Apoteket – hallå? Förlåt, nu förstod jag inte?

Fick nyss anledning att bli förgrymmad igen, för andra gången på kort tid! Den här gången är det vårt kärt omhuldade Apotek som är källan till min ilska. Inte bra eftersom just dom väl är till för att främja hälsan och inte tvärtom.
Anledningen var en banal skitsak; jag hade skäl att kolla öppettiderna för våra två apotek här ute på Värmdö. Klockan var 14.35 - lönade det sig att sticka iväg?

Alltså: Letar febrilt i 2006 års katalog men finner bara ett nummer - 0771 - 450 450. En mekanisk röst låter mig förstå att jag i vanlig samtalston ska tala in mina önskemål. OK, det ska väl inte vara så svårt. Den stammande och mekaniska kvinnorösten berättar att jag närsomhelst kan ropa på hjälp eller starta om. Känns betryggande!

- Vilken ort?
- Värmdö, försöker jag.
- Förlåt, nu förstod jag inte?
- Värmdö!!!
- Förlåt, nu förstod jag inte? Nämn en postnummerort, stammar hon vidare
- Gustavsberg! Det måste hon väl begripa!?
- Förlåt, nu…..
- Hjälp!!!! Hjälp!!! Men kvinnan bara hackar och tjatar vidare.
- Om du väntar så kopplar jag över till kundtjänst
- Du är placerad i kö. Kötiden är 5 minuter.

Äsch tänkte jag, nu ringer jag 118 118 – tiden börjar rinna ut om de nu stänger kl. 15 som jag tror. Men även den vägen var tilltäppt – Eniro har heller inget annat nummer att erbjuda. Nu börjar jag fundera över varför en i högsta grad publik inrättning, ett monopol, försett sig med hemligt telefonnummer? Borde det inte vara tvärtom? Vi bestämmer att sambon far iväg på vinst och förlust, det tar ganska precis de 20 minuterna som återstår till kl. 15.00. Om det nu är deadline. Trots det kan jag ju inte ge mig, eller hur? Nu är det kamp som gäller! Ringer igen.

- Vilken ort?
- Mölnvik, säger jag för att variera mig. Där ligger också apoteket Skutan.
- Mölnlycke, är det rätt uppfattat?
- Nej! Mölnvik!
- Förlåt, nu nu förstod jag inte….? Det vanliga hacket. Inte lätt att veta när man kan rulla in sin replik ska jag säga!
- Värmdö!
- Värnamo?
- Nej!!!!! – för i helvete! Men det sista vågar jag inte säga. Hjälp!!!! Starta om!!!
- Nämn en postnummerort.
- Stockholm! Sverige!
- Förlåt, nu förstod jag inte.
- Skitsamma!
- Jag kopplar….

Försöker en tredje gång med samma intelligenta dialog som resultat. Nu är dock kötiden bara en ynka minut så kör till då, jag väntar! När sambon kommer hem igen efter välförrättat ärende – som hon hann med någon minuts marginal - sitter jag fortfarande och väntar på att min minut ska rinna ut. Apoteket kör tydligen med Kelvintid eller någon annan mystisk skala där varje minut motsvaras av minst 25 vanliga minuter. Jag vet ju inte säkert för nu ger jag upp! Lägger på.

Men, men, jag måste ju bara försöka en gång till. Och se nu går det! Jag får reda på att apoteket Fyren i Gustavsberg stänger redan kl. 14.00 på lördag och apoteket Skutan i Mölnvik kl. 15.00. Vad bra att få veta och det bara efter en timmes arbete! Heja Apoteket! Teknikens seger över människan! Sen förstod jag. Naturligtvis ville dom bara pigga upp mig, och alla andra sjuklingar, för ilskan rann ju av. Särskilt uppiggad blir jag när jag tänker på vilka hejjiga konversationer alla gamla mammor skulle kunna ha med den mekaniska rösten! Man kan ju inte annat än skratta åt eländet!


PS Farfar var apotekare på Apoteket Lejonet i Åmål. Han hade minsann inga mekaniska tanter! DS