Sociala koder och celiaki

Har du varit med om samma sak? Som hände mig nyss och som händer häpnadsväckande ofta. Kör upp till parkeringen utanför Coop Forum i Charlottendal. Det behöver naturligtvis inte vara just den parkeringen men det råkade sig så idag. Ovanligt öde. Madame Citroën är ju lite bred över höften så jag ställer mig gärna så att jag har svängrum runt bilen, dvs långt bort. Det är skönt att kunna öppna dörrarna på vid gavel. Man får kanske gå några steg längre men det lär ju bara vara nyttigt. Så gjorde jag idag också. Citroënen tronade i nästan ensamt majestät långt därute på den nästan tomma parkeringen. Nu börjar du ana eller hur? Javisst, när jag handlat färdigt en kvart senare och går ut till bilen så har den fått sällskap. En stor Volvo kombi står parkerad precis bredvid. Så nära att bredvid nästan vore fel att säga. Att äntra bilen är som att försöka tränga sig ner i brevlådan. Kan jag tro alltså, jag har faktiskt aldrig prövat. För övrig är parkeringen lika öde. Visst känner du igen’et? Förklara gärna för mig varför man gör så? Är det nån sorts social signal jag missat? Eller värre, på pin kiv?

Liknande händelser upplevde jag på sjön så många gånger att det var en av anledningarna till att jag tröttnade på båtlivet och sålde segelbåten. På sjön kan jag ändå förstå tanken – har han kommit in i viken så ska väl jag också klara det! Inga grynnor alltså. Ut med fendrarna bara! Så ligger man där i den öde viken, tajt sida vid sida som ett förälskat par. Vår båt var så låg att vi dessutom allt emellanåt fick tjänstgöra som askkopp till bättre bemedlade personer i högre och fetare båtar. Och vi som inte ens är rökare! Man får förresten vara glad att ingen loskade ner en prilla på oss för det hände aldrig såvitt jag minns.
Ibland flög svartalfen i mig och jag funderade på att lägga ut en båtatrapp utan köl på något riktigt grunt och grynnigt ställe. Bara för skojs skull liksom. Kära sambon delade inte den sortens humor så det blev inget av’et. Det är ju hon som bestämmer fast det gillar hon inte att jag säger – då när jag vågar mopsa upp mig. Jag bara skojar. Men på parkeringen utanför Coop finns väl ändå inga grynnor?

Förfärligt vad jag är händelsestyrd! Har jag ingen egen vilja alls? Idag hade jag tänkt vara betydligt allvarligare och skriva om celiaki eller på vardagsspråk glutenallergi. Jag föredrar som du vet glutenallergi framför glutenintolerans som låter så tillsnöpt. Eller ännu hellre celiaki som låter som nån frestande japansk anrättning.

Intolerant? Jag har egentligen inget alls emot gluten! Tvärtom. Det är ett trevligt litet protein som farbror doktorn talat om för mig att jag ska undvika. Jävligt noga, som han sa. Vem blev förvånad om inte jag. Vuxna karl’n. Har alltså traskat omkring en stor del av mitt liv i total okunskap om denna åkomma. Har aldrig märkt nåt särskilt. Nu lär det inte vara så ovanligt har jag förstått. Många knallar uppenbarligen runt med lite diffusa symtom. Äsch, lite stressmage får man väl tåla! Ingen fara. Det har varit lite körigt på jobbet du vet. Så sa nog jag också. Inget att bry sig om. Så var det celiaki!? Adjöss du härliga nybakade fralla! Det är i alla fall nästan sant. För dig som är lika ovetande som jag var kan jag berätta att du finner gluten i alla våra sädesslag. Fast havre går att äta (anser de flesta forskare). Men då ska den vara behandlad utom synhåll för de andra syskonen!

Imorgon tänkte jag berätta lite mer om livet som celiakist eller, tja, livet som intolerant då. Jag har lite tankar och några idéer. Men innan jag slutar för idag vill jag berätta vad de nya orden från igår betyder – så att du åtminstone får sova i natt!

Blingbling = glittriga och pråliga smycken som ska visa att man är rik.
Datalektiker = person som inte lyckas lära sig att använda dator och Internet.
Flexitarian = person som ”flexar” mellan vegetarian och allätare – det hade du listat ut?
Brattig = snobbig, överklassig. Det gissade du också eller hur?