Pengar, värde, värdighet och självrespekt

För flera år sedan hörde jag en sommarpratare, tyvärr minns jag inte hennes namn, berätta följande lilla historia: hon (prataren) och hennes bror satt i sin barndom och spelade något spel. Hon fuskade vilket en observant morfar la märke till. Denne morfar var inte bara observant utan också insiktsfull. Istället för att basta barnbarnet för hennes tilltag gick han bara förbi, klappade henne lite vänligt på axeln och viskade – känn efter! Psykologi på högsta nivå! Han tilltalade naturligtvis hennes djupaste självrespekt eller värdighet. Jagets äkta kärna. Jag är övertygad om att vi alla äger denna kärna men att den kan utvecklas olika beroende på hur kärleksfull miljö den möter. I den bästa av världar blommar den ut och bidrar till kärleksfyllda möten. I sämsta fall kan den nog kapslas in i ett hårt skal med förlorad förmåga till empati som följd. Har jag ingen kontakt med min självrespekt, hur ska jag då kunna respektera andra?

Hur påverkas vi då generellt, som folk och samhälle, av den omvärld vi möter idag? Är det en gynnsam grogrund där värdigheten frodas eller en kargare miljö som får vår självrespekt att skrumpna och kapsla in sig? Vännen Annika Borg behandlar ofta detta tema, bl.a. i sina ”Tankar för dagen” i radions P1. Det är inte många andra som talar om värdighet idag. Ett tecken i tiden? Själv kan jag inte frigöra mig ifrån tanken att marknadsfundamentalism och/eller ivrig och okritisk teknokratism knappast gynnar det rent mänskliga mognandet. Däremot skapar en sådan kultur miljömässiga komplikationer men det får bli en parentetisk fråga i det här sammanhanget. Läs gärna den finländske och pessimistiske filosofen von Wrights tankar!

Marknaden är bra på att hantera varor – köp och sälj. Den var aldrig ämnad att hantera mellanmänskliga processer. Jag är rädd för att vi idag, för att ta till en matematisk term, extrapolerar köp- och säljmekanismerna in i de mjuka rum där de inte har att göra. Vad jag menar är att med den idag ökande kundorienteringen som grundsyn i samhällskulturen så smyger sig också oönskade element omärkligt på oss, element som påverkar vår syn på varandra och hur vi förhåller oss. Det är så lätt idag att vara politiskt korrekt och lite klatschigt tala om entreprenörskapets och kundorienteringens frälsning i snart sagt alla verksamheter. Må vara att det skapar en bättre effektivitet och högre produktivitet mätt i ekonomiska termer men allt handlar nu inte om ekonomi. Priset för värdighet och självrespekt – värden för hur vi ytterst sedan behandlar varandra – mäts i en annan valuta än kronor och ören. Även den så hyllade valfriheten har ett pris som inte nödvändigtvis räknas i pengar. Valfrihet är som bekant ett relativt begrepp. Valfrihet till eller från vad? Varje tillval innebär samtidigt ett frånval. Hur många av oss tänker på konsekvenserna av de frånval vi samtidigt gör när vi ofta i okritisk yra gör våra tillval? Och min frihet din ofrihet. Det handlar om en balans mellan individen och kollektivet. Individens totala frihet skulle medföra ett samhälleligt fullständigt kaos och paradoxalt nog innebära att individens frihet reduceras till noll. De käcka gossar som så ofta propagerar för minskad politisk makt, själva varande politiker, har nog inte riktigt förstått sitt uppdrag enligt mitt sätt att se världen.

Med risk för att vara tjatig – kund. Vad kännetecknar en kund? Köpare och konsument är två synonymer. Man finner kunden i en affärssituation. Det sägs att kunden alltid har rätt, och det låter ju bra, men verkligheten pekar mot något annat. Fråga Sverker! Lustigt nog tycker jag det verkar som om, ju mer kundorientering desto fler kunder som inte har rätt. Eller blir lurade. Värt att fundera över även om detta också får bli en parentes idag.

Som kund är jag oftast anonym och avpersonifierad. Begreppet patient eller elev m.fl. rymmer en annan och djupare dimension med mänsklig anknytning, det där som morfar kände till – även om det naturligtvis kan slarvas också med patienter. Därför är jag hellre patient än kund på sjukhuset även om kund- eller marknadsorienteringen möjligen driver fram en effektivare enhet, ett produktivare sjukhus mätt i pengar. Därmed inte sagt att inte också sjukvården, skolan och andra institutioner där mellanmänskliga verksamheter bedrivs behöver utvecklas. Självklart är det så. Men sättet att närma sig nödvändiga förändringar blir annorlunda med olika utgångspunkter – t.ex. pengar eller värdighet. Ibland kan en ekonomiskt olönsam investering vara värdig och mänskligt (och ofta även miljömässigt) mycket lönsam. Den ekonomiska bördan får i så fall bäras solidariskt – ännu ett bortglömt begrepp idag – av kollektivet. Skatt.