Ett fjädrans fågelliv

Att skator kan vara retsamma - jomenvisst! Vi har ju två katter som håller tomten fri från både det ena och det andra, bl.a. grävlingar som jag tidigare skrivit om. Nu är det inte våra katter, vi har dem bara anställda liksom. Eller rättare sagt, vi har ingått en tyst överenskommelse med de båda, Findus och Snobben, att de disponerar vår skogstomt för sin jakt och vi slipper råttor och möss helt enkelt. Vinn-vinn tycker vi. Till våren blir det kanske så att huset begåvas med en vovve och då får vi antagligen sluta en ny överenskommelse. Men den tiden, den sorgen.

Findus funderar nog med ålderns rätt på att pensionera sig tror jag. Hans kroppsspråk talar för det. Han rör sig numera ganska slött även om han säkert skulle föredra att kalla det för värdighet. Han vaktar inte, eller snarare äger inte gatan längre. Inte heller bryr han sig om våra fjäderbeklädda vänner. Jag tror han blir lite snurrig av flaxandet. Snobben däremot är mycket fågelintresserad, som den värsta ornitolog. Som salig farsan. Nån värsting till ornitolog var han väl inte farsan men han kunde ändå jaga upp oss mitt i natten för en kylig cykeltur ut till Ågesta, som var rena vischan på den tiden, för att kolla pippi. Min kikare immade oftast igen och för det mesta såg jag inget alls. Kråkorna såg jag utan kikare men de fanns ju hemma också. Den största behållningen var den varma chokladen i termos och ostmackan med stekt ägg. Håll med om att det är något rörande med fanatiska ornitologer. Åker 100-tals mil för att spana in nån vilsekommen mås med tre tår eller nåt sånt. Ibland tänker jag – tänk om pippin bara visste vilken uppståndelse hon eller han orsakat! Movie star!

Snobben är ingen finsmakare som skiljer på rara arter och sånt krafs. Pippi som pippi liksom. Kanske har han ett horn i sidan till oss eftersom vi satt upp fågelbord och automater utom räckhåll för honom. Vi har också klätt in de träd vi har holkar i med en krage av hönsnät för att skydda fåglarna från ovälkommet besök under häckningstiden. En gyllene tid som snart nalkas! Kanske blir han också trackad av småfåglarna, trygga på fågelbordet - fåglar är inte dumma - på ett för oss okänt språk? I så fall är han ju korkad som sätter sig därunder och ser obegåvad ut. Vår stora skatfamilj är i alla händelser inte känd för sin subtilitet. Möjligen dumdristighet. Här handlar det om så öppen mobbing att en mänsklig motsvarighet hade varit ett klart fall för polisingripande. De sätter sig i en tät ring kring Snobben, ibland så nära som en dryg meter, och flaxar, hoppar och hånskrattar. Stackars Snobben blir helt yr i mössan och vet inte åt vilket håll han ska göra sitt utfall. Han blir helt enkelt sittande orörlig djupt generad så som bara katter kan bli. Men han har å andra sidan sig själv att skylla. Jag tycker mig vid dessa tillfällen kunna ana glimten av skadeglädje i de mer försiktiga finkarnas ögon där de sitter på tallegren och betraktar skådespelet på lite lagom avstånd. Jag kan ha fel förstås.

Och nu har jag med skrivandet lyckats fördriva en god stund av den tid jag ursprungligen hade avsatt för städning……….. Art before cleaning!