Konsten att lägga ett träd eller att sätta en skärgårdskryssare i sjön

Gråväder, men med några blå revor ändå, och blåst. Grannens vimpel står sträckt som en stärkkrage. Som vanligt alltså denna vinter. Och på norra sidan huset har bildats en sjö i vilken våra rara jordgubbsplantor lever sitt liv på botten. Sjögubbar. Antagligen inte så bra. Inte heller är det bra att min virkeshög delvis ligger under vatten. Får väl snickra ihop lite möbler med sjödränkt stuk framöver. Det har å andra sidan hänt förr så jag vet att jordgubbarna klarar sig – om det inte fryser på nu – och det är det viktigaste. Det är som sagt en gammal rar sort från vårt släkttorp i Dalsland. Små men väldigt söta och goda. Lite smultronsmak. Skulle det mot all förmodan frysa på så får vi i stället en egen skridskobana på tomten. Kan ju vara lite kul att skrilla rund bland träden. Sen kan man ju undra varför jag aldrig har flyttat virkeshögen men man kan ju inte hinna allt eller hur. För övrigt tror jag att vi får ro för att komma över till komposten.

Ser i morgonavisan att borgarna i stan, ja i Stockholm då, tänker sälja ut delar av lägenheterna i miljonprogrammet. Ska bli bostadsrätter. Smart idé eftersom underhållet är tämligen eftersatt. Lämpar man över kostnaderna på intet ont anande köpare! Det är inga småpengar det handlar om när balkongerna håller på att rasa i backen för att undermålig betong har vittrat sönder. Och vad kostar det inte att rätta till bågnande väggar? Stambyten. Allt! Låter inte som en lika lysande affär för köparen som för säljaren – stan. Gör nåt roligare för pengarna än att köpa ett eländigt dyrt renoveringsobjekt om du nu råkar gå i de tankarna!

Fick rapport från udden hemma i Dalsland att en av våra tre jättegranar gav upp i stormen häromdagen. Turligt nog hade den fallit exakt så som man kunde önska och då ska man veta att denna sektor är smal! Det kunde ha gått åt fanders med dasset eller ännu värre nåt av husen. Slotten. Nu gäller det att få ner de andra två i mer ordnade former. Behöver rekrytera en kranbil för det jobbet och ta ner dem bit för bit. Det blir väl Ingemar på Sjövik som får hålla i sågen, han är förbenat duktig på sånt. En konstart jag kan känna en stor respekt för. Jag minns när jag själv skulle fälla grannens stora och skräpiga asp härom året. Den vispade under några hisnande sekunder runt ett par varv innan den föll i backen åt precis andra håller mot vad jag hade planerat. Nu gjorde det inget för ytorna runt trädet var fria och jag kunde lite högmodigt berätta för häpnande och lätt skrämda åskådare, d.v.s. grannen och kära sambon - att jag tyckte det var bättre att lägga ner den åt det här hållet istället. På frågan varför fick de inget bra svar. Huvudsaken är väl att trä’t är nere – tyckte jag lätt sårad. Jag har i alla fall omdöme och självbevarelse nog att inte ge mig på granarna vid stugan. Skulle inte vilja se dem vispa runt några varv innan de slutligen bestämmer sig för ett håll att ramla åt! Husen har visserligen kraftiga takstolar men det finns ju gränser.

Annars lärde jag mig mycket av Kalle på Ornö. Han var klockare där och en mycket vis gammal man. Jag lärde känna honom som den alltiallo han var på varvet på Gålö där vi hade båten några år. Varvet hade redan då sett sina bästa dagar och slipen var en synnerligen vansklig historia. Ett stort äventyr var det varje gång båten skulle upp eller ner. Vår båt var inte så stor, som jag tidigare beskrivit, men Kalle sjösatte jättelika långa och smäckra skärgårdskryssare på denna arma och skeva räls. Ett veritabelt konststycke! Han satte sig på sin pall, tände pipan och plirade på den långa slanka seglaren på den skraltiga slipvagnen. Gick upp och bankade i en kil nånstans där han tyckte att den behövdes. Det tog sin tid men tid hade han gått om. Bara det! Man får inte tvinga naturen utan spela med den, sa han och det gjorde han verkligen. Med små, små mått och steg vägde han av och fick båten precis dit han ville. Hjärna framför muskler var hans devis. Åtskilliga är de tillfällen jag hör hans kloka ord eka från den himmel han nu befinner sig i. Ta inte i! Väg av! Ta’t lugnt! Använd huvudet mer än armarna! Den stress som bet på honom fanns bara inte. Var finner man sådana människor idag?