Det stora Bedrägeriet!

Ja, vad ska man säga? Mer än jag inte vågar kika på mina aktiekonton i internetbanken. Är denna värld särskilt lätt att begripa? Vår värld. Hur ställer man sig till saker och ting? Jag förväntar mig naturligtvis inget svar men behöver ställa frågorna känner jag. Som den naturvetare jag i grunden är lever jag i föreställningen att det mesta omkring oss mår bäst av, eller i varje fall eftersträvar, jämvikt. Balans. När du vädrar så faller inte all frisk luft ner i en hög på golvet under fönstret, den fördelar sig jämt i rummet. Det finns i stort lika mycket luft att andas i Gustavsberg som i Åmål som på Jamaica. Eller varför inte på vårfagra Gotland varifrån jag just kommer efter några fina dagar. Du skulle också få problem när du badar i badkaret om inte denna naturlag rådde. Hur kan det då komma sig att det mesta som vi människor hitt' på ställer till sån oreda, sån obalans? Som det tycks i alla fall. Visst, tidsaspekten får inte glömmas bort. Det betyder något om vi mäter och eftersträvar jämvikt i varje fryst ögonblick eller över t.ex. 100 år. Precis som med rättvisa eller objektivitet på Sveriges Television f.ö. Ändå frågar jag mig om vårt sätt att organisera tillvaron kan betecknas som hållbart? Det känns inte så. Är det t.ex. klokt att vi bygger hela vår ekonomi på någon form av spelsystem satt i händerna på överbetalda croupiers som likt apor springer iväg i flock så fort asplöven darrar i vinden? Särskilt som det kostar alldeles för mycket att köpa spelmarker via högt prissatta tjänster och som att resultatet alltid blir en omvänd Robin Hood - från det fattiga folket till de redan besuttna. Ibland kan jag drabbas av känslan av att likt Jim Carrey vara en ofrivillig och omedveten deltagare i någon usel dokusåpa som går ut på att testa tålamod - hur mycket skit pallar dom egentligen! Kom och se! Kom och se - Det stora bedrägeriet! Och där springer man omkring som en förvirrad lilleputt och tror att man ska göra klippet! Dramaturgin är skickligt upplagd. Köp! Sälj! Nej sitt still i båten! Långsiktigt! Man hetsas runt i cirkel av det ena rådet före det andra och när man tror sig sitta säkert i sadeln - schvopp! Fel igen! Försök på nytt!
Då inträffar det fullständigt obegripliga; man gör det! Man försöker igen. Förklara den du om du kan! Är vår girighet så stor att vi inte kan motstå? Eller orkar vi inte stå emot risken att ensamma stå utanför när "alla andra" är med? För visst föreställer vi oss det, att alla andra är med och dessutom gör jättestora vinster? Såg f.ö. i dagen DN att en av rasets orsaker skulle vara vinsthemtagning. Jo, man tackar! Kul för dem. Men nu ska jag inte vara sån, en martyr, utan göra mig lycklig och fri genom att vara generös. Den mogna människan kännetecknas av viljan att ge. Dessutom lyssnar jag som alltid till min kloka vän Annika Borg (lyssna till hennes Tankar för dagen i radions P1!) som påstår att girighet och allmänt mörka tankar eroderar värdigheten och det vill jag förstås inte!

Jag har nog redan i tidigare betraktelser varit lite nedlåtande över ekonomer och skäms lite för det. Man ska aldrig dra en grupp över en kam. Dessutom känner jag flera mycket trevliga ekonomer. Men de gör det inte lättare för mig att känna förtröstan och tillit till skrået, det måste jag erkänna.

Hur som helst och strikt sakligt så är köp- och säljråden exakt lika värda i varje givet ögonblick. I ett retrospektiv är det annorlunda. Nu vet man vad man då inte visste och att ett av råden var bättre än det andra. Som Kierkegaard säger: livet måste levas framlänges men kan bara förstås baklänges. Hur sant är inte det!?

Vän av ordning vill nu påstå att det finns betydligt svårare och viktigare obalanser att bry sig om i vår omvärld. Såklart det finns! Jag behöver inte ens namnge dem. Dock tror jag att många av dem hänger samman med ekonomifrågorna och/eller de mänskliga drivkrafter som tjänar som motor i det spelsystem vi kallar världsekonomin. Den tuggan känns lite väl stor just nu. Icke desto mindre tänker jag i jämviktens namn ge mig i kast med en annan fråga - var uppstår en tanke och hur kan den processen kopplas till regionalpolitiken? För Kalle i Gustavsberg och Kajsa i Åmål är den frågan kanske lika viktig som vilken annan global fråga som helst.
Är jag i slag tänker jag också försöka förstå Troed Troedsons syn på en myrstack. Jag misstänker att det också har bäring på balans och jämvikt. Visst låter det spännande!

Till dess, hej då!