Tuta och kör! Trodde du ja!

Det finns ord som väcker välbehag. Så finns det ord som uppgradera. Man riktigt ryser. Inte långt efter ligger Plug-and-Play. Ungefär Tuta-och-Kör på svenska. För inte betyder det väl Plugga-och-Lek? Framför allt inte lek! Att uppgradera sitt system eller program är verkligen ingen lek. Försök gärna nån dag när du vill vara på dåligt humör.

Ofta börjar det ganska bra. Men sen. Först upptäcker du att bilderna i instruktionen inte stämmer överens med det du ser på din skärm, fast de borde göra det. Okey, små avvikelser kan man tycka men vänta bara, de är blott till för att mjuka upp dig lite inför den totala förvirringen som komma ska. Men redan nu börjar du krympa dig själv – det är bara jag som är korkad! Jag har säkert gjort nåt fel! Det här kommer aldrig att sluta väl. Du känner igen’et va? Strategin har fungerat. Nu är du fast och måste löpa linan ut. Om inte annat än för att bevara ett uns av din värdighet eftersom du inför familjen framstått som ett sjutusan till IT-geni. De har i och för sig för länge sedan avslöjat dig. En ömsesidigt förtegen lögn, but - the show must go on!

Strax börjar datorn grymta efter mer information – ”Sätt in….. ” - inte sällan från en tidigare gammal cd som du sorgfället glömt var du har. Kanske har du slängt den? Vad ska man med tid till om inte till att leta? Du hittar den efter några timmars irriterat letande i en gammal skokartong på vinden och fortsätter att installera. Nu blir det skjuts och du börjar nästan återvinna hoppet. Då – så nära målgången - händer det nåt som de inte knystar om i instruktionen. Allt avbryts. Vad är det nu då? Har jag redan installerat nästan hela programmet eller måste jag börja om, så tänker du eller hur? Tänk om jag lägger in dubbelt? Vojne, vojne vad konflikter i config.sys! Jag får lov att boota om hela skiten, inser du utan att fatta vad det betyder mer än ytterligare en massa krångligt och obegripligt jobb. Men det låter proffsigt. Ett tips när vi ändå är inne på grekiska, kommer nån kär men klentrogen familjemedlem in och frågar hur det går så släng bara ur dig några justa fraser, det kan i alla fall inte bli värre: Det går som tåget! Du behöver ju inte berätta att du tänkte på pendeln…. Jag ska bara skruva lite på sysedit och höja regnycklarna något. Nej, inte regn-ycklarna utan reg-nycklarna!

Efter ytterligare några timmar får du bara upp en massa felmeddelanden på skärmen. Oftast i form av siffror, koder som du kan klicka fram på nån av Microsofts miljontals hemsidor. Där kan du få tips och råd om hur du kan rätta till felet – om du är civilingenjör med IT-inriktning vill säga. Och engelsktalande. Eller tillräckligt ung. En stund senare har du ändå klickat dig runt och öppnat så många sidor att du helt enkelt totalt har tappat kontrollen. Du är så långt ifrån kärnan som man kan komma och ställer dig en fullt relevant fråga: var är jag och varför? Hur hänger det ihop? Hur började allt det här? Är det inte ovanligt tyst i huset förresten? Du tittar på klockan – 03.00. Finns det nån support öppen så här dags? Eller kaffeautomat?

Glöm det. Du har bara ett vettigt alternativ: gå och lägg dig, så att du dessutom inte somnar på ditt viktiga möte i morgon, och lämna maskinen för stunden åt sitt öde. Lämna sen i god ordning över jobbet till nån som kan - var denne godbit nu står att finna till rimlig kostnad. Framför allt - svälj förtreten.

Var jag för hård nu? Du blev väl inte dyster? Glöm inte att du är människa och delar detta beska öde med miljoner andra även om vi kanske håller masken inför varandra. Det är faktiskt inte dig det är fel på, det är tekniken! Jag ska inom kort bjuda dig på en insiktsfull och trösterik dikt av Peter Curman.