Jag tänkte på en sak...Tiden

Jag tänkte på en sak. Tiden. Inte så originellt kanske men rätt anständigt ändå. Man kunde ju tänkt på värre saker. "Har du tid ett tag?" Vilken dum fråga! Det vet man ju inte förrän man ligger där i en etta med lock och med notan i hand. Som när man handlat på krita. "Jo, det hade jag väl haft." Egentligen är det bara fantasin om min fortsatta existens som jag kan sätta i pant.

Vi jagar tid som gick den att spara på hög när den inte ens finns så länge att du hinner sätta ner foten i backen - och vips, då har den ju redan försvunnit. Ett slags ögonblickets kretslopp ungefär som decemberlönen. Vi försöker springa ikapp tiden när vi hela tiden är mitt i den. Så måste det vara eftersom den fortfarande finns när vi stannar upp, eller hur? Varken bakom eller framför utan rakt under. Det värsta är kanske att vi ändå hetsar varandra att kuta allt snabbare. Och allt snabbare försvinner den tid vi försöker springa ikapp likt moroten framför åsnan. Men hallå!

Jo jag vet, det är skillnad mellan Kronos, den mätbara tiden som egentligen är rörelse, och Kairos som är den upplevda. Den senare kan ju vara raka motsatsen mot rörelse, t.ex. i väntrummet hos tandläkaren, på apoteket eller på ett uselt enhetsmöte. Just därför är de ställena antagligen hälsosammast att vara på. Om du ändå inte vill sitta där, så sluta att springa. Stanna upp, möt mig i nuet! Carpe diem!