s/s Polstjärnan - mitt hjärtas dam

Jag är fortfarande inne i en nostalgisk period. Känslan fick nytt bränsle när vi igår hade anledning att tömma kära sambons telefon på bilder (vem har en vanlig kamera numera?). Anledningen till min förnyade portion nostalgi, lågan för min passion är en äldre och stolt dam vid namn Polstjärnan. Nej, det handlar inte om stjärnan på himlen utan om Seglationsstyrelsens i Vänern förra fartyg. s/s Polstjärnan. Ångdrivet naturligtvis. Nu finns varken Polstjärnan eller Seglationsstyrelsen kvar. I Åmål. Seglationsstyrelsen har sannolikt för alltid gått upp i Sjöfartsverket men Polstjärnan finns fysiskt kvar, numera ägd och ömt vårdad i Karlstad av Föreningen ÅSP, Ångbåtssällskapet Polstjärnan.

Vi besökte henne i somras, då när bilden togs, där hon låg nästan längst ut i kanalen lika välputsad som vanligt. Lika stolt. Stram och värdig utan att vara malligt uppblåst. Annat var det under den korta sejour som hon låg vid Nybrokajen i Stockholm. Helt malplacé bland alla större fartyg. Som ångfartyg trodde man ju annars att hon skulle trivas tillsammans med de andra ångsyskonen i Nybroviken. Men icke så. Lillasyster från landet liksom. Nu är hon i alla fall tillbaka i Vänern, där hon hör hemma.

Jag är naturligtvis med i Stiftelsen Skärgårdsbåten och har sett många vackra ångbåtar men ingen lika rar som Polstjärnan. Jag blev alltid lika varm i bröstet när hon majestätiskt stävade ut på Åmålsviken med svart kolrök bolmande ur den raka skorstenen - inte så miljövänligt kanske - i mitt blickfält i sundet mellan Kilarne och Kilsholmen på sin trad ut mot öppet vatten. Tyvärr har jag bara bilder på sundet. Utan Polstjärnan.

När jag i början av 1980-talet hörde att hennes tjänst snart skulle upphöra, hon skulle ersättas av ett modernare och mer lättskött fartyg (Polstjärnan IV), vilket man fick acceptera, talade jag med kaptenen – sälj henne aldrig utan att höra av dig till mig. Han hörde aldrig av sig. Lika bra det kanske för söta sambon hade inte gillat att bli redare. Och sen är vår brygga alldeles på tok för liten och bräcklig för henne. Inte för nätta sambon alltså utan för Polstjärnan. Frågan är om hon ens hade klarat att komma in i grunda Kilsviken. Där för övrigt salig farsans hembyggda racerbåt sjönk. Mitt i viken. Som jag tidigare beskrivit.

Med den här lilla betraktelsen får jag nog sätta stopp för nostalgin tror jag. Åtminstone för en tid framöver. Man ska som bekant aldrig säga aldrig. Vill istället kolla in vad alliansen hittat på medan jag förlorat mig i gamla söta och bitterljuva drömmar. Hörde i morse att rankingen på väljarbarometern var i sjunkande. De får väl övertyga sig själva ännu mer om att de bara gör vad de utlovat i sitt manifest och att de faktiskt vann valet. Kanske svära lite över hur illa folk fattar. Otacksamma jäkla slappskaft!