Att finna sig själv på Madeira

Det var en gång en ung man, vacker och begåvad. Plötsligt en dag bara tvärtröttnade han på jobbet. Det var en fredag i mars och den unge mannen var jag. Nu är det ett bra tag sedan och jag var väl inte helt ung ens då, snarare i yngre medelåldern. Vacker och begåvad var nog också att ta i lite i överkant. En hyggligt harmonisk medelmåtta med alldagligt utseende stämmer nog bättre. Man ska inte ljuga och sämre kunde det ju vara.
Att jag tvärtröttnade är däremot helt sant. Dåligt ledarskap – t.ex. att stjäla ansvar, att förminska - kan suga all energi ur vem som helst. Tyvärr vet jag idag att det är alltför vanligt. Klockan var fyra och jag ringde helt sonika till en resebyrå på Sveavägen. (klicka gärna på bilden ovan)

- Hej, har du en resa till något varmt ställe?
- Javisst, när hade du tänkt åka?
- Helst nu med detsamma.
- Vi har en stol till Madeira i morgon?
- Japp. Jag kommer och betalar om en kvart!

Visst gruvade jag mig lite för att komma hem och berätta, att imorgon reser jag hux flux till Madeira. Min dåvarande livskamrat visade ändå den största förståelse, hon kände mitt tillstånd och trodde att en vecka för mig själv bara skulle göra gott. Nu hör det till saken att min galne svåger du vet, han kommer ju just från Madeira. Vi har således en stor släkt på denna lilla pärla mitt ute i havet. Vid denna tidpunkt hade jag aldrig tidigare varit på Madeira, det var ju en slump att det nu råkade bli en resa dit, och jag ville för allt i världen inte bli omhändertagen av en för mig då okänd släktanhopning. En släkt jag idag älskar! Jag ville bara vara för mig själv och slicka såren. Skaffa perspektiv. Skaka av mig offerrollen och göra mig fri. Alltså gav jag min livskamrat stränga order – säg för f-n inget till syrran och svågern! Inte till nån!

Redan på planet känner jag mig bättre till mods. Sitter närmast mittgången med en direktör på SJ och hans fru bredvid mig. Direktören frågar mig artigt vad jag gör – på karlars sedvanliga sätt. Han hade snabbt presenterat sig själv. Man vill veta sin plats bland hyllorna på apberget. Jag är på rymmen från mig själv, blir det korthuggna men ärliga svaret. Direktören hummar och nickar lite osäkert, drar sig närmare frugan vid fönstret och sen var det slutsnackat vilket passar mig alldeles utmärkt.

Vi landar på den hiskligt korta landningsbanan, som att landa på ett hangarfartyg, och jag ställer mig i kön till passkontrollen. Njuter av värmen som slår emot mig. Solen! Funderar på hur jag ska fixa ett hotellrum. Det måste väl gå vanliga bussar in mot Funchal antar jag? Tänker försöka hyra en motorcykel och återuppliva gamla hojminnen.
Väl igenom passkontrollen ser jag, till min stora förvåning, en vänlig liten farbror stå och hålla i en skylt med mitt efternamn prydligt textat på. Som taxi på Arlanda. Men vad i hela….? Farbrorn kommer glädjestrålande emot mig och utropar på bruten engelska:

- I know you, I know you. You Bibbis brother? Äh? Han visar upp ett faxat fotografi på mig.
- Yes…?
- I know you want to be by youself. I not bother you! I just drive you to town.

Jag inser att någon glappat därhemma men accepterar förstås skjutsen. Farbrorn, som i verkligheten är morbror Jaime, vänligheten själv personifierad, hjälper mig att fixa ett bra hotellrum. Idag vet jag ju att han känner ”alla” i stan.

Det blev en mycket fin vecka med en optimal mix av att få vara för mig själv - jag fick förresten låna Jaimes ena bil hela veckan för; no motorbike you know. Very dangerous, very dangerous! - och trevliga träffar med Jaime och familj. Och naturligtvis blev jag guidad till ställen och restauranger som en vanlig turist inte så lätt upptäcker. Men allt efter mina önskemål. Jag lärde mig förstås en massa om ön och kulturen. Sedan dess har turerna till vår älskade lilla paradisö och härliga släkt blivit många. Och landningsbanan har blivit mycket längre!

Hur det gick med jobbet? Efter ett mycket uppriktigt samtal med chefen – med återvunnen självaktning och värdighet - bytte jag ganska snart avdelning. Och tror du inte att svågern på något sätt hade betalat hotellrummet!? Jodå! Snipp, snapp, snut, så var denna sagan slut. Slutet gott, allting gott!