Klok, oklok och inte riktigt klok

Jag fick frågan av en mycket ung person – du Uffe, när blir man klok? … som du, kunde man ha hoppats på som fortsättning. Naturligtvis blev jag svaret skyldig. Ingen lätt fråga att svara på faktiskt. Antonymen är lättare, oklok. Sån är man väl av födsel och ohejdad vana antar jag. Sån kan man lätt förbli också. Sen kan man ju undra om oklok är detsamma som att inte vara riktigt klok - du är ju inte riktigt klok! – eller om det hamnar nånstans mitt emellan såsom varande nästan klok?

Man kan förstås bli en uggla, vilken som bekant sägs vara klok, men det är lättare sagt än gjort. Fjädrar växer på ugglor men knappast på trän. Dessutom undrar jag i sanningens namn om någon i verkligheten träffat en klok uggla? Jag har det inte, har du? Kanske är det bara en försåtlig myt. Man kan bli en pudel också. Ibalnd har det även visat sig klokt att göra en pudel.

”När man är ute på djupt vatten är det klokt att hålla munnen stängd.” Så säger ett ordstäv och det kan man hålla med om. Därtill kan man börja med den klokskapen i ganska unga år. I alla fall med den bokstavliga varianten. Den andra – mer subtila - kan vara svår livet ut.
”Motgången är ofta en förklädd vän. Möt den med tacksamhet, för den ger dig styrka och klokskap.” Så sant - fast antagligen kläckt till en mötande kamrat av någon med nedförsbacke och vind i ryggen. Hur som helst, styrkan är bonus!

Sen kanske det handlar om - i betraktarens öga. Kan man ligga pillande i naveln alldeles för sig själv och känna sig riktigt klok – undrar förresten hur det skulle kännas - eller är det omgivningen som sitter till doms och skänker epitetet? Man är sina relationer som Buber menade. För att i så fall hamna i strålglansen bör man väl omge sig med mindre kloka personer än man själv är – inte riktigt kloka alltså – vem som nu kan avgöra allt det.

”Synkretsen instängd inom studerkammarens väggar, blifver ensidig, mörk och trång, man blifver lärd, men icke klok.” – funderar Wilhelm Erik Svedelius. Lärdom? Tja, universitet är ingen lösning kanske? Kuriöst nog, om man googlar frågan ”hur blir man klok?” så dyker det upp flera sidor om boken med den tvetydiga titeln ”Hur blir man klok på universitetet?” skriven av Orvar Löfgren som jag tror är en klok man. Och rolig. Jag läste med nöje boken ”Den kultiverade människan” som han skrev tillsammans med Jonas Frykman för många år sedan. Det jag minns bäst är definitionen av smuts – rätt sak på fel plats. Svårare än så är det inte. Snorkråkan t.ex. behöver endast förflytta sig den lilla biten mellan näsa och mun för att bli smuts. Rent av äcklig. Ett par skitiga kalsonger betraktas olika på matbordet respektive i tvättkorgen. Fast det där kanske jag fått från nån annanstans. Nåväl, frågan är kanske fel ställd? Borde kanske inte ens vara en fråga utan mer frankt - ”hur man blir klok!”. Det ger två googleträffar. Inte mycket att hämta. Sista försöket: ”när blir man klok?”. Tre träffar, egentligen två, varav en av dem ställer samma fråga.

Jag ger upp. Mycket finns sagt och tänkt om vad som är klokt, oklokt och inte riktigt klokt men inget om när eller hur man blir klok. Rådet, mer än svaret, till den unga människan får vara: fråga dig varje dag – vad har jag hindrat mig från att utveckla idag? Varför?
Jag vet, svaret på en så konstig uppmaning riskerar naturligtvis att bli: jag tror jag blir en uggla istället.