Några aktuella dagsnoteringar

50.000 nya jobb i Stockholm under 2007 – utropar stans drottning Kristina (Axén Olin) och slår sig för bröstet å borgarskapets vägnar, väl medveten om att förtjänsten är en annans. En som hade lite otur med timingen. Var man är har sitt hjärta – äras den som äras bör! Känn efter Kristina!

Forsmark i skottgluggen. Vem kan förvånas? Det som händer nu, med bl.a. långsamt urholkad kompetens, slentriantänkande, m.m. förutsågs ju redan på 60-talet. Tilltron till kärnkraften är syskon till den lika blinda tilltron till konsumtionssamhället: vi vet att det bär av mot stupet men knallar käckt på likt förbenat. Blundar åtminstone med ena ögat. Bär människan på en nedärvd självdestruktivitetsgen? Måste läsa om min gamla favoritbok ”Nya tankar om gamla hjärnor” av Sverre Sjölander! Sverre är lagom inopportun för att vara värd att lyssna till.

Facket vann en pyrrhusseger vad gäller Sofia Appelgrens beramade salladsbar i Göteborg - på Sveriges framsida – skriver DN på ledarplats. Hon ger upp eller i varje fall säljer. Färgerna i denna ”affär” är nog trots allt mer grälla än svart-vita. Jag är absolut ingen okritisk fackkramare som förvarar eventuella fasoner men hur enkelt är det egentligen? Facket får kritik för maktfullkomlighet. För aggressivitet. Möjligen berättigad kritik i många fall men är det så märkligt när man har att möta en alltmer girig och aggressiv motpart i ett allt aggressivare samhälle. Vem kastar första stenen?
Du behöver bara ge dig ut i trafiken för att genast märka hur vi är mot varandra – jag skiter väl i dig bara JAG…… Man kan vara glad att någon alls månar om solidariteten – med fel och brister - för varje JAG är trots allt en del av och beroende av kollektivet hur illa det än kan skorra i vissa öron. Ibland blir jag så trött på nyliberalernas grunda syn på och okritiska hyllande av individualism. Pröva nån gång att våga säga VI. Men ta det försiktigt, det kan kännas oväntat varmt! Frihet är något större än egoism.

Apropå nyliberaler. Den hyllade konkurrensen, är den så bra egentligen? Jo, möjligen när det gäller idrott och produktutveckling men beträffande tjänster? Visst måste det vara så att man efter en tid av konkurrens når en punkt bortom vilken tjänsterna inte längre utvecklas utan istället urvattnas på kvalitet? Konkurrensen blir kontraproduktiv. Billigare ja, men sämre. Jag kan inte se annat. Ta exempelvis lokaltrafiken här i Stockholm. Tåg som aldrig går, bussar som pajar i en aldrig tidigare skådad omfattning. Åtminstone här i Värmdö. En slump bara? Knappast. Snarare handlar det om färre personer och sönderstressad personal, mer slarv, sämre underhåll, m.m. Ibland måste utveckling och kvalitet få kosta pengar. Idrott är ju per definition konkurrens men även här är nackdelarna tydliga. När tillräckligt många nått nån slags bortre gräns, vad händer då? Man tar till artificiella medel. Doping. Eller har jag fattat allt bakofram?