Hålludden - det kliar i fingrarna på entreprenörerna!

För några år sedan tryckte Naturvårdsverket upp affischer med vackra naturmotiv. Texten under bilderna var kort och kärnfull – Relaxcenter – pekande på naturens läkande förmåga. Det är vad Hålludden är för många av oss värmdöbor, ett gemensamt och naturligt rum för rekreation och återhämtning. Fysisk som psykisk.
Många av oss har valt att bo här av just det skälet. Vi valde ett boende som också kunde erbjuda ett extra och naturligt relaxrum. Ett livsrum. Vi lockades av försäljningsargument – närheten till naturen. Att JM m.fl. sedan urholkat kärnan i detta argument genom att ständigt knapra vidare på jungfrulig mark, för att successivt kringgärda ny bebyggelse med ännu fler byggnationer, förminskar naturligtvis inte argumentets egentliga vikt och betydelse. Däremot skapar det säkert frustration och ilska hos dem som först blev ”lurade” och nu finner sig likt kärnan i en lök omgärdade av skal på skal. Relaxrummet krymper och fjärmar sig allt längre bort. Processen tycks nästan vara naturlagsbunden vilket jag skrev om häromsistens – så länge det ännu finns en plätt kvar att exploatera kliar det gott i byggherrarnas fingrar.

Marknaden är rationell och känslokall. Dess signum och drivkraft är profiten. Och så ska det också vara, hur konstigt det kanske än kan låta, men när dess intressen krockar med sociala eller andra mjukare intressen uppstår svårigheter. Profiten låter sig lätt beskrivas i kronor och ören men hur är det med de mjukare intressena? Hur sätter man pris på t.ex. välmående? Minskad stress? Glädje? Ännu mer intrikat – hur beräknar man förtjänsten av 10 uteblivna hjärtinfarkter? Eftersom de aldrig inträffat förblir läget status quo, det är som vanligt alltså, och ”som vanligt” är inget lysande argument. Dessutom, vem vore kallad att driva?

Ett problem i sammanhanget borde alltså vara intresseägarnas ojämlika styrkeförhållande. Profitintresset har en tydlig företrädare som kan förhandla med kraft. Vem företräder allmänintresset med samma styrka, särskilt under en regim som haussar marknadskrafterna och baissar det politiska inflytandet? Ändå är där många, utöver individen själv, som borde vara intresserade av att invånarna håller sig friska - staten, arbetsgivarna och framför allt kommunen. Just detta faktum – mångfalden intressenter - är kanske ett annat problem. Ansvarsfrågan blir diffus. Ibland tror jag det skulle skapa större tryck om naturens relaxcenter inte vore ”gratis” för budgetansvariga.

En frisk befolkning innebär plus i budgeten. Det trickiga är bokföringsfrågan – hur bokför man den förtjänst som uppstår i följd av uteblivna kostnader hos en friskare befolkning? Tio uteblivna hjärtinfarkter? Man inser lätt svårigheterna att både uppskatta och bokföra en imaginär intäkt men likväl har den en stor ekonomisk betydelse. Då är det naturligtvis lättare att se den tydliga förtjänst som uppstår vid försäljning av mark även om den vinsten är mycket kortsiktig. Att hantera denna fråga intelligent och framgångsrikt kräver både mänsklig mognad, klara visioner och mod hos våra politiker. Och inte minst en stor portion integritet/civilkurage.

Vi kan konstatera att:

* de sociala/mjuka intressena hamnar oftast i underläge mot de mer tydliga och pekuniära
* allmänintresset lider av diffusa ”ägarförhållanden” vilket naturligtvis minskar styrkan i allt vad hävdande innebär
* ett naturligt relaxcenter ger (mer eller mindre utan insats) ett positivt budgettillskott som är svårt att bokföra men som finns där.

Det finns politiker som menar att politiker ska lägga sig i så lite som möjligt. Att inte lägga sig i denna fråga genom att underlåta att företrädda våra kollektiva intressen vore dock att smita från det ansvar vi genom val delegerat till de folkvalda. Vem skulle annars ta det övergripande ansvaret?
Man kan knappast förneka all den forskning som menar att det finns ett klart och tydligt samband mellan god (natur-)miljö, goda möjligheter till rekreation/avkoppling och god hälsa. Och – inte minst - en god ekonomi, allt i grunden ett tungt argument att väga mot en eventuell och fortsatt överexploatering! Jag kan f.ö. varmt rekommendera läsning av boken ”Mångnatur”, en samproduktion mellan Naturvårdsverket och Mångkulturellt Centrum.

Nu är det alltså upp till vår nya kommunala regering att bevisa att de hellre företräder en positiv och hållbar utveckling för flertalet av det folk de är satta att företräda – långt utanför de egna partisympatisörerna - framför att förfäkta de marknadskrafter som vill förvandla det natursköna och orörda Hålludden till en reserverad gräddhylla för några få men sannolikt bättre bemedlade personer. Om det nu ens stannar vid dessa trettio planerade lägenheter, för visst kliar det som sagt i fingrarna!

Gustavsbergs Vänner's remisssvar