Nu har jag deklarerat - på hedersord!

Nu har jag deklarerat – på heder och samvete! På hedersord alltså. Har du? Det är inte ofta vi längre använder ord besläktade med heder. Hör här: aktning, resning, ädel, tillit, artig, hövisk, omsorg, hänsynsfull med många flera. Hur känns dom i munnen? Smakar lite unken humus eller hur? Doftar nymoralism. Dock, hav tröst, igen skada skedd så länge som det finns moderna ersättningsord hos yngre generationer. Ord som vi äldre kanske gärna missuppfattar eller inte hör för att vi misstolkar nyanserna. Illa blir det först om ordens tynande tillvaro också återspeglar att innebörden förpassats till glömskans fatabur.
Om t.ex. hedersord förvanskats från att ha inneburit ovillkorlig ordfasthet - vid min heder - till något som bara gäller intill dess uttalaren blir avslöjad! Nesan att bli avslöjad väger tyngre än själva sveket. Tänk om det är så, då är vi illa ute!

Vi behöver vår etiska karta som guide för vårt agerande. Om inte bara orden utan själva värdena bakom orden också urholkas står vi plötsligt där med en värdelös karta, omöjlig att orientera sig efter. Vi blir förvirrade vilket är något helt annat än fria. Jag tycker mig märka att vi allt oftare blandar samman dessa begrepp. Frihet måste relatera till eller från något. Att våga göra avsteg från en korrekt karta, det är frihet. Att vilset bara irra omkring är ofrihet!

Omsorg är ett annat sånt där fint ord som man kan bekymra sig för. Håller inte det på att kidnappas av politikerna som försnillar dess rätta innebörd och förvandlar det till en klyscha som närmast betyder – att jobba inom äldrevården? Har jag fel? Det är vackert nog – att ta hand om våra gamla – men omsorg har en bredare och djupare innebörd så. Däri ryms inte bara handling utan också en mer känslomässig dimension som har med värme och kärlek att göra.

Trots min gardering ovan är jag rädd att vi faktiskt håller på att förlora något riktigt viktigt. Fyrarna på vår karta blinkar allt svagare, kartans innebörd blir allt otydligare, och vi får svårare att orientera oss. Samspelet oss emellan fungerar sämre. Osäkerhet och i värsta fall rädsla sprider sig och det vet vi ju vad det kan leda till.

Tänk om vi behöver återerövra handslaget som en tillitsgaranti? Det har vi tagit i hand på! Tänk om vi behöver öva upp vår hänsyn, t.ex. genom att i all enkelhet hålla upp dörrar åt varandra och blinka när vi svänger? Så kan vi även visa omsorg.
Tänk om vi behöver förstärka vår självaktning genom att inte skräpa ner? Varken med avfall, ljud eller destruktiva tankar!

Tänk vad en deklaration kan sätta igång! På hedersord.