Har du noterat att talgoxarna börjat sjunga? Sånt får en vinterfrusen sommarkramare att tina upp! Det är möjligt att de, talgoxarna, är något felruckade i detta vår moderna klimat men jag tror inte det. Annars har hela stora flocken grönsiskor, som vi i vinter kunnat glädja oss åt som gäster vid fågelborden, bara hux flux försvunnet? Kan väl inte vara gatans kung Findus, katten du vet, som skrämt bort dem? Han har förvisso funnit sin favoritplats rakt under fågelborden. Där ligger han och funderar över varför det plötsligt blev så tomt på fåglar. 
Jag tror inte att analysförmåga är hans starkaste gren. Så tittar han förebrående på mig! Å andra sidan, när jag häromdagen kastade ut några brödskivor åt fåglarnas tillhåll, utan att först se Findus som fick ett regn av brödsmulor över sig, kikade han intensivt upp mot himlen, så troende är han nog i alla fall. Manna från skyn. Jag tror han käkade upp allt vilket förargade mig något. Han ska ändå få följande sentens av mig: ”Vi måste ha fattat fel, sa en av katterna som tålmodigt väntade utanför mössfabriken.”Apropå förargad; nu har jag sagt upp orden från oktober till plåtslageriet om att sätta upp snörashinder på taket. Känns liksom överspelat på nåt sätt så nu får vi som vanligt skotta undan tung och packad blötsnö från köksgången, det som vi hade tänkt slippa i år. Sens moral? Törs jag inte skriva om men där skulle ingå en hel del fula ord samt hantverkare i ordflödet. Även plåtslagaren ska trots det tillägnas ett ordstäv: ”Arbete är det mest fantastiska som finns här i världen, så vi bör alltid spara en del till morgondagen.”
Bilden på grönsiskan är hämtad ur Biopix - naturfoton/bilder. Katten är tyvärr inte Findus, jag har inga bilder på honom - än- utan gatans prinsessa Tess.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar