Finns det nån tjänst mot yr i huvudet?

Tjänstesamhället! Jag blir inte klok på det! Hörde på radion hur dyrt det är att ta studenten idag. 3 000 - 10 000 kr för kläder och kalas, är det vettigt? Även om så vore så straffar faktum ut många unga kamrater från festligheterna, alla de som helt enkelt inte har råd. Grymt, för självklart ska man ha fest efter 12 år i skolan! Fest, där alla berörda enligt min ålderdomliga syn på gemenskap ska ha möjlighet att vara med!

Men det var inte studenten som fångade mitt egentliga intresse utan just tjänstesamhället. Jag får ingen ordning på mina tankar. Länken mellan studenten och tjänstesamhället var att jag hörde att man kan köpa ett studentkit, light, medium och grandiose - eller vad klasserna nu heter. Medium innehåller såvitt jag kunde begripa mössa, vinglas, visselpipa och trosor. Just det trosor! Kanske finns det en trist koppling mellan visselpipa och trosor men så hoppas jag verkligen att det inte är menat! Dyra är de i alla fall, kitsen. Medium kostar 700 kr.

Idag växer det upp massor av små tjänsteföretag som exempelvis säljer just studentkits, fixar bröllopet, stajlar om hemmet inför försäljning, ordnar trädgården - ja som fixar allt möjligt tänkbart och otänkbart. Det är väl bra! Jo, det kan jag ärligt tycka men jag anar också en medaljens baksida, ett ständigt upptrissat pris för många saker som för inte länge sedan var "gratis". Ingick i levnadsmönstret. Man gjord'et själv utan större åthävor. Den rättrådige hänvisar nu förstås till valfriheten. Repliken blir då; fråga vilken förälder som helst till ett tonårsbarn hur väl parollen valfrihet fungerar i praktiken i dessa grupptryckens förlovade dagar! Och som om vi vuxna var utan grupptryck!

Men den intressantaste frågan är trots allt den jag inte kan röna ut på egen hand. Eller snarare sagt frågorna med självklar grund i - vem/vilka tjänar på detta system?
Jag inser att tjänsteutövaren gör det, vad vore annars vitsen? Därmed rullar det väl in en massa skattekronor. Bra! Å andra sidan driver det upp priserna på tjänster som egentligen är onödiga, något som på sikt riskerar att öka klyftorna i samhället. Förstå mig rätt med "onödiga" och absolut inget ont om utövarna. Det är strukturerna jag möjligen vill ifrågasätta. Ligger det inte också ett visst egenintresse i att "bra karl/kvinna reder sig själv? Bortsett från den misantropiska dimensionen då. Att själv sköta sin trädgård, fixa festen, sy upp kläder och städa (jo, jag menar det!), laga bilen - är inte det också tillfredsställande? Bara jag hade tid!
Haken ligger väl snarast i hur vi organiserar vårt liv med arbetet som tungt nav. Tankarna mina lutar åter in mot paradigmskiftet jag tidigare tjatat om? En kittlande paradox finner vi i att alla de tjänster som erbjuder sig att sysselsätta våra ungar - dom stjäl präktigt med tid av oss! Var inte tanken tvärtom? Å andra sidan är de säkert utvecklande för ungarna.

Den ekonomiska exploateringen av vår tillvaro snuddar också vid problematiken med tjänstesamhället som jag ser det. Ta exempelvis fritidsbranschen. Jag må vara gammalmodig men jag tycker det känns galet när man måste skaffa utrustning för tusentals kronor för att åka en runda lagg på golfbanan en vacker vinterdag! Jovisst kryddar jag lite men ändå? Observera att jag inte påstår att det var bättre förr! Möjligen sundare. Kanske gladare. Definitivt var friheten större i relation till grupptryckens alla måsten som idag dunkas in i oss under pressen av en massiv marknadsföring. Om det här systemet, att allt mer "tas ifrån oss" och utförs av andra, ger plus eller minus i slutändan, det fattar jag inte. Ju mer tjänster jag köper för att spara tid (dyr tid, dyra tjänster), desto mer behöver jag arbeta för att ha råd med tjänster och desto mer behöver jag arbeta…..

Kanske finns det också andra värden än pengar som behöver vägas. Eller?

Som sagt, jag blir inte riktigt klok på't!