Jag tänkte på en sak

Vilse

Jag tänkte på en sak. Professor Charles Handy. Han som for vilse hemma i Irland. Antagligen saknade han GPS i sin gamla Rover.
Dessbättre såg han en gammal böjd farbror i keps som stod och hängde utefter vägkanten, så som man gjorde därute på landsbygden. Varje bil sin alldeles egen händelse på den lilla slingriga vägen. Ett äventyr. Honom kan jag säkert fråga, tänkte Charles och vevade ner rutan.

- Excuse me Sir, do you by chance know the way to the House of Archeloch?
Den gamla mannen plirade misstänksamt på honom.
- May be….
Lång paus.
- Yes, and…?
Farbror’n tuggade ett varv på sin tobak och spottade.
- Just drive this road straight ahead until you come to a long sloop ending up at an old bridge.
- Yes?
- At the left hand you see Irish Arms, the pub. Can’t miss that Mister!
- Probably not.
- Some mile before you come to Irish Arms you turn right and drive on for some ten minutes and, there you are!
- Thank you Sir!

Charles Handy for glatt iväg. Vaken gubbe tänkte han innan det slog honom hur tokigt rådet egentligen hade varit. När han skulle komma fram till bron och puben hade han ju sedan länge passerat den avtagsväg som ledde honom rätt. En annan sak slog honom också. Likheten med livet. Vår danske filosof S. Kierkegaard har uttryckt samma sak ungefär så här: livet måste levas framlänges men kan bara förstås baklänges. Kanske är det så?