An ordinary chair

Vilka dagar! Hade det extremt skönt i helgen hemma i stugan i vårt fagra Dalsland! Det var väl bara vattentemperaturen som inte levde upp till sommarvärmen.
Nu hade jag tänkt uttrycka funderingar om vattenskotern - inte så positiva kanske - alternativt det ökade fusket med akademiska examen. Men i den fortsatta värmen är det inte så lätt att bli irriterad över nånting.

Så - istället vill jag förmedla ett par fina dikter som min kära, unga och vackra kusin och nära vän Susanna har skrivit. Tyvärr bor hon sedan länge i London så hon diktar helst på engelska. Det senare är verkligen inte tyvärr för finns det något vackrare än engelska språket varsamt och intelligent hanterat? Tyvärr, står förstås för att jag så sällan har möjlighet att träffa henne! Var så goda:


Ticking life

Heart ticking
Through day and night
While breathing, while sleeping
Trough wrong, through right

Ticking goes on
Pumping life through veins
As the future unfolds
Ensuring clockwork remains

It will jump, it will stop
Begin again, as before
Through the journey of life
And then, no more


An ordinary chair

A crumpled old chair
In the corner, no use
Collecting dust every day
With nothing to lose

A warm weight parked on seat
Filling cushion to top
With softness all around
Support and what not

A hand, stroking back
Sides and feet
How it longs to be touched
And accompanied to sleep

Now this chair
Is rugged and old
But with lots of memories
And stories to be told