. Vilken människosyn ger det näring åt? Alternativt, vilken kultur har en sådan människosyn skapat?

När man konstaterar att - ”En procents sänkning av sjukersättningen sänker sjukskrivningsbenägenheten med nästan fyra procent.” – eller kyligt kliniskt analyserar skillnaden mellan sjukliga och sjukskrivna och hur den saken förhåller sig till arbetslöshet, ja då har man fallit offer för räknenissarnas ekonomism och fjärmat sig långt ifrån ett mänskligt perspektiv. Kära Hanne, det handlar inte om ifall du har rätt i sak, rent matematiskt, för det kan hända att du har, det handlar mer om från vilket håll du betraktar mig som din medmänniska.

Sjukskrivningsdata av olika slag behöver inte alls visa det egentliga sjuktillståndet. Det kan lika gärna peka på hur vi hanterar för oss individer svåra situationer något som förtjänar respekt. Alla system kan missbrukas, och missbrukas, men i ett medmänskligt perspektiv utgår jag ändå ifrån att det stora flertalet människor trots allt helt korrekt brukar de möjligheter som står till buds, inte missbrukar dem. I det ekonomistiska perspektivet tycks råda motsatsen – man utgår från att fusk är normen, skötsamma är avvikare.

Jag är själv sjukskriven sedan ganska precis ett år efter diagnosen cancer. Behandlingen har varit och är mycket tuff och långvarig. Det är första gången jag nämner det i min blogg. Jag har tidigare dragit mig för det eftersom jag inte tycker att det har med mina tankar och funderingar att göra. Möjligen har det fördjupat min syn på sånt som ytligt hanteras i den politiska sfären med dess tunnelseende men det vill jag låta vara osagt.
Nu när det ändå är nämnt vill jag passa på att berömma svensk sjukvård. Vilka fantastiska människor jag träffat på SÖS och Akademiska i Uppsala! Undantagslöst. Många unga och mycket kompetenta läkare, sjuksköterskor och undersköterskor. Och mänskliga noggranna lokalvårdare! Just personalens djupa medmänsklighet och sociala kompetens (vad det nu är?) är en starkt läkande faktor och jag ser tiden an med stor tillförsikt.

Dock, idag är jag alltså placerad i den svarta kartongen för Låg Vandel. Taket för min sjukpenning har sänkts betydligt, avgiften till fack och a-kassa har höjts med minst trehundra kronor/månad och något jobbavdrag har jag inte sett röken av eftersom jag inte jobbar. Allt för att tvinga mig till vad då? För att minska utanförskapet? Och jag vill förbanne mig inte bli betraktad som en parasit efter 40 års yrkesarbete! Min situation är inte unik, jag skulle tro att den snarare är det normala, normen, vad gäller sjukskrivning. Men det här skrivs det mycket lite om. Det är väl så, att verkligheten förändras beroende på vilken verklighet man hamnar i?

Just nu när jag tänker sluta ser jag utanför fönstret årets första citronfjäril. Det är stort och mycket verkligt!