Precis som vännen Jess kan längta hem till sitt Norrland (läs gärna hennes trevliga blogg, se länkar nedan till vänster) kan jag längta hem till Dalsland där mitt hjärta bor. Särskilt så här års när vårvintern snart står för dörren. Jag ska dock inte klaga, sämre ställe att slå ner sina bopålar på än Gustavsberg finns sannerligen. Näst efter Åmål är Gustavsberg bäst!
Ser i DN att Jan Björklund & CO får lite bekymmer. Enligt en vetenskaplig undersökning står lärarna för 37% av kränkningarna/mobbningen i skolan. Mer än en tredjedel! Ska de då få sänkt ordningsbetyg? Eller tvingas byta skola? Med odrägligt beskäftig uppsyn kan jag påpeka att jag redan skrivit om det och att allt inte är så svart-vitt som i alliansens föreställning om världen (Ordning och leda! F'låt reda!).
När jag ändå är inne i mitt odrägligt beskäftiga tillstånd – och apropå på a-kassedebatten igår - vill jag åter påstå att räknenissarna tagit kommandot. Jag är rädd att alliansen i sin iver och förenklade och teknokratiska syn på världen river sönder en massa subtila värden, finmaskiga nät av sköra trådar, utan att förstå det. Eller så är det listigt medvetet?
Vi styrs, utöver våra primitiva ryggmärgsreflexer, av främst vår egenetik, vår inre kompass som pekar ut färdriktningen. Vad som är rätt och fel, gott och ont. Men all mänsklig samverkan är samtidigt beroende av system som på bästa sätt gynnar och inte motverkar goda värden. Systemen, de sköra näten, består av en komplicerad uppsättning gemensamt accepterade regler som mognat fram under många år. Lagar en självklar del av systemet men lika viktiga – viktigare - är förstås våra attityder. Solidaritet t.ex. är ingen enkel floskel som är naturligt given i alla lägen eller som man kommenderar fram. Medan alliansen ägnar sig åt sina intellektuella räkneövningar så kan vi andra konstatera att – världen inte upplevs intellektuellt.
Vi ska ju i vår få tillökning i familjen. En fyrfota liten krabat. En liten vit trasselsudd med det stolta släktnamnet Westhighland White Terrier. Westie helt enkelt. Något att se fram emot säger jag som är hundmänniska av ohejdad vana. Kära sambon, som saknar erfarenhet av jyckar, har varit mer tveksam men jag vet, hon kommer att smälta. Det är för övrigt vackert däruppe i västra delen av norra Skottland. Måste jag berätta om nån gång. Tänk när jag bodde hos Mrs Mahoney i Kinlochbervie. En fin och ädel gammal dam. Plötsligt längtar jag till Skottland!
På bilden lilla Milton som jag dock inte känner.
Nu ska jag försöka fixa till vårt hemmanätverk. Hittills har mina ansträngningar mest resulterat i en ond spiral – det blir bara värre och värre ju mer jag fixar. Men skam den som ger sig! Och nu är det riktigt allvarligt; min självrespekt står på spel! Håll tummarna!
Ser i DN att Jan Björklund & CO får lite bekymmer. Enligt en vetenskaplig undersökning står lärarna för 37% av kränkningarna/mobbningen i skolan. Mer än en tredjedel! Ska de då få sänkt ordningsbetyg? Eller tvingas byta skola? Med odrägligt beskäftig uppsyn kan jag påpeka att jag redan skrivit om det och att allt inte är så svart-vitt som i alliansens föreställning om världen (Ordning och leda! F'låt reda!).
När jag ändå är inne i mitt odrägligt beskäftiga tillstånd – och apropå på a-kassedebatten igår - vill jag åter påstå att räknenissarna tagit kommandot. Jag är rädd att alliansen i sin iver och förenklade och teknokratiska syn på världen river sönder en massa subtila värden, finmaskiga nät av sköra trådar, utan att förstå det. Eller så är det listigt medvetet?
Vi styrs, utöver våra primitiva ryggmärgsreflexer, av främst vår egenetik, vår inre kompass som pekar ut färdriktningen. Vad som är rätt och fel, gott och ont. Men all mänsklig samverkan är samtidigt beroende av system som på bästa sätt gynnar och inte motverkar goda värden. Systemen, de sköra näten, består av en komplicerad uppsättning gemensamt accepterade regler som mognat fram under många år. Lagar en självklar del av systemet men lika viktiga – viktigare - är förstås våra attityder. Solidaritet t.ex. är ingen enkel floskel som är naturligt given i alla lägen eller som man kommenderar fram. Medan alliansen ägnar sig åt sina intellektuella räkneövningar så kan vi andra konstatera att – världen inte upplevs intellektuellt.
Vi ska ju i vår få tillökning i familjen. En fyrfota liten krabat. En liten vit trasselsudd med det stolta släktnamnet Westhighland White Terrier. Westie helt enkelt. Något att se fram emot säger jag som är hundmänniska av ohejdad vana. Kära sambon, som saknar erfarenhet av jyckar, har varit mer tveksam men jag vet, hon kommer att smälta. Det är för övrigt vackert däruppe i västra delen av norra Skottland. Måste jag berätta om nån gång. Tänk när jag bodde hos Mrs Mahoney i Kinlochbervie. En fin och ädel gammal dam. Plötsligt längtar jag till Skottland!På bilden lilla Milton som jag dock inte känner.
Nu ska jag försöka fixa till vårt hemmanätverk. Hittills har mina ansträngningar mest resulterat i en ond spiral – det blir bara värre och värre ju mer jag fixar. Men skam den som ger sig! Och nu är det riktigt allvarligt; min självrespekt står på spel! Håll tummarna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar