Kenwood - eller att öva sitt tålamod

Idag är jag lite förbannad. Antagligen en synd på själva trettondagsafton men vad gör man. Jodå, jag tappade ytterligare en pizza på golvet, denna gång utan fyllning men ändå! Kära sambon börjar oroa sig för min motoriska och mentala status och har nu beordrat mig att bara göra en sak i taget. Inte fem – som vanligt. Men jag kan väl inte rå för att bakpappret är så halt? Eller glatt, fast det ordet för tankarna åt fel håll liksom.

Nu är det inte pizzan som gjort mig på dåligt humör – den plussade bara på - utan bakmaskinen. Eller snarare Kenwood personligen. Har du någonsin försökt komma fram till en kundtjänst eller en serviceavdelning hos något av de moderna företagen? Rena Kafkaupplevelsen! Förr, då det som bekant var bättre, huserade företagen i en byggnad. Oftast av rejält tegel. Gärna med en rosenrondell utanför och parkeringen bredvid en tydlig entré. Vajande flagga med firmasymbol. Kundtjänst omedelbart innanför dörren. Ett telefonnummer. Ordning och reda. Företagen idag är typ imaginära eller virtuella. De finns överallt – runt hela vårt sargade klot - och ingenstans. Den rejäla tegelbyggnaden har ersatts av en diffus dimma känns det som. Framför allt är det omöjligt att hitta någon som tar ansvar.

Så här är det, att bakmaskinen fubbar varför brödet inte blir färdigbakat. Jag vet faktiskt inte om man ska skylla på maskinen, som är ny, eller om det är skit bakom ratten. För att vara ärlig. Nu var det just den frågan jag hade tänkt reda ut genom att bara skicka ett enkelt mejl till just kundtjänst eller så. Lätt som en plätt! Trodde jag ja. Ända tills jag började söka efter den lämpliga mejladressen. Efter en timmes surfande på sökordet Kenwood vet jag nu allt om tuners, högtalare och all annan hem- och bilelektronik. Intressant på sitt sätt men inte riktigt det jag sökte förstås. Jag har också lärt mig att Kenwood är spritt över hela världen – men saknar kontor i gamla Sweden. Å andra sidan känner jag numera till servicekontor i Great Britten och i Sudan. Men dit finns det bara telefonnummer. I England svarar ingen och till Sudan törs jag inte ringa. Jag är för dålig på sudanesiska.

Fortsatte surfa och fann via Norge en länk som visade att Kenwood faktiskt också tillverkar köksmaskiner – något jag nästan börjat tvivla på trots det handfasta beviset i köket. Här borde det finnas en sida med en mejladress att rikta min enkla fråga till! Men så icke. Åter några underliga och långa telefonnummer som vetitusan vem de går till. Känner i alla fall en motvilja mot att ringa mer. Man blir antagligen bara skickad runt i en evig cirkel tills man ger upp av sig själv. Utmattad. Så som när man ringer Apoteket.

Det var nog inte bättre förr, men ofta var det enklare. Det sägs ju att alla våra apparater ska spara tid, hur det nu går till, men jag vet inte. Tvivlar. Och vad göra nu? Slå maskinen i spillror och njuta av människans seger över tekniken? Emigrera till Sudan? Testa alla inställningar tills mjölet i butiken tar slut? Nu har de ju funnit ut att jag är glutenintolerant som det heter, utan att jag någonsin känt några symtom, varför mjöl är lika dyrbart som guld. Nästan i alla fall. Jag gillar förresten inte själva ordet intolerant, det är inte så jag ser mig själv liksom även om jag ser en massa annat. Jag gillar heller inte Kenwood! Men jag tar gärna emot goda råd! Särskilt dyra!