Kartongraseriet

Bakmaskinen – Kenwooden - är nog i olag och därför funderar vi på att bygga ut. Kanske är det lite orättvist att bara skylla på Kenwooden, den råkar bara vara droppen. Hur det hänger ihop? Så här alltså: du köper en TV, gärna en platt i stor kartong, en dator eller ett stereopaket – någon sån här teknisk pryl som vi bara inte kan leva utan idag. Varför inte just en bakmaskin. Efter några år eller så, så pajar grunkan och du tar kontakt med affären där du handlat den. Vill lämna in den för reparation. Vilken är då personalens första fråga? Jo – har du kartongen kvar? Vad tror de egentligen? Det är ju inte heller kartongen som är trasig. Jo, förresten, det är den nog. Till och med tuggad och sedan länge upplöst i någon returprocess.

Ingen bilett, jag menar kartong? Då kommer du inte in på det här varuhuset, för att travestera Hasse Alfredsson. Det är därför vi funderar på att bygga ut, vi måste helt enkelt göra plats för alla kartonger man måste spara på. I åratal!

Köp färre prylar, säger kära sambon lakoniskt. Hon fick vatten på denna sin kvarn för någon vecka sedan då jag fick hem min nya feta bandsåg. I en jättekartong förstås. Tung som bara attan. Mest sågen då, inte kartongen. Vad ska du med ännu en såg till, undrade hon, du har ju redan en uppsjö med sågar. Åter lakoniskt. Eller kanske mer sarkastiskt denna gång. Och med fel fokus enligt min mening, det är ju kartongen som är problemet, inte sågen! Det är faktiskt skillnad mellan bandsåg, klingsåg, kapsåg, klyvsåg, fogsvans, bågfil, sticksåg, kedjesåg och en gammal hederlig spännsåg – säger jag så spänstigt pedagogiskt jag bara förmår men hör att jag låter som Göran Persson. Lite sådär översittarmässig liksom. Spännsåg? Hon rycker på axlarna och jag inser min begränsning som pedagog. Jag inser också att vi helt enkelt inte delar samma intresse för sågar. Vi delar däremot kartongproblemet för hon bidrar hur som helst också med en del wellpapp. Faktiskt!

När jag ändå är inne på förpackningar, en del saker är svåra att komma åt i sina kompositemballage. Har du också upplevt det? Det kan ta sin tid, och det kan behövas grova verktyg, för att komma åt den lilla inplastade grejen man inhandlat. Liten grej, stor förpackning. Köp en enmillimeters borr, för att fortsätta tala i snickartermer, så får du se! Har du tur får du ut borren utan att bryta av den i dina försök att komma åt den. Eller köp sådana där små halogenlampor med två spröt. Man skulle ju ha gått in i förpackningsindustrin för några decennier sedan eller hur? Istället för Telia. Hade man haft sitt på det torra! Fast skruvar och muttrar kan man numera och igen handla hektovis. Precis som godis av Karamellkungen. Mutterkungen – är han gängad? Nej, men han har en skruv lös! Har förresten någon någonsin sett den där Karamellkungen? Var bor han? Jag menar, det vore ju hälsosamt att få en verklig bild av honom istället för att fantasin ska behöva galoppera iväg med en.

Nu tror jag att jag ska knalla ner till verkstan och såga lite. Såga itu några pappkartonger kanske?